Klaus (Netflix)

Filmen:
Tradition möter radikala förändringar i historien om Jesper (Jason Schwartzman), en bortskämd student i postakademin som skickas ut till den mest ogästvänliga platsen i världen - Smeerensburg - för att etablera ett postkontor. Med andra ord blir mötet med verkligheten en väckarklocka som aldrig tycks tystna, men lyckan vänder när han möter en mystisk skogshuggare kallad Klaus (J.K. Simmons) som kan hjälpa Jesper bygga upp sitt postimperium. Sergio Pablos - som bland annat gjorde storyn till Despicable Me - gör här sin regidebut, en slags ursprungshistoria till tomtemyten som tar avstamp i en cynisk värld för att låta mänsklighetens bästa egenskaper blomma ut.

Narrativt sett har vi egentligen inte att göra med något banbrytande, där vi som publik mycket väl känner till hur denna sortens historia utspelar sig och vi vet i förväg vilken förändring som den själviska huvudpersonen kommer att gå igenom under filmens gång. Detta gör dock inte så mycket när regissören Sergio Pablos från filmens första sekund laddar varje scen med personlighet och lyckad slapstickhumor; fast besluten att väcka nytt animerat liv i en alltför bekant saga resulterar filmskaparnas uppenbara passion i en ljuvligt påhittig och underbart animerad tomtesaga, som med kvickt berättande och en känsla för 2D-animationens möjligheter skapar ett energiskt äventyr som tar vara på dimensioner och proportioner på bästa möjliga sätt. Lite som att bläddra i en bok med läckra konceptbilder, fast med mer liv.

Framförallt är den bittra befolkningen i Smeerensburg en njutning att se, som med sin krigstörstiga kultur och taskiga traditioner för inbördeskrig med varandra på slagfälten och känns som en uppfriskande utgångspunkt för de kommande julfasonerna. Att blanda elakheter med sockersöta budskap räcker långt, något som exempelvis Nightmare Before Christmas tidigt bevisade. Karaktärerna är också oerhört charmiga och mycket detaljerade, både sett till design och färgstarka personligheter. Man vill inte riktigt stänga igen sagoboken, man vill inte lämna dessa sagofigurer så fort.

Det enda som egentligen stör mig är filmens sånger. Jag antar att man inte helt kan undvika enstaka smöriga popballader i animerade familjefilmer numera, där Zara Larsson gör ett väldigt generiskt ledmotiv till Klaus - det kan man leva med. Men när man sedan slänger in en rap-snutt och The Heavy under vissa sekvenser skär detta sig mot filmens idylliska sagoestetik och skandinaviska fantasyaspekter. Det är inget fel på sekvenserna i sig, som sagt, dessa är mycket roliga. Jag önskar bara att den vackra musiken tog mer plats under dessa scener. Jag kan också känna att vissa scener är lite väl framskyndade.

Detta är dock ett väldigt litet klagomål och jag har god lust att utnämna Klaus till en omedelbar julklassiker, men det är kanske alldeles för tidigt att göra något sådant och är väl något som tiden får utvisa. Däremot är detta en en ypperlig film för dig som vill komma in i tidig julstämning, för dig som vill fräscha upp sitt julbibliotek eller för dig som uppskattar lite gammaldags 2D-magi blandat med modern teknik. Klaus är nämligen genuint charmig och kreativ och passar utmärkt till vintermörkret. Så skippa Let It Snow och Last Christmas - Klaus är definitivt julfilmen för dig!