Batman: Hush

Det har numera blivit en vanesak att med djup besvikelse stänga av en film från DC: Animation. Endast Suicide Squad: Hell to Pay har på senare år underhållit rejält, men i övrigt har de senaste åren varit fyllda av filmer som fått mig att aldrig någonsin mer vilja se en film från DC: Animation igen. Dock blev det svårt att motstå när Warner Bros. avslöjade att deras nästa projekt skulle bli en filmatisering av Batman: Hush. En av de mest hyllade berättelserna med Batman genom tiderna. Med tanke på att de redan förstörde The Killing Joke borde dock ingen egentligen bli särskilt nyfiken, men som tur är så är inte detta en lika horribel historia.

I Batman: Hush möter vi först Bruce Wayne som befinner sig på en fest där han stöter på den oerhört vackra Selina Kyle. Samtidigt korsar han vägar med Thomas Elliot, en gammal barndomskamrat till honom men som brottsbekämpare får festen ett abrupt slut för Bruce då Alfred meddelar honom att Bane kidnappat ett barn. Efter ett snabbt, och relativt problemfritt, gripande konfronteras Batman av Lady Shiva som berättar att Lazarus Pit har använts av en oidentifierad person och behöver assistens från Batman för att ta reda på vem.

De som läst serieförlagan vet att denna berättelse inte enbart handlar om en ny skurk och att sätta stopp för honom, utan även om Bruces relationer. Nightwing spelar en relativt stor roll i serietidningen men ännu större roll spelar Catwoman som efter många möten med Batman blir förälskade i varandra. Batman: Hush är en berättelse som vackert illustrerar Bruces ovilja att att förändras och de sår som fortfarande blöder efter Talia. För att inte nämna relationen med Thomas Elliot. Till viss del lyckas även filmen fånga detta, men eftersom skaparna ändrat vissa delar av berättelsen för att upprätthålla mystiken och även överraska de som läst serietidningen prioriteras inte samma saker. Detta gör det även svårt att prata mer om filmens handling utan att kliva in i spoilerterritorium. Ett territorium jag inte kommer stiga in här, utan nöjer mig istället med att säga att det finns överraskningar för alla.

Eftersom Warner Bros. tog beslutet att ändra väsentliga detaljer av filmens handling hade jag gärna sett att man antingen delade upp filmen i två delar eller gjorde en längre film. För det märks väl att man har lite för mycket att berätta på 80 minuter och därför känns hela filmen väldigt stressad. Inte minst relationen mellan Bruce och Selina som hade kunnat få betydligt mer tid för att skapa ännu fler känslor hos tittaren när de utväxlar deras sista dialog i slutet. Relationen är dock inte dålig, men här finns mycket potential till att göra filmen mer dramatisk än vad den faktiskt är. För i min mening faller avslöjandet av Hush ganska platt i slutändan, men hade relationen mellan Bruce och Selina fått mer tid hade jag inte varit lika störd av detta eftersom Hush helt plötsligt inte står i centrum.

Batman: Hush är kanske inte den film jag hade hoppats på, och det är sannerligen inte en film som fått mig att ändra uppfattning om DC: Animation på senare tid. Däremot är den inte så pjåkig som många av deras andra senaste verk varit, utan för det mesta var jag mycket underhållen av filmen. Hade det inte varit för en stressad berättelse och en blek tredje akt hade jag varit mer generös i min betygssättning.