The Perfection (Netflix)

Filmen:
Charlotte, som spelas av Get Out-skådisen Allison Williams, återvänder till den märkvärdigt elitiska cellistvärlden efter att ha tagit hand om sin sjuka mor i tio år och knyter mer än en vänskap med sin mentors nya stjärnprotegé Lizzie (Logan Browning). Det gnistrar om Lizzie och Charlotte när de passionerat delar knyter ett oväntat förhållande, men vi vet att något står inte helt rätt till här och man vet inte till början var man ska sätta fingret på vad som känns obekvämt. Allt vi vet är att Williams stirrande, livlösa ögon döljer någonting och när det väl nystas upp tar filmen flera vändningar som kan få kräkmagade tittare att titta bort.

Jag gillar egentligen hur filmen plötsligt kan skifta genrespår när regissören väl känner för det och leder tittaren i den ena vansinniga twisten efter den andra, men när man redan har på känn vad som egentligen pågår bakom den där perfekta ytan - nästan så att det är alldeles för uppenbart - blir filmen mest svajig i sin berättarstruktur och det oväntade blir snarare precis vad man väntade sig. Det är också synd att filmen dränks i tragglig exposition, där dialogen - som är småtafflig i sig - lider av alldeles för många förklaringar om vad som har hänt och varför saker sker. Dessutom är historien så långsökt att trovärdigheten flyger ut genom fönstret väldigt tidigt in i filmen och man får svårt att köpa händelseförloppet i längden.

Detta är oerhört synd med tanke på hur läcker bildspråket egentligen kan vara. Här finns flera inspirerade partier och scener som andas eXistenZ-äckel, Get Out-obehag och en liten stänk The Handmaiden-erotik i en pulp-lyxig direkt-till-Netflix-paketering. Det finns mycket energi i filmen och en intressant känsla för det absurda som jag uppskattar, där exempelvis den groteska slutscenen visar på hur poetiskt vacker och träffsäker filmen kan vara när den väl vill det. Jag hade därför gärna sett att filmen blev ännu mer vrickad och att den hanterade sin struktur lite mer skötsamt för att njuta av denna mörka genreblandning fullt ut.

I slutändan är det The Perfection en film som vill splittra publiken och att tänja på gränserna, men resulterar snarare i en konventionell thriller som inte riktigt lyckas chocka och jag skulle inte riktigt säga att jag varken hatade eller älskade filmen - den landar någonstans i mitten av det medelmåttiga Netflix-träsket, där filmen stundtals kan kännas lika välkomponerad som slarvig. Med andra ord är The Perfection alltså långt ifrån att vara en perfekt film.