The Fog är ytterst atmosfärisk, välspelad och en film att ständigt återkomma till i skräckfilmsbiblioteket. Originalet från 1980 alltså. Nyinspelningen, om kuststaden som får sitt 100-årsjubileum förstört av tjock dimma och medföljande bu-spöken ute efter att hämnas oförrätter långt tillbaka i tiden, är precis allt som John Carpenters ursprungsfilm inte är även om upplägget är identiskt. Ni som har sett originalet kanske kontrar med något i stil med: "Men originalet var inte heller skrämmande" och det instämmer jag helt och fullt i. Tjusningen med Carpenters film, liksom många av övriga 80-talsskräckisar, var inte skrämselfaktorn. Tvärtom var många av filmerna oskuldsfulla och nästan lite naiva i sin syn på skräck. Men atmosfären och det gedigna yrkeskunnandet hos regissörerna gjorde ofta filmerna minnesvärda ändå.

Men nu var det alltså remaken som vi skulle avhandla i denna recension även om jag hellre hade velat ägna mer tid åt originalet. Det största problemet med The Fog är den totala avsaknaden av charm. Har man bara glimten i ögat och en gnutta självdistans så kan man trots brister få det att gå ihop i slutändan (FCZ någon?). Istället har man tagit det på blodigt allvar och grovt överskattat sin egen förmåga. Men hur tragiskt det än är att bevittna regissören Rupert Wainwrights (Stigmata) dramaturgiska tillkortakommanden är det nästan ännu mer beklämmande att se skådespelarna Maggie Grace och Tom Welling drömma sig tillbaka till lyckligare dagar i Lost respektive Smallville. Min Lost-favorit borde få en sådan där Eternal Sunshine of the Spotless Mind-behandling så att hon glömmer all kännedom om sin medverkan i denna kacklande kalkonen.

Det mest skrämmande med The Fog är att Scary Movie-epidemin lär fortsätta när det serveras ett silverfat av så här mycket tacksamt parodimaterial. Nästa gång regissören Rupert Wainwright får för sig att han ska spela in någon fräck skräckfilm så har jag ett annat förslag på vad han kan göra istället; spela död. Till sist en varning, don´t try this DVD at home kids. Ni tror att ni kan hantera det men det kan ni inte. Och till er som tyckte att recensionen var i kortaste laget kan jag lova att det inte berodde på lathet utan på att den helt enkelt inte är värd att slösa dyrbara tangenttryckningar på.