Widows

Filmen:
När en misslyckad stöt - som bland annat involverar rånarna Liam Neeson och Jon Bernthal - får en dödlig utgång, tvingas änkorna slå ihop sig efter att en av rånoffren kräver att få pengarna tillbaka från Neesons fru (Viola Davis) och det visar sig inte vara en lätt uppgift för dessa amatörer. Filmen är en nyversion av brittiska mini-serien Widows från 1983, men med en modern och riktigt nervig spinn av både Steve McQueen och Gone Girl-författaren Gillian Flynn i vad som visade sig vara en förra årets trevligaste överraskningar.

I stil med briljanta The Town känns staden Chicago som en karaktär i sig och som rymmer flera välskrivna invånare. Framförallt skiner Elizabeth Debicki som osäker eskortkvinna och Viola Davis som den stressade fackliga lärarrepresentanten som tar initiativet att följa i sin döde makes fotspår. Dessa går igenom de största förändringarna i filmen och hittar även en slags förstående solidaritet i sina kontraster, vilket även bidrar med en känslomässig puls mellan varven när det inte planeras miljonstötar. Detta gör att kvinnornas personliga liv och osäkerheter blandas väl ihop med heist-elementen och ger filmen en mänsklighet och trovärdighet som gör att ingenting känns helt självklart i en annars otrolig historia; den dynamiska dialogen och starka karaktärsinteraktioner gör nämligen att handlingen känns spännande och engagerande hela vägen.

Efter en andra genomtitt kanske vissa sidospår inte riktigt hänger ihop med den centrala som man hade önskat, där exempelvis lokalvalet med Colin Farrells karaktär känns mindre relevant ju mer filmen pågår - även om det såklart ger bakgrunden lite klassdynamik och ger en inblick i korruptionen och politiken som ju går hand i hand i denna hopplösa Chicago. Även Get Out-stjärnan Daniel Kaluuya går lite på tomgång mot slutet, trots en lovande introduktion och slutet kan kännas något korthuggen med tanke på hur många story-trådar som fortfarande hänger i luften.

Ändå är Widows en riktigt skarp, intelligent och överraskande välstrukturerad film om ett gäng kvinnor som tvingas kapa sina kriminella band genom kriminella medel. Det är ett sanslöst välspelat och även stilfullt berättat karaktärsdrama som alltid vet hur och vad man ska ta fram från sina karaktärer för att bygga relationer och trappa upp konflikter. Widows har en viss elegans i sitt berättarsätt, tempot är angenämt lågmält och majoriteten av karaktärerna får tillfälle att blomma ut lite, vilket gör Widows till en av de bättre kuppfilmerna på senare år.

Bilden:
Den kyliga tonen i nattscener, blanka lägenheter och inzoomade bilder har en isande skärpa som bidrar till filmens nervositet och spänning. Svärtan är också riktigt ljuvlig, de följsamma kamerasvängarna känns härligt flytande och ljusarbetet i både dag- och nattscener känns fenomenalt balanserat. Filmen har bildformatet 2.39:1

Ljudet:
DTS HD-MA-spåret bjuder på skarpa dialoger i alla dess former, där allt från hotfulla viskningar, emotionella väsanden och plötsliga utbrott fyller rummet med sin tydlighet. Även skjutningar, våldsamma slag och explosioner har ett skönt tryck som ger filmen en tillfredsställande och krossande råhet.

Extramaterialet:
Här finns ett matigt multi-inslag kallat Widows Unmasked: A Chicago Story som går in på djupet av filmproduktionen genom flera intervjuer från alla inblandade, inblickar i hur vissa fartfyllda scener gjordes och reflektioner om hur central verklighetens Chicago var för filmens historia. Här finns också ett galleri och några trailers.