Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
Sagan om konungens återkomst

Sagan om konungens återkomst

Filmhistoriens mest omfattande verk och några av de mest välgjorda filmerna i mannaminne avslutas med Jacksons sista del i Tolkiens klassiska saga.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Där Sagan om de två tornen började med en actionfylld, visuellt kaotisk sekvens med Gandalf kämpande mot Morias brinnande balrog låter Konungens återkomst oss se vad som egentligen hände när Smeagol blev Gollum. Andy Serkis gör en bra insats som den girige hoben varpå vi sedan får följa den gradvisa förändring som sker medan Smeagols kärlek till ringen växer sig allt starkare. Efter detta kastas vi raskt över till Gollum enligt dags dato, hans lömska planer uppdagas medan han leder Sam och den allt mer nedgångne och sorgfyllde Frodo genom Mordors sotfyllda grotthålor.

HQ

På andra sidan av floden Anduin rustar Gondor för krig medan Merry stannat i Rohan i väntan på rustandet av kung Theodens arméer. Allting exploderar sedermera ut i sagans mest omfångsrika och avslutande slag, nämligen den slutliga kampen om mänskligheten och den ultimata kraftmätningen mot Saurons enorma orcharméer. Minas Tirith och slaget vid Pelennors slätter är ännu en sanslös uppvisning i Weta Studios överlägsna datoreffekter och en lika gastkramande storslagen som viktig del i berättandet av den tredje delen. Dock kan jag tycka att det märks ganska tydligt hur ihopklämd just denna del av filmen är när tempot nästan tredubblas då orcherna, olifanterna och de ridande krigarna marscherar in på det enorma fältet. Konungens återkomst är tveklöst den del som är i störst behov av en längre version där vi förhoppningsvis får se en mer överskådlig och samtidigt detaljerad bild av Pelennor.

Precis som med de första två delarna i trilogin kommer det givetvis att finnas överinitierade Tolkien-purister som motsätter sig det effektiviseringsarbete som gjorts i filmatiseringen av Tolkiens tredje bok. Att Aragorn nu lejer de dödas armé för att slåss mot Saurons orcher på människornas sida är tillsammans med en del förändringar i slutet de största ändringarna som gjorts. Jag är dock av samma åsikt som med de två tidigare delarna, att Jacksons filmer på bästa sätt berättar Tolkiens historia och där diverse berättarmässiga förändringar utförts med yttersta finkänslighet.

Rent skådespelarmässigt är det skönt att se hur den tredje och sista filmen rakt igenom domineras av de två, små hoberna Frodo och Sam. Elijah Wood och framförallt Sean Astin spelar utanför sin egentliga förmåga då de nattsvarta kolgrottorna, ringens onskefulla kraft och den lömske Gollum tär på dem.

Att detta är en bra avslutning på en redan klassisk trilogi säger sig självt. Att detta också är en av filmhistoriens absolut mest framträdande verk rent tekniskt och omfångsmässigt är också redan vedertaget. Allt det sjungande positiva till trots finns det dock svagheter i den här filmen som jag inte upplevt i de två tidigare delarna. I Konungens återkomst har Jackson regelbudna problem med att behålla den mänskliga tonen mitt i all sagolik och grandios heroism. Den lilla hobens kamp mot all världens ondska överskuggas ofta av större ting och flera, i boken, gripande ögonblick går förlorade. Ett tydligt exempel är scenen då den nedbrutne fadern Denethor, tillsatt regent över det kolappsande Minas Tirith, gör sig redo att ta med sig sonen Faramir in i döden. I boken var denna scen lång, detaljerad och känslomässigt givetvis väldigt stark. Jackson har dock tvingats minimera denna del av berättelsen vilket får hela scenen att kännas ologiskt placerad likväl som stressad rent berättarmässigt. Mer stressat berättande hittar vi då vi letar efter triangeldramat där Aragorn, trolovad till Arwen, i den förra filmen också fattade tycke för den sköna Eowyn. Jackson väljer att inte lägga fokus vid denna del av berättelsen alls i Konungens återkomst, vilket han gör extra tydligt genom att mot slutet svepa över podiet där Aragorn kröns och inte visa Arwens ansikte.

Detta är en annons:

Det står klart att Sagan om konungens återkomst är den av de tre filmerna som är i absolut störst behov av en längre version. Den tredje boken är den som tveklöst innehåller mest handling och filmen känns med jämna mellanrum aningen hektiskt berättad och vissa innehållsmässiga detaljer behöver mer plats. Jag väntar spänt på den extra långa versionen som utan tvekan kommer att vara samma resa in i filmisk perfektion som den extra långa utgåvan av Sagan om de två tornen.

Sagan om konungens återkomstSagan om konungens återkomstSagan om konungens återkomstSagan om konungens återkomst
Sagan om konungens återkomstSagan om konungens återkomstSagan om konungens återkomstSagan om konungens återkomst
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Sagan om konungens återkomst

Sagan om konungens återkomst

FILMRECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Filmhistoriens mest omfattande verk och några av de mest välgjorda filmerna i mannaminne avslutas med Jacksons sista del i Tolkiens klassiska saga.



Loading next content