Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
Turning Red (Disney+)

Turning Red (Disney+)

Pixars pandapandemi leker med 2000-talsflörtar och mensmetaforer i en riktigt mysig familjefilm. André har recenserat...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Filmen:
När jag först fick syn på Bao-regissörens långfilmsdebut var jag inte helt såld på den animerad stilen med bön-munnarna och Steven Universe-vibbarna. Jag kände mig som den typiske Pixar-snobben som minsann saknade modet och originaliteten i studions tidigaste laster och efter mer eller mindre mediokra Pixar-filmer tappade jag snabbt hoppet om att Pixar skulle återvända till sina forna glansdagar. Mästarna hade överlåtit tyglarna till en yngre, mindre erfaren generation som aldrig var menade att nå upp till den där briljansen vi tidigare hade skämts bort med.

Turligt nog verkan studion ha hittat guld hos Domee Shi, som här har fyllt varje enstaka bildruta med så mycket energi och liv att det är svårt att inte ryckas med i den 13-åriga huvudpersonen Mei Lees resa till vuxenvärlden - och livet som en gigantisk röd panda. Redan i filmens första minuter blev jag positivt överraskad av hur personlig filmen känns i grunden och hur lätt det är att tycka om karaktärerna. Rosalie Chiang är exempelvis suverän som tonårsflickan som lever ett fluffigt dubbelliv och Sandra Oh är nästan ännu bättre som filmens antagonist - en mor som tror sig veta sin dotters bästa, men som inte inser hur hon kväver sin dotters uppväxt med sina förnedrande kontrollbehov. Lättast att tycka om är dock Mei-Meis tre bästisar, som tillsammans utgör filmens varma hjärta tack vare deras minnesvärda personligheter och som visar hur naturligt skildrade karaktärerna kan vara i den ofta helvilda animationen. Anime, Calarts och den klassiska Pixar-touchen möts alltså i en hysteriskt kul skildring av tonårsångest och alla pinsamheter som tillkommer med den perioden. Det är inte bara tonårstrams det rör sig om heller, filmen hittar också en vuxen ton i tonårskaoset som de lite äldre i soffan kan uppskatta.

Når Turning Red upp till den Pixars guldera? Förmodligen inte. Det hindrar dock inte filmen från att vara en sevärd och mysig familjestund som främst sätter välskrivna, kvinnliga karaktärer från alla möjliga åldrar i centrum. Karaktärerna har gott om dimensioner och konflikten mellan mamman och den hormonstinna dottern är lika påtaglig som genomtänkt. Berättarmässigt är den röda tråden mycket stark och Shi räds inte överdriva visuellt med karaktärens elastiska drag. Det är exempelvis lika roligt som det är förödande när mamman hittar dotterns snuskiga teckningar under sängen, och det är alltid lika kul att se tjejerna drömma sig bort i sina tårfyllda och glittriga pojkbandsfantasier. Tonåringar får vara tonåringar utan berättaren proppar ner en massa moralkakor i halsen, där budskapet handlar om att våga omfamna sina "sämre" sidor och inte skjuta bort sin inre panda.

Turning Red (Disney+)
Det är omöjligt att inte tycka om detta tjejgäng, som står för filmens sanna hjärta.
Detta är en annons:

Turning Red kan bäst jämföras med Pixars första film som regisserades av en kvinna (tills hon fick sparken), Brave. Likt den skotska sagan kretsar Turning Red om den spända relationen mellan mor och dotter och förväntningarna som kommer med åldern. Där Braves unga hjältinna stod upp mot sin traditionsstrikta mamma redan från början kretsar dock Pixars pandaexpress just om rädslan att säga vad man faktiskt tycker, rädslan i att skiljas från den person som har format dig till den du är. Vi vet ju hur den här sortens historier om otillräcklighet och perfektion brukar sluta, men regissören Domee Shi gjuter så mycket liv och personlighet att den lyckas vara tillräckligt originell. Pixars klassiska filmer definieras ofta av hur universellt tilltalande de var i grunden och medan denna familjefilm inriktar sig lite mer till den yngre målgruppen lyckades den också beröra denna 30-åriga skäggtomte.

Turning Red är en markant bättre film än Pixars ljumma försök som Onward, Luca, Toy Story 4 och kritiker-älsklingen Soul, men precis som Soul har Turning Red också en tendens att trassla in sig i sitt egna världsbygge och som bland annat leder till en högljudd actionsekvens mot slutet - något som filmen hade kunnat klara sig bra utan. Pixar har ofta haft problem med att avsluta filmer utan påtvingad actionsekvenser mot tredje akten, men när vi väl når den tystare klimaxen hittar filmen återigen sin sinnesbalans och jag blir återigen överraskad av hur mycket känslor och liv som filmen lyckas packa ner i sitt galet hormonstinna kraftpaket. Visst skär sig också 2000-talsflörten med det moderna språket hos karaktärerna, men man släpper snabbt taget om de där mindre irritationerna och det är lätt att ryckas med i vänskapshistorian.

Här kan jag verkligen tycka att det är synd att filmen inte först släpptes på bio, då Pixar bör få visa sitt experimenterande på stora dukar. Turning Red är med andra ord inte bara visuellt spektakulär, det är också en oväntat söt välskriven coming-of-age-historia som utstrålar naturlig charm och som inte låter sin fluffiga gimmick ta över de där pirriga känslorna som bubblar i tonårskropparna. Låt pandamanin börja!

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Pixar bjuder på kul tonårsångest och gulliga rödpandor i en positiv ungdomsskildring.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

6
Turning Red (Disney+)

Turning Red (Disney+)

FILMRECENSION. Skrivet av André Lamartine

Pixars pandapandemi leker med 2000-talsflörtar och mensmetaforer i en riktigt mysig familjefilm. André har recenserat...



Loading next content