Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
Cowboy Bebop (Netflix)

Cowboy Bebop (Netflix)

André tar fram storsågen när Netflix förvränger Shinichiro Watanabes ultraklassiker till oigenkännlighet...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Filmen:
Jag vet inte så mycket om jazzrytmen bebop, men jag vet att den banbrytande klassikern Cowboy Bebop från 1998 är oberörbar. Genial. Mästerlig. Det är så elegant, poetiskt och så förbaskat fräckt att Yoko Kannos jazziga ledmotiv ofta fick tiden att stanna varje gång man klämde igång en ny episod. Jag vet också att det absolut inte finns någon som helst poäng med att göra om en så älskad klassiker i live action-format, men det har uppenbarligen inte hindrat Netflix från att fingra i originalets urläckra koncept. Då bör det inte komma som någon helst överraskning att Cowboy Bebop inte bara når upp till originalets briljans: det är också ett grovt missförstånd av allt som Cowboy Bebop har stått för.

Cowboy Bebop är den retrofuturistiska historien om ett gäng prisjägare som försöker överleva i ett kyligt vilda västern som är den rymdkoloniserade framtiden, år 2071. Där det japanska mästerverket var ett banbrytande, svårmodigt jazzsolo som dröp av blues är 2021-varianten en babblig buddy cop-komedi utan någon som helst originalitet eller subtilitet. Det andas snarare desperation när de ikoniska anime-ögonblicken väl körs ner i kvarnen och det blir tydligt att ambitionen aldrig var att bevara originalets arv för fansen; bekanta bilder är bara säkra kort i dagens filmindustri och målgruppen som Netflix söker här är en publik som gillar sina actionäventyr övertydliga, tjatiga och barnsliga.

Cowboy Bebop (Netflix)
Karaktärerna saknar allt vad klass heter, där den enda karaktären som inte har misshandlats är det fyrfotade geniet Ein (som dock inte behöver vara kopplad).

Om något är denna soppa ett praktexempel på att man inte alltid kan översätta det animerade formatet med enbart fluffiga peruker och studentfilmsdoftande effekter. Det är med andra ord inte den ojämna humorn, det slöa tempot, den amatörmässiga cosplaykonvent-känslan, de uppenbara green screen-sekvenserna eller den långsamma koreografin som stör mig mest: det är det faktum att serieskaparna har remixat flera minnesvärda episoder utan att tillföra någonting nytt, annat än att omvandla karaktärerna till sämre versioner av själva. Den nya karaktärsdynamiken, där det ständigt ska kläckas skämt, är så påklistrad att det lika gärna kunde vara en helt annan show. Varför dra ner Bebops karaktärer i smutsen?

Spike är inte längre Spike, vilket är en hädelse i sig. Den snart 50-årige John Cho övertygar aldrig som den unge tystlåtne prisjägaren, särskilt inte när manusförfattarna har dragit ut klassikerns 20 minuters-format till 50-minuters sömnpiller som helt saknar karaktär och som mest består av tomt prat. Klassiska repliker saknar plötsligt mening, de tragiska sidohistorierna viftas bort, noir-stilen är som bortspolad och hotfulla figurer som Vicious blir ännu mer överdriven än sin animerade förlaga. Detta är en vulgär, billig och ful remix utan vare sig kvickhet eller smak. Det är som att bevittna en missbildad klon kräla ur sin tub, i väntan på att bli älskad, och allt man kan göra är att hålla handen för munnen för att inte skrika.

Detta är en annons:
Cowboy Bebop (Netflix)
Likheterna med animen stannar enbart på ytan och ser för det mesta ut som fanfilmer på Youtube...

Det låga självförtroendet bakom och framför kameran är förståelig med tanke på källmaterialets storhet och även om serien lyckas hitta en gnutta nostalgi när besättningen väl börjar ta form är detta i grunden en tom imitation utan vare sig hjärta eller fokus. Där 90-talets Cowboy Bebop handlade om den existentiella tristessen som uppstår i den tomma kalla rymden är 2021-versionen rena rama tristessen själv, vilket jag inte trodde var möjligt med tanke på källmaterialets färgstarka premiss. Kameraarbetet i nya Cowboy Bebop drev mig även till vansinne. När showen inte bjuder på fullkomligt platta bildkompositioner får jag antingen lutande Battlefield Earth-vibbar eller så känns det av serien inspelad av distanserade övervakningskameror, vilket gör denna adaption till en ordentligt obekväm upplevelse.

Det enda som hindrar denna urgröpta och själlös berättelse från att vara ett bottennapp är Yoko Kannos musik, som är det enda som fångar originalshowens lekfulla anda, men även här blir det tydligt hur fel musiken klaffar med röriga materialet. I övrigt är serien ungefär lika tilltalande som att äta innehållet ur ett askfat. Oavsett om du är ny till franchisen eller ett troget anime-fan gör du bäst i att inte ens överväga att trycka på Play-knappen och istället bläddra dig fram till år 1998 och njuta av Shinichirō Watanabes spirituella resa...

HQ
Detta är en annons:
02 Gamereactor Sverige
2 / 10
+
Se för guds skull originalet istället!
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Cowboy Bebop (Netflix)

Cowboy Bebop (Netflix)

FILMRECENSION. Skrivet av André Lamartine

André tar fram storsågen när Netflix förvränger Shinichiro Watanabes ultraklassiker till oigenkännlighet...



Loading next content