Svenska
Blog

Tre covers som inte är så pjåkiga

För en som allt för ofta slänger sig med "vad är det för fel på originalet" kanske detta inlägg framstår som aningen... konstigt? ...men ibland händer det att vissa covers på låtar man håller nära faktiskt imponerar på en. Åtminstone en aning. Och medan det finns flertalet som jag genuint uppskattar och gärna lyssnar på, hade jag tänkt att här lyfta fram tre stycken. Den ena är en klassiker som jag burit med mig sedan barndomen medan de två andra är färskare nykomlingar.

Forever Young - Undressed
Jag vet att jag sa att en utav dessa stämmer ur romantiserade barndomsminnen, och detta är inte den jag menade. Men hade det inte varit för att den första gången jag hörde den här, var på väg hem efter en alumnikväll på gymnasiet, så hade den nog inte funnits med på denna lista. Men djupt nedsjunken i nostalgiska tankar (och bussens säte) trängde sig tonerna utav Undresseds mainstreramade, sommarfriska tolkning av Alphavilles odödliga ungdomsanthem in i öronen. Och bet sig fast likt en envis mygga. Som om en ny generation fört vidare legendernas ord och burit vidare deras budskap. Som i en klyschigt tröttsam film, överdrivet högt prisad av både Aftonbladet och Expressen som årets feelgood-blockbuser. Helt fantastiskt med andra ord.
Länk

You're the one that I want - Stephanie Tarling
Olivia Newton John sa det tillsammans med John Travolta och fet läder getup och bakåtslickat infettat hår, banne mig bäst; you're the one that I want. Men hade det inte varit för ett visst konceptuellt geni och en video som jag innerligt hoppas Microsofts UI-team tar till sig och gör verklighet av, hade jag aldrig upptäckt Stephanie Darl... Förlåt, Tarlings tagning av Grease-dängan. Den är suggestiv, kanske för mycket, sensuell och då jag förknippar den med en förhoppningsvis-inom-en-snar-framtid-möjligt val i Windows 10s temasektion, har den klivit in på min spellista.
Länk

Let the Sunshine In - The 5th Dimension
"En plats som kallas... Tallbarrskolan!" Repliken kommer ifrån en av min (och min systers) barndomsfilmer; Rasten: Uppdraget Rädda Sommarlovet och även om förlagan bär på mycket djupare moral än, av elever frivillig, stormning av en skola, osar den glädje, frihet och energi. Så fort jag hör den tänker jag på de där förtrollade sommarlovsdagarna någon gång i mellanstadiet, då man inte hade ett ända huvudbry att kurva pannvecken inför. På oskyldiga cykelturer runt kvarteret, och svala sommarkvällar tillsammans med kompisarna inte framför tv:n eller ute på krogen; utan i skogen eller på gårdsplanen vid nio tio på kvällen. Då man var på topp och inget kunde rubba en. Ja, kanske förutom lite skit under naglarna eller ett och annat skrapsår.
Länk

HQ