Är inne på akt 2 och börjar bli lite less på spelet. Aiden låter som en nästäppt Solid Snake med rännskita, och det är väl samtidigt den mest inspirerande beskrivningen jag kan ge av vår huvudkaraktär. Det finns en hel del coola ideer och bitvis är grafiken riktigt bra, men det räcker inte hela vägen. Spelet blir snabbt enformigt då jag virrar bort mig från storyn och istället jagar nya skillpoints via sidouppdrag. Spelets ökända fusktrailer visade upp ett löfte om ett starkt och originellt koncept, men någonstans gick det fel. Några få starka inslag, varvat med massvis av lövtunna och bekanta sidouppdrag, får det här att kännas som en halvfärdig och lat produkt. Det värsta är att skiten sålt bra, så nu är det fritt fram att fortsätta sälja illusioner om spel via hypebyggande fusktrailers.

Fick i uppdrag av några bilentusiaster att måla på en vägg i deras garage. Det här var mitt förslag/koncept som jag målade digitalt och eventuellt ska måla med riktiga färger senare i sommar. Dock blir det nog en variant eftersom vissa grejer är svåra att återskspa utan vissa digitala redskap.

I samband med releasen av Watch Dogs så plubliceras det massor av nyheter och blogginlägg relaterade till spelet. Mycket av det man läser handlar om grafik... Eller, nja, snarare framerate och upplösning. Det känns som att det ofta blir så här nu för tiden.
Jag tycker absolut att grafik är viktigt för upplevelsen, men är det inte rätt talande när vi beskriver spel efter deras tekniska specifikationer? Är spelen så fattiga på nyheter och lika varandra att vi endast kan särskilja dem med beskrivningar om upplösning och "fjösiga" vapenljud? Det känns trist att spelupplevelsen idag känns så definierad och begränsad efter en typ av mall som vi alla har kommit att acceptera som en norm.
Det tar inte särskilt lång tid att komma in i spel idag, eftersom vi redan vet vad spelen BÖR innehålla så tar det noll tid att hitta de funktioner vi förväntar oss ska finnas där. De flesta av oss kan i förväg gissa oss till att ett spel innehåller en worldmap, melee-fukntion etc, och än värre är att vi kan med största sannolikhet gissa rätt på exakt vilka knappar som dessa funktioner ligger på. Ofta så stoppar jag in ett nytt spel i min konsol och känner "Ah, det här har jag spelat förut". Om det är så många av oss tänker så är det kanske inte konstigt att vi hakar upp oss på specs och använder just de för att beskriva och mäta vår spelupplevelse?

Gjorde precis färdigt detta lilla alster. Har målat den i Corel Painter med min wacomplatta. Satt länge och försökte pula in en bakgrund etc, men jag hann tröttna och övergav den istället. Men den kanske duger till något ändå?

För högre upplösning:
http://danielkarlsson.deviantart.com/art/Kranion-455587692

Efter att ha suttit och tragglat med olika beställningar så fick jag till sist måla något för min egen skull. Bilden började som ett planlöst klottrande, men blev till sist något jag är väldigt nöjd med.
Nästa projekt är en beställning från en tidning, där jag har blivit ombedd att göra en illustration på Prometheus(titanen).