Det här är en text jag velat skriva ett tag, men det har aldrig liksom blivit av. Star Wars befinner sig för tillfället i en mindre kris. Solo är svalt mottagen, och ungefär lika välbesökt som Jakku. Och innan dess kom Last Jedi, som delade fandomen i två, och gjorde Rian Johnson till en av filmvärldens mest kontroversiella personer, för tillfället.

Jag själv befinner mig på den sidan som hävdar att TLJ har fler meriter än fel. Den har ett gäng plot-hål, om man letar lite, och att man kan hyperrymdsbomba folk ställde till med problem i universet (dock kan man undra varför ingen, vare sig fan eller regissörer tänkte den möjligheten innan TLJ). Men den står också för något som jag tror att Star Wars behöver: förnyelse.

När Force Awakens kom så blev den väl mottagen, fast en del ansåg att den var för lik ANH. Jag håller med, men tycker att det går att komma undan med en gång. Därför är jag glad över att Rian Johnson bestämde sig för att försöka hysta bort det mesta som gjorde uppföljarna till en spegelbild av originalen. Han dödade Snoke. Han byggde inte en ny Dödsstjärna (seriöst, att ha en ny i TFA var det lataste beslutet i filmhistorien). Han gav Rey helt okända föräldrar. Han gjorde något nytt.

Jag kan självklart förstå folks besvikelse kring en del saker. Luke är väldigt olik sig själv i TLJ. Det går inte att komma ifrån. Men jag kan köpa det. Jag kan köpa att skulden av att ha skapat en Vader tynger ner honom otroligt. Förra gången hade han ingenting att göra med att Anakin blev ond. Men Ben var hans fel. Jag kan tänka mig att det är en skillnad. Och Reys föräldrar... min första tanke var "är det allt?" men resonemanget bakom, att man inte ska behöva ha ett efternamn för att vara en Star Wars-hjälte, och att det faktiskt låter Rey utvecklas till en egen individ, är helt korrekt, och ger henne karaktärsutveckling, samtidigt som det etablerar att alla inte måste vara släkt med Anakin.

I grund och botten ligger dock själva poängen med TLJ i Kylo Rens "Let go of the past. Kill it if you have to" - kommentar. Rian Johnson inser, att Star Wars inte kan fortsätta spela säkert, och återanvända gamla plot-element. Man kan inte för evigt luta sig mot nostalgi och Dödsstjärnor, inte om Star Wars ska förbli ett intressant varumärke. Allt måste utvecklas, om det ska förbli bra, och det gäller även Star Wars. TLJ är mer eller mindre Rian Johnson som tar handskar och skyffel, och kastar ut allt det gamla, allt det många Star Wars fans älskar, allt det som är en central del med Star Wars, helt enkelt för att vi ska kunna gå vidare.

Jag tycker i slutändan att det är synd att TLJ och Rian Johnson ska vara tvugna att ta emot så mycket hat, från så många. Det är självklart okej att ogilla vad sjutton man vill, men jag tror ändå att man måste vara beredd att låta Star Wars bli något nytt. Tesen om att Star Wars går sämre på grund av TLJ tror jag dock är helt fel. Jag tror att Solos krasch på box office beror ppå dålig marknadsföring, ett svalt intresse för filmen, och framförallt beslutet att placera den ett halvår efter förra Star Wars-filmen, direkt efter Infinity War och Deadpool 2, två hypade storfilmer som lockar ungefär samma publik. Disney, Kethleen Kennedy eller Rina Johnson har inte dödat Star Wars. De har dödat Snoke, Luke och en hög fan-teorier. Att gå vidare är inte alltid smärtfritt, men det är oftast nödvändigt, och öppnar nya spännande dörrar, till platser vi inte föreställt oss ännu.

...Beric Dondarrion!

Vem då? undrar somliga, som har svårt att hänga med i alla karaktärer och intriger i Game of Thrones. Jo, Beric är snubben med brinnande svärd och ögonlapp, svarar jag då. Aha, säger somliga. Varför är han så underskattad?

Svaret på det är någrolunda långt: för det första så är Beric en av de saker som serien gjort bättre en böckerna. I böckerna så (spoilers) dör Beric för gott off-screen i slutet på bok 3 för att återuppliva Catelyn Stark, som sedan vandrar runt som en hämndlysten zombie och hänger Freys. Lite småkul är det, och det finns intressanta bitar i det, men att behålla Beric Dondarrion är ett betydligt bättre beslut.

Dels så är Beric svincool. Han har det coolaste namnet i Game of Thrones, och det coolaste vapnet. Utseendemässigt står han också ut, med sin ögonlapp. Men det riktigt intressanta är ju hans personlighet. Han förstår inte varför han hela tiden återuppstår. Han är inte särskilt speciell, inte supersmart, superstark eller super på något annat vis. Bara en vanlig riddare. De frågorna, och det faktum att han saknar svar, gör honom till en oerhört intressant karaktär i min mening.

Beric är ju dessutom något av en mörk twist på Robin Hood, eller liknande figurer. Modiga krigare som gömmer sig ute i skogen och hjälper de svaga. Twisten här är ju då självklart att Beric har en tendens att bli ihjälslagen och återupplivad varannan vecka, och att detta tar på honom, både fysiskt och mentalt.

Dessutom är det ju alltid kul med skådespelare som älskar sina roller, och Richard Dormer verkar vara en sådan. Han har vid flera tillfällen pratat varmt om både GoT som serie, och Beric som karaktär.

Jag väntar med spänning på nyheter om sista säsongen av Game of Thrones, där Beric fortfarande lever och fryser, och även på nyheter om bok 6, Winds of Winter, där Beric inte lever och alla andra fryser. Håller ni med mig om att Beric är så awesome? Eller finns det någon annan ni tycker är underskattad?

Tänkte att jag skulle skriva ner lite snabba tankar av olika saker som jag sett men ännu inte kommenterat i den här bloggen. Here goes:

Avengers: Infinity War
Jag älskade den här filmen. Slutet var briljant, och Thanos var en bättre skurk än jag trodde. Karaktärernas interaktioner med varandra var klockrena, och det fanns några häftiga actionscener med. På minussidan har vi en del personer som fick för lite screen-time, och att the Black Order inte alls var så häftig som jag väntat mig, bortsett från Ebony Maw, som jag älskade.

Oathbringer
Brandon Sandersons tredje Stormlight-bok, tung nog att slå ihjäl en gris med och tjock nog att skrämma vettet ur folk i allmänhet, släpptes i november förra året. Personligen gillar jag den, fastän den var något av en blandad kompott. En del karaktärer, exempelvis Amaram, kunde ha fått en bättre story. Andra, typ Mraize, var knappt med i boken. Storyn som bokens huvudkaraktär Dalinar gick igenom var dock på alla sätt och vis briljant. Jag gillar även att Sanderson för en gångs skull låter Kaladin vara något annat än Stormlights svar på Superman.

Star Wars: The Last Jedi
Den mest kontroversiella storfilmen sedan Batman V Superman, som skapat ett inbördeskrig i en av världens största fandom. Rian Johnsons Star Wars-rulle gjorde iallafall väsen av sig, oavsett vad man tycker om den. Jag är ett fan av filmen, och känner att Johnson har helt rätt i att man inte kan göra om allt som gjorts förr, utan måste pröva lite nya vinklar på saker och ting. Det han gör bygger upp för en väldigt intressant avslutning på trilogin, och gör allt så mycket mer oförutsägbart. Johnson tog risker, vilket jag beundrar, och sättet han utvecklar en del av karaktärerna på är jag ett stort fan av (Kylo och Poe har bägge underbara arcs). Sedan kan jag också se att filmen har en del plot-holes, men i slutändan tycker jag att Johnson gjorde ett oerhört bra jobb. Pluspoäng för General Hux som comic relief också.

Black Panther
Filmen som blev hyllad världen över, av allt och alla som rörde sig (utom Petter). Jag tycker inte att det är världens bästa film, och inte heller att Killmonger är den bäste skurk Marvel haft. Det är dock fortfarande en fantastisk film, som är både intressant och underhållande. Shuri är grym, och Killmonger är awesome (trots att han, som sagt, inte är Marvels bäste skurk). En av MCUs bästa stand-alone filmer, utan tvivel.

Kingsman: The Golden Circle
Ytterligare en film jag verkligen gillade (jag gillar väldigt mycket). Storyn är inte lika tight som i ettan, men actionscenerna är häftigare, särskilt allt som rör Pedro Pascals karaktär (älskar den mannen, han är grym). Filmen är lite för lång, och skurken faller ganska platt (inget i jämförelse med Valentine i ettan) men den ger mersmak, och jag hoppas på en trea.

Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales
Av alla filmerna på listan är detta den sämsta, men den var fortfarande bra. Jag saknade Will Turner, och den nye snubben de hade, hans son, var ganska tråkig. Jack Sparrow är väl hyggligt underhållande, och Salazar var en bra skurk, men det bästa är såklart Geoffrey Rush som Barbossa. Godkänd actionfilm, fast inte mer än så, trots att scenen med giljotinen var väldigt underhållande.

Star Wars Battlefront II
Jag hatar inte på detta så som många andra gör, då jag tycker att det är ett kul spel, och på en del vis en klar förbättring på ettan. Storyläge är kul, och Heroes Vs Villains är bättre än i ettan. De har även fler och roligare hjältar, och fordonen är skoj. Men annars så är nog ettan faktiskt bättre. Det har fler spellägen, roligare vapen, och inget klassystem som låser en i olika roller. Jag gillar Battlefront II, men ettan var bättre.

Den var bra, tyckte jag. Alden Ehrenreich (hopplöst namn att stava rätt) var bra i rollen som Han, och jag gillade även Glover som Lando, och Paul Bettany som Dryden Vos. Bäst tyckte jag dock om Woody Harrelsons Tobias Beckett, som borde kvala in på någon lista över mest badass karaktärer i Star Wars.

Crime Syndicates tyckte jag också var coolt, och något som Star Wars borde utveckla mer i filmerna. Det är en intressant del av världsbygget, och det var synd att man inte såg mer av dem och deras konflikter (snälla, ge oss ett par Syndicate-filmer med Beckett, Dryden, Boba, Embo, Hutts, etc).

Jag tyckte även att filmens actionscener var coola, både det som hände på Kessel, fighterna i slutet, Conveyex-heisten och resten. Efter filmen förstår man verkligen varför Han är galaxens främsta pilot, vilket jag gillar.

På minussidan så fanns det en hel del som kunnat utvecklas. Jag hade gärna sett mer av Dryden Vos och Enfys Nest (jag gillade bägge) och Emilia Clarkes Qi'ra var en annan som kunde utvecklats. Jag förstår poängen med hennes karaktär, men de borde lagt mer tid på henne, för som det var nu så föll hon ganska platt. Storyn kunde även varit bättre (filmen hade behövt en tydligare skurk). Jag tycker också att Han saknar tydlig karaktärsutveckling, och ett tydligt mål, genom filmens gång. Han är mest där och gör saker i syfte att överleva, något som inte blir spännande, då man vet att han överlever (spoiler alert: Han överlever filmen).

Det fanns en cameo i slutet jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om heller, utom att den chockade mig nästan lika mycket som Snokes öde i TLJ.

I slutändan var det en bra film, fast inte perfekt, by any means. Inte den bästa Star Wars filmen, men långt ifrån den sämsta. 4/5 blir betyget.

Såg Thor för snart två veckor sedan, och tyckte fruktansvärt mycket om den. Den rankar som en av de roligaste filmerna jag sett, då jag skrattade från början til slut. Korg var särskilt rolig. Jag älskade även hur själva filmen emellanåt kändes väldigt fantasy/asamytologiaktig, och hur snygga actionscenerna var.

Skådespelarmässigt kändes den också härlig. Chris Hemsworth var underbar som Thor, Tom Hiddleston är precis som alltid perfekt som Loki, Ruffalo gjorde ett utmärkt jobb som Banner och Tessa Thompsons Valkyrie var också väldigt bra.

Berättelsemässigt var den väl ganska tunn, och jag ser inte så mycket djup i den. Hela var inte superbra hon heller, trots att Cate Blanchett är lyckad i rollen. Det spelar dock inte så stor roll för mig, då hela filmen var så fasansfullt underhållande, från början till slut.