Jag såg Ant-Man and the Wasp i fredags, men det blir först nu som jag skriver om filmen. Den översteg mina förväntningar rätt rejält. Film nummer ett är en 3/5 för mig, och jag hade väl tänkt mig något liknande även denna gång. Det här var dock non-stop underhållning, med snygg action, och fruktansvärt många lyckade skämt.

Till att börja med så var skådespeleriet grymt, från alla parter. Paul Rudd gör en fortsatt fantastiskt jobb som Scott Lang, och Evangeline Lilly lyckas med Hope van Dyne. Michael Douglas är enastående, Hannah John-Kamen och Walton Goggins fungerade bra som antagonister, och Michael Pena stjäl alla scener han är delaktig i. Filmen lyckades överlag med sina karaktärer, och man gillar dem, och hejar på dem. Ghost är dessutom en hyfsat minnesvärd skurk, och rankar bland MCUs bästa, även fast hon inte når upp till de nivåer som Thanos, Loki och Killmonger varit på. När det kommer till Goggins Sonny Burch så är han underhållande, även fast han sällan blir skräckinjagande eller intressant, men det känns som att det är underhållande man siktat på, och det fungerar perfekt.

En annan komponent som gör Ant-Man and the Wasp oerhört lyckad är dess action. Krympningsscenerna är enastående, cch används kreativt för att få till biljakter och slagsmål som ständigt är engagerande. Komiken fungerar som sagt också fruktansvärt väl. Det här är, tillsammans med Thor: Ragnarok, GotG2 och (lite otippat) Infinity War, en av MCUs roligaste filmer, med mer eller mindre konstanta skratt.

På minussidan så är karaktärsutvecklingen kanske inte den starkaste. Även fast karaktärerna är lätta att gilla så utvecklas de inte särskilt mycket. Hank Pym känns i synnerhet som någon som skulle kunna fått mer utveckling. Jag är inte heller helt såld på Hope som karaktär, även fast the Wasp är cool. En del figurer, främst Michelle Pfeiffers Janet, får dessutom alldeles för lite screen-time.

I slutändan är Ant-Man and the Wasp en av MCUs bästa standalone-filmer, och en av de absolut roligaste överlag. Det finns dessutom en grym post-credits-scen under eftertexterna, så filmen är absolut värd att se.

Jag är absolut inte fotbollsintresserad, men när Sverige är med i VM så tycker tillochmed jag att det är kul (landslag är generellt sett roligare än klubblag, dessutom). Och nu går det ju bra också, vilket är himla skoj. Det hade ju varit helfestligt om vi kunde mangla England på lördag och ta oss till semin. Heja!

Vikings är en av de bästa serierna på tv. Det är lika odiskutabelt som att fiskpinnar är svingott, eller att Stannis är den ende sanne kungen av Westeros. Efter att vi skaffade HBO Nordic vid årsskiftet så har jag hunnit kolla mycket på serien. Innan dess hade jag bara sett den första säsongen, för en massa år sedan. Serien var betydligt bättre än vad jag kom ihåg från säsong 1, och jag hann en bra bit in i säsong 4 (typ till avsnitt 8-9) innan HBO tog ner den. Jag längtar mycket efter dess återkomst någon gång i höst. Karaktärerna, actionsekvenserna, dialogen och framförallt utforskandet av religion är något jag verkligen uppskattar med serien. Relationen mellan Ragnar och Athelstan kan vara en av mina favoritrelationer bland karaktärer någonsin. Skådespelet, framförallt från Travis Fimmel och Linus Roache, är ju också fantastiskt. En grym serie, helt enkelt.

Får väl kolla på Westworld eller nåt medan jag väntar...

Tänkte jag skulle lista mina favoriter ur Marvels filmuniverse nu när releasen av Ant-Man and the Wasp närmar sig med stormsteg. Och jag tänker inleda med några som nästan kom med på Topp-5 listan. Först en STOR spoilervarning för alla MCU-filmer hittils (inklusive Infinity War):

*Tony Stark/Iron Man:
Tony är en väldigt välgjord och välspelad karaktär. Att casta Downey Jr i rollen var det smartaste någon gjort sedan man uppfann fiskpinnen (jag gillar fiskpinnar) och hur man utvecklat karaktären genom filmerna, och ständigt hittat nya vis för honom att vara relevant på, och utvecklas, utan att det känts alltför krystat eller osannolikt, är väldigt skickligt. Han har en cool dräkt (som blir coolare för varje film) och är även oerhört rolig, och har en del av de bästa replikerna i många av filmerna (särskilt i Avengers-filmerna, där han verkligen får släppa loss ordentligt. "Get lost Squidward är exempelvis en otroligt random men kul grej att säga till en fanatisk rymdvarelse med telepatiska förmågor som försöker ha sönder New York). Allt i allt, en oerhört bra karaktär.

*Stephen Strange/Doctor Strange
Stephen är i sin solofilm nästan skrämmande lik Tony Stark, vilket var därför jag blev lycklig som en bäver när Infinity War lät honom dela scen med Tony, och verkligen visade skillnaderna mellan de två karaktärerna. Strange har många av de kvaliteter som gör att jag gillar Tony (framförallt så är han oerhört rapp i käften) samtidigt som han är en helt annan person, med en stark pliktkänsla, och en vilja att gå hur långt som helst för att göra det han måste. Det är fascinerande drag, som jag hoppas kan utforskas än mer i framtiden.

Nu kommer vi då alltså till själva listan, som börjar med nummer 5:

5. Erik Killmonger
Skurken i den hyllade Black Panther är en oerhörd succe på många vis. Han är delvis badass, delvis samhällskritik, delvis ett ilsket bevis på att släkten är värst, och framförallt en förbaskat bra karaktär. Killmonger är ett monster som vi alla skapat. Han är ett offer för rasism, och för Wakanda och dess neutralitetspolicy. Det han gått igenom har gjort honom till den han är, och gett honom mål som man håller med om, som ska utföras genom hemska medel. Skurkar vars sida vi nästan står på själva är de allra bästa, och det är en sådan skurk som Killmonger är.

4. Rocket Raccoon
James Gunns Guardians-filmer tillhör de allra bästa enligt mig. Inte bara bland Marvels, eller bland superhjältar, utan bland film överhuvudtaget. Bägge är geniala, och det är mycket tack vare de grymma karaktärerna. Rocket Raccoon är en av de främsta på det området. Bara det faktum att han är en tvättbjörn med gevär är coolt nog, men att det under ytan finns ett självhat, en rädsla för allt och alla, och ett behov av att ständigt vara tuffast, gör honom till en intressant, och tragisk figur. Han skapades som ett experiment, och har aldrig bett om att finnas till. Men ändå gör han det, och innerst inne har han både hjärta och medkänsla, vilket, tillsammans med folk som bryr sig, låter honom komma över sina svagheter och dåliga sidor, och bli en hjälte.

3. Yondu
Yondu är ännu en av Gunns briljanta skapelser. Michael Rooker är för det första en genial skådespelare, som gör mycket med relativt lite screen-time, jämfört med vad många andra karaktärer fått. Hans visselpil har skapat några av de mest underhållande actionsekvenserna i MCU, och hans arc i Vol.2 är underbart. Att han försöker å balansgång mellan att vara grym och hård, men samtidigt hyfast god och välmenande, är något jag gillar mycket. Hans död för att rädda Peter var oerhört fin, och ett av de sorgilgaste ögonblicken i MCUs historia. Yondu är en härlig karaktär, och kommer bli saknad.

2. Peter Quill
Jag lovar, den sista karaktären på listan har inte satt sin fot i en Guardians-film. Men Peter Quill förtjänar att nämnas på varje MCU-lista, SÄRSKILT efter Infinity War, som verkligen visar vilken fantastisk karaktär han är. I den filmen är han en man vars värld faller samman (och hans värld har aldrig varit särskilt stabil till att börja med). Hans status som ledare och Allmänt Häftig Snubbe i teamet hotas av Thor, och sedan förlorar han sitt livs kärlek, efter att först ha varit tvungen att försöka döda henne. Till slut får han se Drax och Mantis dö, innan han till själv till sist går samma öde till mötes, allt detta, tack vare hans egna misstag. Att börja slå Thanos i huvudet av ren ilska var ett dumt drag, men förståeligt, och mänskligt, efter vad han gått igenom. Att se en figur som begår enorma misstag, och har svagheter (dåligt självförtroende, kass impulskontroll och allmän omogenhet) men samtidigt ständigt försöker göra rätt, är inspirerande, och känns både relaterbart och verklighetstroget. Många hatar på Peter för att han förstörde planen och lät Thanos återhämta sig, men samtidigt så är det det som gör honom till en äkta person. Han får även pluspoäng för att han kulturmässigt fastnat i åttiotalet, och för att han lyckas ge långfingret till Thanos.

1. Loki
Yup, Loki. Loki är min favorit i Marvels filmuniverse. Delvis är det tack vare Tom Hiddleston, som gör en fantastisk rollprestation. Delvis är det tack vare hans charm, och att han, precis som Tony Stark, är rätt rolig mellan varven. Delvis är det på grund av hans status som trickster, en typ av karaktär som jag generellt sett älskar. Men mycket har även att göra med hans arc. Först är han en avundsjuk och omogen prins, som aldrig blir lika awesome som sin brorsa. Sedan får han reda på att hela hans liv varit en lögn, och försöker därefter bevisa sig värdig sin fars kärlek och uppmärksamhet. Därefter sjunker han så lågt som man möjligtvis kan, och söker bekräftelse i form av makt, och i form av att trycka ner andra. När det misslyckas hatar han sig själv, och ser sedan en möjligthet att få det han alltid intalat sig själv att han vill ha, nämligen positionen som kung, bara för att snart inse att det egentligen inte var vad han sökt. Till slut kommer han fram till att det är kärlek och gemenskap från sin familj som han alltid önskat sig, fast han först vägrar erkänna det. När han till slut gör det kan han äntligen bli en hjälte, och göra gott, något han desperat försöker med i början av Infinity War. Lokis resa innehåller fruktansvärt mycket, och på sätt och vis så symboliserar han vad Marvels filmer delvis handlar om: att övervinna sina svagheter, och bli det bästa man kan bli. För Loki har det tagit oerhört lång tid, och han har haft många dalar, men till slut kunde även han, den avundsjuke, bortkastade, själviske, sadistiske, massmördande och självhatande Loki, bli något bättre. Och det är inspirerande.

Nyheten kom ju för någon vecka sedan, men fantasyförfattaren Brandon Sanderson, som skriver världens bästa böcker (enligt mig iallafall) ska inleda ett multi-media projekt med en story han kallar för Dark One. Det följer en kille som får veta att han ska förstöra världen, istället för att rädda den, vilket är en smula mer normalt i sådana här sammanhang. På detta ska det göras tv-serie, graphic novels, samt ett par böcker som Sanderson själv kommer skriva. Det blir oerhört spännande, då Sanderson är grym när det gäller både världsbygge, berättelser och karaktärer. Helt klart något jag ser fram emot.