Svenska
Blog

En recension skapad helt med tal-till-text

Skrivet av Vahlstrom den 27 september 2021 kl 00:30

En recension skapad helt med tal-till-text

 

Jag har precis blivit färdig med min FIFA-recension, men allt har inte varit som vanligt. Ett nyckelben ur led och en spricka i ligamentet har gjort att jag har min höger arm i mitella. Jag gjorde ironiskt nog mig illa när jag spelade fotboll. Problemet är att jag är högerhänt och att skriva en hel recension med fel hand skulle ta mig exakt två och en halv evighet. Då föll valet i stället på att använda tal-till-text för recensionen och sedan korrigera där det blev lite småfel. Den här bloggen görs på samma sätt förresten. Spela gick ändå eftersom högerhanden fortfarande är fri, men det skulle vara en alldeles för konstig position för att kunna använda tangentbordet. Om vi fortsätter med ironiska så har jag min kontroll exakt samtidigt som embargot är på recensionen. Så om du ser något litet litet fel i texten hoppas jag att att du kan förlåta mig litegrann. Jag har nu spelat i virtuell fotboll och förhoppningsvis kan jag snart spela riktig fotboll igen.

HQ

Iron Maidens nya album är lysande

Skrivet av Vahlstrom den 3 september 2021 kl 20:55

Iron Maidens nya album är lysande

Som jag har väntat. Äntligen är Senjutsu här, Iron Maidens första platta sedan Book of Souls från 2015. Och vilken platta det är, det är mästerverk nästan rakt igenom. När The Writing On The Wall släpptes på diverse plattformar var det många som blev oroliga över hur detta skulle låta till slut. Personligen hade jag inga problem med den låten. Inte det bästa Maiden gjort, men långt ifrån dåligt. Och det andra gitarrsolot sen, jösses, ståfräs! Sen kom Stratego ingalopperande med den gamla klassiska Maiden-takten och bevisade att Senjutsu nog skulle kunna vara bra ändå. Jag lär erkänna att just titelspåret, det första på skivan, inte imponerade vid första lyssning, men har växt allteftersom. Stratego och The Writing On The Wall som vi redan hört följer därefter.

Sen börjar det spännande som jag inte hört förut. Och det finns en blandning i denna spellista som påminner om massor av tidigare album, från The X Factor till Brave New World till Dance of Death. Den kortaste låten på denna skiva, Days Of Future Past (endast 4:03 lång) är en riktig headbanger, men de två bästa låtarna kommer på den (fyra låtar långa) andra skivan. Darkest Hour är sådär underbart kraftfull som de bästa "lugnare" Maiden-låtarna är och har, som sig bör, ett riktigt grymt solo. Bäst är det som avslutar hela kalaset. 11:19 långa Hell On Earth är inte bara det bästa här utan kan vara en av mina nya favoriter bandet någonsin gjort. Det börjar som ett melodiskt mästerverk à la Where The Wild Wind Blows (med en känsla av Dance of Death-inledningen också) innan det drar igång efter runt två minuter. Melodin fastnar direkt. Jag gick och nynnade på den ett bra tag efter att jag stängt av musiken.

Och visst, jag må vara lite partisk som stort Maiden-fan och ser väldigt mycket fram emot min åttonde konsert med bandet nästa sommar om en sådan blir av, men detta är helt fantastiskt. Bruce (som jag såg prata i några timmar på hans "What Does This Button Do?"-turné för två år sen) är lika bra som vanligt. Ålder, cancer i halsen... hans röst kommer aldrig tappa sin kraft verkar det som.

Mitt betyg: 9 av 10. Det går inte att ge mindre än så. Det här var precis vad jag hade hoppats på och skivan kommer gå varm många, många timmar framöver.

HQ

Färdigspelat... Star Wars Jedi: Fallen Order

Skrivet av Vahlstrom den 4 augusti 2021 kl 20:27

Färdigspelat... Star Wars Jedi: Fallen Order

 

Till skillnad från andra på redaktionen är jag verkligen inte något überfan av Star Wars. Jag har sett filmerna (dock ej den senaste) och de är väl bra, men det är ingenting jag blir alldeles upphetsad av. Jag gav mig i alla fall på Star Wars Jedi: Fallen Order eftersom det finns att spela med Xbox Game Pass. Och nu är jag färdig. Det ger mig också den första delen i min nya bloggserie Färdigspelat. Här kommer jag skriva om spel jag spelat färdigt, oavsett om det är för att jag helt klarat dem eller gett upp.

Jag kollade in vilket betyg vi gav spelet i vår recension och det skillde sig stort mellan Jonas, som gav spelet en åtta i recensionen och Petter som gav det en femma i sin "andra åsikt". För mig var spelet mestadels underhållande, men det finns saker som gjorde mig så förbaskat irriterad att jag har svårt att sätta något högt betyg. Låt mig få mitt största problem ur världen. Bandesignen är bedrövlig. Många kommer så klart inte att hålla med, men jag avskydde verkligen hur banorna var upplagda. Många gånger var det alldeles för otydligt var jag behövde ta mig och på grund utav att det inte finns något fast travel kunde det ta en timme att ta sig från slutet av banan tillbaka till skeppet. Jag har precis klarat allt vad den här planeten har att erbjuda, då vill jag inte behöva slösa bort en massa tid på att fundera ut, med hjälp av en dålig karta, hur jag kan ta mig tillbaka till början.

Vid två tillfällen kände jag mig så förvirrad att jag tvingades kolla upp på nätet hur jag skulle ta mig vidare (git gud) och såg att många andra hade samma problem. Det är inte ett tecken på bra bandesign. Ett annat problem är att den stora ondingen helt enkelt inte är tillräckligt minnesvärd. Vi får en bakgrundsberättelse, men jag känner ändå inte att det är något speciellt med denna karaktär. För att inte tala om mellanbossen Ninth Sister. Sån bortkastad potential. En stor brutal boss som knappt får nån tid i spelet innan man besegrar henne med ett dåligt avslut.

Men det fanns så klart bra delar. Jag gillar stridsystemet, speciellt när det uppgraderats en bit och nya krafter har låsts upp. Att kunna dra en fiende från det andra sidan av rummet direkt in i mitt lasersvärd/ljussabel/vad du nu än kallar det på svenska med hjälp av the Force är riktigt tillfredsställande. Musiken är riktigt bra. I vissa sekvenser dundras det på med pampig Star Wars-musik och jag fick verkligen känslan av att jag befann mig i den världen. Jag tycker också, till skillnad från Petter, om karaktärerna. Borträknat slutbossen (nej, inte DEN slutbossen, den räknas inte). Cal har en bra utveckling och både Cere och Greez är bra sidokaraktärer. BD-1 är dock den stora stjärnan. Det fanns också riktigt minnesvärda sekvenser som jag blev underhållen av, som (LITEN SPOILERVARNING) när jag fick köra en AT-AT.

Kort sammanfattat fanns det saker jag verkligen tyckte om, men som förstördes av den fruktansvärda bandesignen. Kul spel dock och jag kommer nog spela uppföljaren när den nu kommer i framtiden.

 

Speltid: 20 timmar, 47 minuter

Plattform: PC (EA Play med Xbox Game Pass)

Slutstatus: Huvudberättelsen färdigspelad. Kände absolut inte för att spela något post game-material.

Mitt betyg: 6 av 10

God natt Dusty

Skrivet av Vahlstrom den 29 juli 2021 kl 21:17

God natt Dusty

 

ZZ Top är faktiskt ett av mina favoritband och jag hade turen att se dem live en gång också. I forna Cloetta Center i Linköping om jag inte minns fel. Det finns så ju så mycket att gilla med bandet, speciellt skägget och musiken så klart. Nu har tyvärr en tredjedel av bandet gått bort. Basisten Dusty Hill, som spelade i ZZ Top i över 50 år (en galen siffra), somnade häromdagen in. Imorgon ska det bli ZZ Top-maraton och kanske en titt på Tillbaka till framtiden 3 också, där bandet ju är med. God natt. Sov gott. Vila i frid.

 

Bäst/Sämst/Roligast och mer från fotbolls-EM... hittills

Skrivet av Vahlstrom den 8 juli 2021 kl 15:41

Bäst/Sämst/Roligast och mer från fotbolls-EM... hittills

 

Semifinalerna är avklarade och vi väntar nu på en riktig storfinal. England-Italien på Wembley i en EM-final. Det låter mumma det. Sen kan man prata i evigheter om Englands straff som tog dem till finalen. Personligen tycker jag det är helt bedrövligt att en EM-semi ska få avgöras på en sån straff. En straff som lika gärna kunde varit en icke-straff. Ska en straff avgöra en semifinal efter 104 minuter ska det bannimej vara en solklar sådan. Nåväl.

 

Jag tänkte göra något roligt av EM som snart är över. Mina egna personliga utmärkelser ska delas ut i en mängd olika kategorier. Det vore roligt om du också kunde skriva vad du tycker i kommentarerna. Läs också Jonas blogg om filmningar i fotbollen. Något som jag inte kommer att gå in på här. Christian Eriksen kommer inte att nämnas mer än i denna mening heller, då det inte känns rätt att sätta situationen i denna lista.

 

Bäst

Italien. De kanske inte var i allra bästa slag mot Spanien, men sett över hela turneringen har Italien varit det klart bästa laget. Två 3-0-vinster i gruppspelet och en 1-0-seger efter det. Problem med Österrike i åttondelen, men sedan slagit ut två av världens bästa lag i Belgien och Spanien. Jag tror att Italien kommer att vinna på söndag. Klockan 21 smäller det.

Bubblare: Danmarks offensivfotboll. Två jobbiga förluster. Ute ur EM. Eller? Nä, sedan trampade danskarna på gasen och gjorde tio mål på tre matcher. Sen tog det stopp mot England, men resan dit var riktigt underhållande.

 

Sämst

Mbappés målskytte. Jösses vilket misslyckande. Jag hade tippat Mbappé som turneringens bästa målskytt, men där kammade jag noll. Han är ju underhållande att titta på, men hans avslut var helt bedrövliga. Han sköt tolv skott (enligt sofascore.com), varav tre träffade mål. Inget av dem i mål. En av världens bästa spelare blev EM:s största målsumpare och missade dessutom straffen som skickade Frankrike ut ur EM.

Bubblare: Flera storlag som åkte ut tidigt. Frankrike rök mot Schweiz redan i åttondelsfinal. Nederländerna försvann också där, mot Tjeckien. Portugal, Kroatien och Tyskland likaså, dock mot bättre motstånd. Många stora nationer åkte ut nästan på en gång.

 

Roligast:

Publik på läktarna. Vilken skillnad det gör ändå, att ha publik på plats. Jag hade nästan börjat vänja mig vid tomma läktare och förinspelat publikljud. Men livepublik, wow. Saker man tog för givet innan pandemin. Jag kan inte vänta tills vi kan njuta av all fotboll med fulla läktare och ett öronbedövande tryck.

Bubblare: Den schweiziska supportern. Det är en bild som bara måste ses. En bild, som egentligen är två bilder som visar vad fotbollen egentligen betyder. Schweiz-Frankrike, 2-3, 89:26, en nervös, kanske bedrövad supporter. Schweiz-Frankrike, 3-3, 90:59, tröjan är av, skriket rakt ut. Underbart.

 

Tråkigast:

Det svenska landslaget. Jag älskar det svenska landslaget och har följt det i mängder av olika länder på plats. Men det är dags att vara ärlig. Sverige var det tråkigaste laget att titta på i hela EM. 0-0-matchen mot Spanien var en tragedi, det var anti-fotboll när det är som sämst. Försvara och sparka bort. Ändå höll det på att bli vinst om Berg visste var målet var. Sverige spelade fyra matcher och vann inte bollinnehavet i en enda match. Och då mötte vi Slovakien och Ukraina. Kolla på Danmark. Man för man är det inte stor skillnad på lagens kvalitet. Ett lag vågar spela offensiv fotboll, ett annat vågar inte försöka spela offensivt för att vinna mot Ukraina i slutminuterna. Jag vill se mer och bättre anfallsfotboll från Sverige. Med spelare som Isak, Kulusevski och Forsberg finns det ju kvalitet.

Bubblare: Att en semifinal avgörs på en billig straff. Var det straff? Kanske. Tveksamt. 50/50 möjligtvis. Att det avgör en semifinal i ett EM är för dåligt. Som jag nämnde tidigare ska en straff vara solklar om den ska ges i 104:e minuten i ställningen 1-1 i en EM-semi. Om det är straff eller ej går att diskutera, men solklar var den ej.

 

Största positiva överraskningen:

Schweiz. Jag har alltid tyckt att Schweiz varit sådär småtråkiga att titta på, men det går inte att ta ifrån dem att de gjorde en kanonturnering. Speciellt i slutspelet. Egentligen var det bara en storförlust mot Italien på minuskontot. Sedan slog de ut regerande världsmästarna Frankrike i åttondelsfinalen och höll på att slå (det som nu blev bronsmedaljörerna) Spanien i kvarten, men föll efter straffar. Schweiz ska vara stolta över sin turnering.

Bubblare: Ungern.  Alla skrattade nästan åt Ungern efter lottningen. Frankrike, Tyskland och Portugal i gruppen? Ungern kommer vara chanslösa. De var istället bara minuter från att gå vidare. De höll nollan i 84 minuter mot Portugal, spelade 1-1 mot Frankrike och var bara sex minuter från vinst mot Tyskland när Goretzka kvitterade till 2-2. Väldigt imponerande av Ungern som spelade två matcher på en fullsatt hemmaarena.

Bubblare 2: Finland. Kul för Finland ändå. Att ta tre poäng mot Danmark i den första matchen var väldigt starkt. Tyvärr följdes det upp med 0-1 mot Ryssland och 0-2 mot Belgien. Men Finland slutade trea i den gruppen och höll nästan på att ta sig till slutspel. Målskillnad ifrån en andraplats.

 

Största negativa överraskningen:

Turkiet. Vad hände här? Jag var nästan stensäker på att Turkiet skulle ta sig vidare som tvåa bakom Italien, men före Schweiz och Wales. Istället blev det ett dunderfiasko för att lag som faktiskt är ganska bra. 0-3, 0-2, 1-3. Det är inga vackra siffror. Åtta insläppta och bara ett ynka mål framåt. Çalhanoğlu, Kabak, Demiral, Söyüncü, Yilmaz med fler ska skämmas.

Bubblare: Bruno Fernandes. Som United-supporter vet jag vad den här mannen kan göra. Han är läskigt bra. Tyvärr visade han det inte alls i EM. Utbytt i den andra matchen och sedan petad i de nästkommande två. Det fanns många spelare som inte alls presterade i EM, Bruno presterade sämst av alla.

 

Bästa målet:

Schick från halva planen (Tjeckien-Skottland). Det är inte enkelt att göra mål från 50 meter, trots att Ola Toivonen gjorde det mot Frankrike. Schich såg att målvakten var långt ute, slog till med vänstern med en makalös bollbana, rakt in i mål utan att bollen nuddade marken först. Världsklass.

Bubblare: Yarmolenkos vänsterfot (Ukraina-Nederländerna). Det ser så enkelt ut, men är ändå så vackert. Spring från höger till vänster, skruva bollen otagbart i det bortre krysset med vänsterfoten. Vackert.

Bubblare 2: Modric utsida i krysset (Kroatien-Skottland). Stackars Skottland. De åkte på snygga mål. Ungefär samma position som Yarmolenko, men Modric avslutade med utsidan av höger fot. Samma resultet. Rätt upp i krysset. Snyggt.

 

Målskyttarnas målskytt:

Herr Självmål. Det har varit självmålens EM. Det har gjorts fler självmål än i alla tidigare EM... sammanlagt. Det första målet i EM var ett självmål. Den senaste matchen hade ett självmål. Regeln för dessa mål har skrivits om och nu resulterar alla bollar som styrs av en försvarare som ett självmål. Tidigare gjordes inte det. Forsbergs mål i VM 2018 mot Schweiz hade skrivits som självmål nu. En framgångssaga för denna turnerings målkung. All hail king Självmål!

 

Sämsta frisyrerna.

Alla nya blondiner. Granit Xhaka dök helt plötsligt upp i superblont hår. Phil Foden gjorde detsamma. Ezgjan Alioski ville inte vara sämre. Det var verkligen inte vackert på någon av dem.

Bubblare: Jack Grealish med sin tiara. Det är väl egentligen inget större fel på Grealish hår, men sättet han sätter upp det med någon form av tiara är jag inget fan av.