Svenska
Blog

Var på tre matcher på tre dagar i England

Skrivet av Vahlstrom den 3 mars 2023 kl 10:35

Det är svårt att sticka under stolen att jag är en redig fotbollsnörd. Mest av allt nördig är jag för mitt kära Manchester United (som äntligen börjar hitta tillbaka efter mängder av år av tårar och ilska). När de blev lottade mot Barcelona i Europa League bestämde jag mig för att jag verkligen måste åka till Old Trafford igen. För trettonde (13:e!) gången. Jag brukar åka på minst en match per år och har sett alla de stora lagen i Premier League, jag var där när Sir Alex Ferguson fick en läktare döpt efter honom och när Wayne Rooney firades för att ha slagit målrekord matchen innan. De två sistnämnda var väl mer en slump då jag inte visste att det skulle hända på förväg. Nåväl, en timme satt jag i kö i biljettsystemet och när jag väl kom in var alla slut. Men skam den som ger sig. En till timme satt jag och tryckte på F5 och till slut fick jag tag på en biljett, på en riktigt bra plats dessutom.

Tanken var väl först att bara åka på denna torsdagsmatch, men eftersom jag inte varit dit sedan innan hela covidsituationen bestämde jag mig för att titta på fler alternativ. Det är ett jäkla åkande, speciellt om man flyger till London. Jag landade på onsdagen och åkte sedan tidig morgonbuss (långfärdsbussarna i England är som tur är väldigt billiga) sex timmar upp till Manchester på torsdagsmorgonen, kollade på en fantastisk United - Barcelona-match, sov och åkte tidig morgonbuss tillbaka till London på fredagen. Detta kostade mig tio pund åt ena hållet (runt 125 kronor) och 8,77 pund (110 kronor) åt det andra. Passande nog fanns det en Premier League-match på fredagen. Och den var i London. Fulham - Wolverhampton inbokat. Vilket var en halvsömnig match där det blev extremt kallt i vinden då Craven Cottage ligger precis bredvid floden Thames.

Det var väl där jag tänkt att det räckte. Men nej då. West Ham spelade ju tydligen hemma på lördagen mot Nottingham Forest. Inbokat. Första gången jag varit inne på Olympiastadion i London också. Jag bodde i London år 2012 när OS var och såg bland annat Sverige i handboll inne på OS-området, men in i själva OS-arenan var jag aldrig. Väldigt fin arena, som dessutom har wifi, vilket de flesta arenor borde ha år 2023. Trist första halvlek, men sedan blev det ketchupeffekten och West Ham gjorde fyra mål på 14 minuter. Efter matchen passade jag på att kolla in nya Ant-Man på närliggande shoppingcentrumet Stratford Westfield då jag hade några timmar att slå ihjäl. Därefter blev det att åka tillbaka till det hostel där jag bott under natten och hämta min ryggsäck för att åka direkt till Luton Airport, tillbringa sex timmar under natten, varav jag lyckades sova två, och sedan flyga hem.

Överlag blev det en mycket lyckad resa med en kanonmatch på Old Trafford och två matcher i London. Allt på tre dagar. Lite överraskande är det ändå att det är Fulham som är dyrast av dessa tre lag. Jag hade riktigt bra platser på alla tre arenor, men på Craven Cottage betalade jag 50 pund jämfört med 43 på Old Trafford och 32 på London Stadium.

Var på tre matcher på tre dagar i England

 

HQ

Ni no Kuni: Wrath of the White Witch fyller tio år

Skrivet av Vahlstrom den 1 februari 2023 kl 13:17

Ni no Kuni: Wrath of the White Witch fyller tio år

Det finns få spel som jag älskar lika mycket som Ni no Kuni: Wrath of the White Witch. Jag kommer ihåg när jag köpte det till Playstation 3 en gång i tiden utan att ens ha konsolen. Därefter fick jag snällt be min bror om att få låna hans PS3, vilket jag fick eftersom han inte spelade så mycket. Utan att egentligen veta vad som väntade mig satte jag in skivan i konsolen och bjöds på mängder av timmar av bland det bästa jag spelat. Det finns få spel som någonsin nått upp till den kvalitet berättelsen har och tyvärr var uppföljaren långt ifrån lika bra. Musiken från det musikaliska geniet Joe Hisaishi och den ljuvliga grafiken skapad av Studio Ghibli var båda mästerverk.

Det är på dagen tio år sedan, den 1:a februari 2013, som spelet släpptes i Europa. Det kom visserligen tidigare till både Japan och Nordamerika, men jag väljer att fira dagen då spelet släpptes även här. Och vilket bättre sätt att fira än att spela det? Nu har jag visserligen inte längre min brors PS3 kvar, men som tur är finns Ni no Kuni: Wrath of the White Witch Remastered på Xbox Game Pass. Idag kommer jag tillbringa tid med Oliver, Drippy och de andra igen. Det har jag sett fram emot. Nu hoppas jag bara att Level-5 kommer tillbaka västerut så jag kan få ett tredje spel i serien (som inte är ett mobilspel. Jag tittar på dig Ni no Kuni: Cross Worlds.

HQ

Färdigspelat... Unpacking

Skrivet av Vahlstrom den 20 december 2022 kl 15:35

Färdigspelat... Unpacking

Vilket charmigt litet spel. Jag satt och tittade runt på Game Pass efter något spel som kunde klaras av på en dag, som omväxling från spelen jag vanligtvis spelar regelbundet. Valet föll då på Unpacking, mest för att jag kom ihåg Jonas recension av spelet från förra året. Jag tyckte att det såg intressant ut då och nu slog jag till. Jag är vanligtvis ingen jättestor supporter av pusselspel och att blanda det med två av de tråkigaste sakerna jag vet (packa upp lådor och dekorera) måste ju vara det sämsta valet jag kunde göra? Nä, det blev istället riktigt trevliga 2,5 timmar.

Jag beskrev i princip hela spelet här ovan. Det gäller att packa upp flyttlådor och sätta upp sakerna på passande platser. Låter skittråkigt. Men det som Unpacking gör så bra är att blanda in en väldigt intressant berättelse utan att säga ett enda ord. Hela berättelsen sker genom sakerna som packas upp och miljöerna de packas upp i. Från att äntligen ha fått sitt egna rum hos föräldrarna, till studentliv och till slut vuxenliv. När alla saker är uppackade på en nivå och satt i rätt rum går tiden fram nåt år till nästa del i karaktärens liv. En karaktär vi inte ens får se under spelets gång, förutom en bild i sluttexten. Jag vill inte spoila något ur spelet då jag tycker att du verkligen bör uppleva det själv, men det ger verkligen en tankeställare varför saker som fanns och var viktiga två år tidigare helt plötsligt är borta medan andra nya saker har tillkommit. Det går verkligen att gå på djupet och studera denna berättelse och hitta både glädje och sorg. Det är en berättelse som inte går att beskriva i text och måste upplevas.

Speltid: 2 timmar 33 minuter, där runt 10 minuter gick till att klara av saknade achievements.

Plattform: PC (med Xbox Game Pass)

Slutstatus: 100% avklarat.

Mitt betyg: 8 av 10.

Jaha, VM är igång - FIFA är fortfarande ett gäng pajaser

Skrivet av Vahlstrom den 20 november 2022 kl 20:34

Jaha, VM är igång - FIFA är fortfarande ett gäng pajaser

Jag försöker verkligen hitta en glädje för att fotbolls-VM är igång, men det går bara inte. Det finns ingenting som får mig att känna att "wow, VM är här. Världens största idrottsevenemang som jag bara får uppleva vart fjärde år." Som fotbollsnörd ska det här ju vara som julafton. Men nu får vi istället ett VM mitt i vintern och det var ju inte riktigt så jag menade med att det ska vara som julafton. Problemen med att Qatar ens fick mästerskapet är ju vida känt. Pengakåta Blatter och andra mindre nationet fick en fin summa pengar och det var det. Det har ju inte direkt gått bättre efter det med diverse skandaler i förberedelserna. Blatter försvann förvisso och vi hoppades alla att FIFA skulle bli en bättre organisation.

Ut med de gamla ruttna gubbarna. In kom Infantino. Det återstår väl att se hur lättmutad han är (ganska lättmutad skulle jag tippa), men han har redan visat vilken enorm jäkla pajas han är. Uttalandet häromdagen kan vara bland det värsta jag någonsin läst. Hans öppningscitat kommer gå till historien som en klassiker:

"Today I have very strong feelings. Today, I feel Qatari. Today, I feel Arab. Today, I feel African. Today, I feel gay. Today, I feel disabled. Today, I feel a migrant worker."

Istället för att ta avstånd från Qatar och vad som hänt försökte han under sin timmes långa monolog få västvärlden att känna sig som de onda.

"If Europe would really care about the destiny of these young people, Europe could do as Qatar did, create some legal channels where at least a number, a percentage of these workers could come.

Lower revenues…give them some hope, give them some future. This means we shouldn’t point to what doesn’t work. Here in Qatar as well there are some things that don’t work. That needs to be addressed. The moral less giving, one sided, it’s just hypocrisy."

Så Europa bör göra som Qatar för utländsk arbetskraft. Den arbetskraft där 6 500 dött. Sen lades det ut videor för någon dag sedan där "fans" från olika länder sjöng och var glada. Problemet var att det var uppenbart att de inte var riktiga fans utan inhyrt folk från Qatar. Infantinos kommentar? Alla som ansåg det är rasistiska. Och sen har vi ölen, något som inte är viktig för mig, men är det för många andra. Två (2!) dagar innan första matchen beslutades det helt plötsligt att ingen alkohol skulle säljas på arenorna. Religiösa skäl hette det. Problemet är bara att rikt folk i logerna fortfarande kommer kunna dricka alkohol under matcherna.

FIFA är ett gäng pajaser. Och det gäller inte bara detta VM. Men om jag skulle dra upp allt kommer blogginlägget aldrig ta slut.

Så... fotbollen har dragit igång, med den extremt osexiga matchen mellan Qatar och Ecuador. Vad jag tar med mig från matchen är att

1) Enner Valencia är en målmaskin. Att den mannen aldrig lyckats slå igenom på klubbnivå är ofattbart.

2) Ecuador är ett helt okej gäng. Det riktiga testet för hur bra de är kommer dock mot Nederländerna.

3) Publiken i Qatar inte klarar av att titta på fotboll i mer än en halvlek. Öppningsmatch i ett VM, där ditt land spelar och fortfarande har chansen efter halvtid. Halvtomt när andra halvlek blåstes igång. Öde när klockan kom upp mot 90 minuter. Det var dåligt med bilder över läktarna mot slutat av matchen. Det hade ju inte visat nån bra bild.

4) Öppningsmatchen verkligen inte gav mig ett större sug efter mer fotboll. Matchen var högst medioker.

Imorgon är det tre nya matcher: England-Iran (14:00), Senegal-Nederländerna (17:00) och USA-Wales (20:00). Ingen av dessa matcher är direkt lockande. Senegal-Nederländerna kan dock bli kul.

VM har dragit igång. Snön faller sakta utanför fönstret. Inget är som vanligt förutom att FIFA som organisation är korrupta och leds av clowner.

W.A.S.P.  - The Crimson Idol firar 30 år

W.A.S.P. - The Crimson Idol firar 30 år

Skrivet av Vahlstrom den 4 november 2022 kl 22:29

De gav oss ett av TV-Sveriges bästa ögonblick när Siewert Öholm gick hårt åt bandets musik och texter. "Vasp – vi ar Sattan’s pipel", som Siewert själv uttryckte det. Folk var där för att grilla stackars Anders Tengner som ju gillade W.A.S.P. Det var ju inte bra för våra barn! Sen avslutades hela det 18 minuter långa inslaget med att en 14-årig flick läste upp "Gud som haver barnen kär". Detta var dessutom innan bandets album The Crimson Idol kom ut. Det släpptes i Europa 1992. Åtta år efter kära Siewerts utbrott. Detta betyder ju också att albumet i år firar 30 år. Enligt mig är detta ett av tidernas bästa album med kanonspår från början till slut. Det finns inte en dålig sång på hela skivan. Vi har ju så klart de stora med Chainsaw Charlie (Murders in the New Morgue) och Hold On to My Heart, men The Titanic Overture och The Invisible Boy är en inledningsduo som heter duga. För att inte tala om den avslutande fyran med I Am One, The Idol, tidigare nämnda Hold On to My Heart samt The Great Misconceptions of Me.

När jag dessutom lärde mig att hela albumet är en lång berättelse växte sångerna ytterligare. Den handlar nämligen om tonåringen Jonathan som är ett misslyckande i sina föräldrars ögon. Han stjäl en gitarr full på alkohol och hög på droger, börjar spela och träffar "Chainsaw" Charlie som är en boss i ett skivförlag. Han har alltid velat bli rockstjärna och blir så småningom det, men livet är inte riktigt vad han har föreställt sig. I slutet vill han helst bara att hans föräldrar ska vara stolt över honom, men de sista fyra orden de säger till honom är "we have no son".

"I don't wanna be

The crimson idol of a million eyes

I am the prisoner of the paradise I dreamed", går texten i sista låten The Great Misconceptions of Me innan den mörka avslutningen kommer.

Det är givetvis en väldigt förkortad version och texterna är ännu mer intressanta att lyssna igenom när man vet vad det handlar om, speciellt om skivan spelas från början till slut.

Jag vill också rekommendera Reidolized: The Soundtrack to The Crimson Idol från 2018. Det är en version av albumet som släpptes när det firade 25 år. Förutom alla låtar från originalet finns också bland annat fyra låtar som tidigare inte släppts som ger en bättre berättelse överlag. En alternativ version av utmärkta Miss You från 2015:s Golgotha finns också. Det ska tydligen

Om du gillar W.A.S.P. har du väl inte missat att de har elva spelningar i Sverige i april? Bandets 40-årsjubileum skulle ha skett förra året, men ja, virus.. Här nedan kan du se var de spelar (hämtat från nätet, så om nån plats är fel kan du inte skylla på mig :) ).

April 11 - Malmö - Moriskan

April 16 - Umeå - Idum

April 18 - Sundsvall - Sporthallen

April 19 - Gävle - Gasklockorna

April 20 - Eskilstuna - Lokomotivet

April 21 - Karlstad - Nöjesfabriken

April 22 - Stockholm - Stora Fallan

April 23 - Huskvarna - People's Park

April 27 - Norrköping - Flygeln

April 28 - Kalmar - Kalmarsalen

April 29 - Göteborg - Trädgårn