F*ck cancer

"Kommer jag att dö?" är en fråga som är fruktansvärd att få, men som måste vara så mycket jävla värre för den som ställer den. För sex månader sen föddes vår son, något som skulle bli det bästa i våra liv, något som vi längtat efter. Men glädjen var kortvarig (jag är självklart gladast i världen över min son som är helt perfekt) då han inte var mer än några veckor gammal. Min fru hade börjat se lite sämre på det ena ögat och åkte på en rutinkontroll hos optikern. Brusten synnerv kunde det vara. Så vidare till ögonläkaren som berättade att hon har ögonmelanom på baksidan av ögat (med andra ord ögoncancer) som dessutom var rätt stor. Där och då började mängder av läkarbesök och kontroller. Hade det spridit sig? Levern? Lugnorna? Som tur är verkar det inte så.

Innan sommaren gjorde hon en operation med gammakniv, som ska få tumören att skrumpna och försvinna, är tanken. Tyvärr leder dock strålningen till att synen kommer bli ännu sämre på det ögat. Det kommer ta till i jul innan vi får veta om det var lyckat eller ej. Det finns i princip bara två slut på detta. Antingen försvinner det och hon får ha kvar ögat med sämre syn eller så gick det inte och då är enda lösningen att ta bort ögat, för att ta bort/minska risken att det sprids.

Dagarna flyter på som vanligt. Sonen tar ju upp nästan all tid nu när han växer och ska utforska allt, utan att kunna ta sig dit han vill utan hjälp. Sen när han har somnat är det hennes tankar börjar. "Ska han behöva växa upp utan sin mamma?", "Vad skulle ni göra utan mig?", "Jag vill inte lämna er". Såna där tankar som ingen kan förstå hur jobbiga de egentligen är. Att leva i rädsla över att dö måste vara fruktansvärt. Jag tror ju så klart att allt kommer att bli bra och säger det hela tiden, men tills vi får ett klart besked kommer det nog snurra runt i hennes huvud.

Cancer är hemskt. Det är så orättvist. Det finns inget du kan göra för att skydda dig mot det och det är helt enkelt tur eller otur. Du kan vara världens bästa och ändå ha oturen att få det. Det finns ingen logik bakom cancer. Jag undrar om det var dessa frågor som farfar fick av farmor när hon hade det och sedan gick bort på grund av det. De hade precis flyttat ut ur huset de bott i sedan urminnes tider och in till stan i en lägenhet. Jag tror att hon hann bo där i ett par dagar som högst innan hon lades in. Farfar fick sedan bo där själv, i en lägenhet som var tänkt att bli deras tillsammans. Nåt jag inte vill vara med om.

F*ck cancer