A Star Is Born var en besvikelse

Tidigare i veckan bestämde jag mig för att "äntligen" se A Star Is Born, eftersom jag hört så mycket bra om den. Den var ju till och med Oscars-nominerad! Men jag förstår inte riktigt vad all hype handlar om. Visst, musiken är väl helt okej, men det är ju inte en musikal jag tittar på. Oftast är Honest Trailers på Youtube bara en parodi, men den här gången håller jag med om nästan allt som nämns. Ihopklippningen av Sam Elliotts alla f-words är fantastisk.

Med tanke på att filmen redan släppts tre gånger tidigare, med andra skådisar och att den liknar Crazy Heart från 2009 (med Jeff Bridges), som i sin tur är en kopia av de äldre A Star Is Born-filmerna:
* "The fourth version of the same story."
* "It's like a ripoff of a ripoff that's also a remake of a remake of a remake."

Självklart gör det inget att det är en nyversion, citaten ovan var bara roliga. Men av någon anledning så gjorde inte filmen något större intryck på mig. Den var lite småtråkig. Jag har dessutom aldrig sett en film där det mumlas så mycket. Prata tydligare, Cooper! Det är självklart inte en dålig film, den var helt okej, men den var verkligen inte så bra som många vill säga att den är. Och var det verkligen ett så dåligt filmår 2018 att både Black Panther och A Star Is Born nominerades till bästa film?

"A grand tale of an alcoholic who used a girl to feel something again. And the girl who used an alcoholic as a stepping stone to fame. Aww!"

Denna film får, i min nya betygsskala, sex valar utav tio.