En indroduktion

Från min blogg, någon helt annanstans. Tänkte att ni kanske också ville läsa. Ber på förhand om ursäkt för den totalt osammanhängande och klichéfylld texten. Rubriken på min riktiga blogg är en annan, men det fick inte plats här, så ignorera stycket om indiefjantiga rubriker. Väl mött!
____

Ehm. Jodå, så att. Herrejisses.

Hej! Jag som skriver krystade och indiefjantiga rubriker heter Emil. Jag är typ 20 år. Ja, på pappret är jag än så länge 19, men det låter ju så litet. Jag är ju vuxen. En man. Med skäggväxt och ölmage. Bara Systembolaget och morsan som fortfarande ser mig som ett barn.

För 2 månader sedan tog jag mitt pick och pack och lämnade mitt kära barndomshem, till förmån för ett litet korridorsrum i Lund. Här i Lund studerar jag audiologi, ett ämne som jag av en ren slump halkade in på och som jag fortfarande, efter nästan 2 terminer, inte riktigt vet vad det innebär. Så spara alla frågor angående det tills jag har tagit examen. Hur som helst trivs jag som fisken i vattnet och älskar (nära på) varenda liten bit av studentlivet.

Efter som det här är mitt första inlägg förväntas jag att skriva en utförligare presentation om mig själv, men det får ni snällt vänta på. Jag skriver istället några rader om vad jag vill få fram med den här bloggen:

Jag vet att allt som en gång varit på internet kommer bli kvar där, och att det från och med nu inte finns någon återvändo. Dock känner jag att jag har för mycket saker i mitt huvud och i mitt hjärta som jag på något vis måste få ur mig. En del trams och flams, en del berättelser och en del tunga saker. Saker jag inte orkar prata med människor om. Jag har aldrig pratat om saker, alltid hållit det inom mig. Jag tänker mig att det borde vara enklare att skriva om det. Att få det ur skallen, bearbeta det på ett annat sätt. Så, mina inlägg kommer behandla saker som ingen annan har hört. Saker som kärlek, uppväxt och identitetsbekymmer. Jag har försökt att göra det innan, men aldrig orkat hela vägen. Men nu jävlar! Här ska det skrivas. Förhoppningsvis.

Nu låter det som att jag är en sjukt deppig individ. Så är inte fallet. Idag är jag lyckligare än någonsin, men även solen har sina fläckar. Jag vill här blicka både tillbaka och se framåt, samtidigt som jag delar med mig av observationer från min vardag. Musik, film och träning är förmodligen ämnen som också kommer tas upp.

Ingen annan har förmodligen glädje av att läsa det här, men om ni mot all förmodan hittar hit hoppas jag att det ger er någon form utav glädje.

Tack och förlåt.