För några veckor sedan, då alla bytte till sommardäck, så härjade det några pajasar i området och stal folks vinterdäck. Det fick vi veta av polisen efter att vi blivit av med våra 8 som vi dumt nog lagt på vår terass, på vår tomt.

Förra onsdagen kom det en snubbe runt 11-12 på dagen och hälsade på. Då jag är ledig på onsdagar så fanns jag där för att öppna dörren. Snubben har på sig någon halvtaskig piké med "Brandskyddsbolaget" inprintat på bröstet. Han tar fram något riktigt skumt "ID" (som såg vääldigt konstigt ut) i röd färg som tydligen skulle representera hans anställning vid bolaget. Han hälsar och frågar ifall det är jag som äger huset. Jag nekar och säger att de som äger huset är på jobbet. Han säger att han skall återkomma en annan gång då, och drar. Jag går tillbaka till min frukost och kommer att tänka på det jag nyss sa: de är på jobbet. Vilken jävel är hemma på en onsdag klockan 11-12 och väntar på tölpar som skall sälja brandsläckare? Dessutom så hade han absolut ingenting med sig utöver "ID-kortet". Aja, han kanske bara är sämst, tänkte jag och återgick till min frukost.

I fredags, då de flesta var lediga, så satt jag uppe på mitt rum vid runt 13-14. Utanför ser jag exakt samma snubbe som halvgömmer sig lite bakom våra enar, som skymmer sikten in till framtomten och köket. Han stod och drog med huvudet och försökte se ifall någon var hemma verkade det som. När han fick syn på bilen så var han klar. Han gick vidare och började kolla ifall grannarna var hemma. Väldigt suspekt kände jag. Först säger han att han skall återkomma, och när han väl ser att det finns folk hemma så vill han inte? Ja, han måste nog vara deras sämsta säljare. Eller så är han inte en säljare.

Samtidigt som jag känner att det skulle vara skumt att för första gången se en tjuv så känns det lite spännande, så länge jag inte kommer hem till ett redan länsat hus. Jag har suttit och funderat på vad jag skall göra ifall jag ser honom igen. Jag är hemma ganska stora delar av dagarna på vardagar. Skall jag öppna dörrjäveln varje gång han kommer för att kika (ifall han gör det igen), eller ska jag låtsas som att jag inte är här och sen se vad som sker? Fast det kan ju sluta illa ifall det faktiskt skulle hända något. Eller! Så kan jag skapa massa fällor likt Ensam Hemma-filmerna. Vad tycker ni?

Fällor låter mycket mer kul än att ringa polis.

Fräcka pjux. En vecka kvar.

I torsdags fick vi alla de hemska nyheterna. Ivan Turina hade hittats död i sin lägenhet efter att hjärtat stannat på grund av ett medfött hjärtfel. Helt overkliga nyheter som var omöjliga att ta in. Ena dagen var han där, andra inte. Han lämnade sina ettåriga tvillingdöttrar och sin gravida fru. Han lämnade oss som den bästa och härligaste målvakten i Allsvenskan.

Det mesta har ni väl redan hunnit läsa om, men igår spelades den första AIK-matchen efter Turinas död, och vi var där för att hylla honom. Alltid hyllade Ivan oss supportrar. Vare sig vid vinst eller förlust, och därför var han värdig vårt bästa. På 4 dagar lyckades man skapa det mäktigaste tifo som skådats på svensk mark. Och det var känslofyllt i arenan. Det var värdigt Ivan. Se hela hyllningen i klippet nedan. Det var även fantastiskt att se hur spelarna spelade för Ivan. Hur mycket matchen betydde för dem, just för Ivan.

Så hyllades Ivan Turina på Friends

Ivan Turina - För alltid en hjälte bland oss. Vila i frid.

Har ni någonsin känt i livet "Hur fan klarade jag det där?"

Något jag inte kan glömma var ett moment som skedde när jag någon gång under förra året befann mig på en hemmafest. Jag stod ungefär en halvmeter ifrån hörnkanten av en byrå och snackade med en vän. Byrån var fullproppad med saker och längst ut på kanten av ena kortsidan stod en glasflaska av något slag. Någon tratt gick förbi byrån på andra kortsidan och knuffade till något som stod på byrån som i sin tur knuffade vidare på allting och glasflaskan föll. En halv sekund senare låg glasflaskan i min handflata. "Hur fan?", tänkte jag. Från förvåning övergick jag snabbt till stolthet och kollade upp mot min vän för att mottaga den beröm han skulle överösa mig och mina reflexer, men så hade han för stunden vänt sig om för att snacka med någon annan tölp som hade joinat konversationen.

Superhjälte-manöver och ingen såg?! "Detta är ju fan inte sant!", tänkte jag. Men så hörde jag någon tjej bakom mig säga lite tyst till sin vän "Oj, vilka reflexer." Det var ju onekligen riktat mot min manöver. Jag vågade inte vända mig om för att framstå som cocky, men vi alla vet ju att det var till mig. Bekräftelsen jag behövde, och lyckan var enorm. Kommer jag någonsin glömma detta? Troligen inte.

Jag kan inte säga att jag har så mycket bättre reflexer än var man där ute, inte om jag jämför med mina vänner i alla fall, men här kopplades någon extra superhuman-växel in och jag var nästan som slanggubben i ruttna Fantastic 4 när han fångade flaskan som Jessica Alba slår ner vid matbordet.

Har ni några historier om hur ni kände er lite för bra för att vara sanna?

Har den läckt? Det verkar som det.

Albumet som skulle ha release den 6:e maj världen över har rapporterats läckt på diverse sidor, men det konstigaste enligt mig är att den finns på Spotify. Visst har randoms laddat upp den med olika skitkvalitéer men att den faktiskt skulle laddas upp av Spotify tycker jag är väldigt konstigt, och underbart!

Albumet är alltså ett live-album från spelningen den 19:e juli 2012 i Les Arénes de Nîmes. Sådant gillar vi. Tidigare har vi endast fått höra On'n'On-versionen från albumet samt några småsnuttar via deras YouTube-sida, men nu sitter jag här och diggar hela deras Access All Arenas. Och det låter suveränt. Samma klass som Daft Punks Alive 2007? Lite för tidigt att avgöra, men vi får se.

Jag vet inte ifall albumet kommer att tas ner eller inte, annars får man ju vänta till release, men ta och lyssna till det nu!

Justice - Access All Arenas