Svenska
Kärlekens kraft

Kärlekens kraft

Likt en spegel som faller ner mot golvet med en häpnadsväckande hastighet och krossas mot golvets yta, i tusen olika skärvor, känns kärleken när den du älskar tittar åt en annan människas håll, på just det där speciella, kärleksfulla sättet.

Den dagen då det händer, då den du lever för, inte tittar på just dig längre, vad händer med dig då? Kommer du fortsätta leva ditt liv och kanske till och med ha turen och livsglöd nog att hitta kärleken igen? Eller kommer du, som det offer du blir för kärlekens elaka påhitt, bli likt en obetydlig varelse som enbart känner den olidliga smärtan som stiger i din kropp, med en grad för varje rörelse du genomför?

Att vara medveten om hur man kommer att bli om den man älskar lämnar en, är en otroligt obehaglig och skrämmande tanke. Som den otroligt sköra och känslosamma person jag är, kommer jag att bli ett känslomässigt vrak om detta hemska kärlekspåhitt drabbar mig.
Jag kommer antagligen bli, likt ett tomt skal och inte ha förmågan att kunna stänga ute smärtan men samtidigt inte heller visa den för mina närmaste för att inte orsaka dem den smärta jag känner. Det skulle vara en otroligt jobbig balansgång, att inte visa hur man känner för att man vill det bästa för sina närmaste, samtidigt som man själv vill visa det för att man inte riktigt har glöden att orka hålla uppe en fasad som tär för mycket på kroppsenergin.

Jag skulle säkert kunna ta mig igenom den fasen till slut, men det jag tror skulle göra allt ännu värre är om han skulle skaffa sig en ny kärlek medans jag fortfarande sörjer hans och min seperation. Jag skulle få uppleva en ny smärta i kroppen, som inte skulle vilja tillta på länge. Att se honom med någon annan skulle få mig att uthärda fysisk smärta genom psykisk. Det skulle bli för mycket för någon så liten och skör som mig.

Det är otroligt egentligen, hur kärleken bara kan gripa tag i en och verkligen hålla en fast där, oavsett om man vill eller inte. Kärleken är så ofattbart stark att det är obegripligt. Hur den kan få vissa att vilja leva resten av livet tillsammans med varandra? Hur kan den få andra att tappa hoppet om livet och inte vilja leva det vidare? Hur den kan få människor att känna att de svävar som på små moln? Hur ka den helt enkelt krama livet ur människor så att de blir likt emotionella vrak, som helt enkelt inte är tillräckligt starka för att kunna hantera den?

Jag är överlycklig över att Amor träffade just mig med en av sina pilar och att den samtidigt träffade den mest underbare människa jag någonsin stött på. Han har gjort mig till jordens mest lyckliga varelse. Att få kunna säga att han är min är en sådan otroligt ofattbar känsla som känns mer och mer härlig för varje gång jag stöter på den tanken.

Jag hoppas med varje gnista i kroppen, att han ska orka stå ut med mitt knasiga jag i många år framöver, han har redan lyckats stå ut med mig ett bra tag nu och lyckats fått mig att bli övertygad om han inte skulle vilja vara på någon annan plats än hos just mig.

I nuet lever jag i en oemotståndlig sagovärld där allt står till mitt behag, men jag vet inte hur min framtid kommer att se ut. Vi får se med tiden hur allt blir, hur kärlekens planer ser ut för oss alla. För trots allt så har den ett ordentligt tag om en när man till slut blir tagen av den.

HQ