Förevigt ung

Snön faller sakta ner utanför mitt fönster och lägger sig som ett tunt täcke över varje redan snötäckt yta.
Tänk så många år som snön har fallit ner över våran jord, över våra huvuden.
Så kommer den antagligen att fortsätta med i all evighet, tills denna jord till slut går under som så många pessimistiskt nog ska prata om.
Tänk så många barn snön har gjort glada, tänk så många olyckor som den har orsakat och tänk hur mycket snön har förändrat under hela sin "livstid".

Snön har funnits så länge vi människor kan minnas, den har hört samman med vädret i alla årtusenden.
Varför får snön finnas förevigt när inte vi människor får det? Vi människor tillbringar en så kort tid på den här jorden, medans snön förevigt kommer att ljusa upp planeten med sina små vita flingor.
Varför kan inte vi få göra detsamma? Få förgylla planeten med våra sinnen, tankar och själar i all evighet?

Jag vill leva förevigt och blir ledsen när jag vet att det är omöjligt. Jag vill leva så länge som möjligt och förgylla människor med min närvaro och se på världen med tusen tankar som virvlar omkring i huvudet.
Jag vill kunna sitta och titta ut genom fönstret och drömma mig bort till en annan dimension och andra minnen, föralltid.

Jag vill föralltid vara ung, alltid vara runt tjugoårsåldern. Jag är så lycklig just nu, allt känns så magiskt, som att jag blivit pånyttfödd i en ny episk värld där allt är mig till viljes. Det känns så hemskt att veta att allt detta kommer att ta slut en dag och det känns som att varje dag går alldeles för fort.

I Twilight-böckerna har Bella ett val som hon står inför, hon kan om hon vill, få leva med Edward förevigt. Och föralltid vara ung, att inte åldras en enda dag men ändå leva förevigt. Jag vill också kunna ha den valmöjligheten. Jag skulle så gärna få det som Bella och Edward. Att få leva med sina älskade förevigt, vad kan bli bättre än det? Att få uppleva den där underbara känslan, då det pirrar i hela kroppen av lycka och man bara önskar att det ögonblicket aldrig ska ta slut. Att se på de man älskar med så mycket kärlek så att man nästan spricker och blir glad i hela kroppen så det känns ända ut till tåspetsarna. Om jag skulle få det som Bella och Edward, att jag skulle få valmöjligheten att få leva med min familj, mina vänner, mina två bästa vänner David och Lollo och framförallt medmin pojkvän förevigt, då skulle jag föralltid vara lycklig.

Varje dag är värd att minnas, varje solnedgång är en sorg för att ännu en dag går mot sitt slut. Hur perfekt en dag än kan vara, så måste den tyvärr alltid ta slut. Men tänk om man kunde leva förevigt och kanske få slippa den känslan? Känslan om att ännu en dag går mot sitt slut. Att få veta att man lever förevigt och kan få hur många perfekta dagar man önskar.

Varje dag är ett nytt äventyr, varje dag är en chans att få vara med sina nära och kära. Jag tänker inte slösa bort ett enda ögonblick av mitt liv. Jag tänker leva så länge som det bara går och tänker inte slösa bort en enda sekund. Men drömmen om att kunna få leva förevigt med dem jag älskar kommer att föralltid vara med mig.

På ett sätt kanske det är bra att man vet att allt till slut kommer att ta slut, för då kanske man sätter högre värde på det man har än vad man skulle göra om man levde förevigt? Men drömmen känns ändå så lockande, så levande, så jag tror på något sätt att vi alla kommer att leva förevigt, alla på sitt egna sätt. Alla kommer att bli ihågkommna av någon på något visst sätt.

På så sätt, kommer vi föralltid att leva förevigt. Men kanske inte på det sätt vi önskar. Men drömmen kommer föralltiv att leva med mig, att få leva ung förevigt med dem jag älskar och jag tror inte att jag är ensam.

"Youth is like diamonds in the sun
And diamonds are forever"

"Allt behöver inte ta slut" - Bella till Edward