Det var bara häromdagen som Yorke och hans Radiohead mystiskt "försvann" från internet för att sedan med dunder och brak avtäcka den makalösa låten "Burn the Witch".

Rolling Stone rapporterar nu att det ännu titellösa albumet (uppföljaren till 2011 års "The Kings of Limbs") planeras släppas digitalt världen över redan på söndag. Om två dagar.

Nyheten anlände i sällskap av ännu en purfärsk låt, denna gången i form av en känslodrypande pianoballad vid namn "Daydreaming". Och även om jag personligen föredrar när Radiohead tar ut svängarna en aning är biten en fantastiskt arrangerad låt, i all sin enkelhet.

Så, rödmarkera i kalendern. Min magkänsla säger mig att vi kommer få handskas med en av årets främsta installationer.

Utifall du missat låtarna jag nämner:
Burn the Witch
Daydreaming

Skivan släpps i fysiskt format 17 juni.

Min tanke var egentligen att kvartalsrapportera i form av en topplista, men i och med att tiden sprang iväg så får det helt enkelt bli en tertiallista istället. Del 1 av 3, med andra ord.

Albumen på Spotify:
Negative Voice - Cold Redrafted
Mondo Drag - The Occultation of Light
Ihsahn - Arktis.
Graves at Sea - The Curse That Is
Rotting Christ - Rituals
Blood Ceremony - Lord of Misrule
Iggy Pop - Post Pop Depression
Khemmis - Absolution
David Bowie - Blackstar
Cult of Luna - Mariner

Har du några favoriter från året än så länge?

Har för tillfället kommit in en liten samlarfas när det gäller mitt vinylintresse. Istället för att köpa nya album med nya artister fokuserar jag just nu på att samla på mig fulländade diskografier. De band jag hittills lyckats bäst med är The Smiths, Genesis, Depeche Mode och The Cure.

Dagens skörd är tillägnad sistnämnda konstellation. Det fina med framförallt 70- och 80-talet är att allt (precis allt) släpptes på vinyl. Fullängdare, singelsamlingar, b-sidor och diverse rariteter (med dagens mått mätta). Därför kommer det såklart inte som en överraskning att just The Cure har ett otroooligt maffigt vinylbibliotek i bagaget.

The Cure - The Walk (1983) Lyssna
"The Walk" släpptes 1983 som maxisingel och innehåller 4 stycken stand alone-låtar som idag även finns att tillgå genom andra singelsamlingar. Ett svinkul fynd, mest med tanke på att låten "Lament" är med. En av mina absoluta favoriter med bandet.

The Cure - Quadpus (1985) Lyssna
Samma år som kritikerhyllade hit-plattan "The Head on the Door" damp ner släpptes även maxisingeln "Quadpus". Skivan har 4 låtar, där obekvämt kufiska och svårsmälta "New Day" och "A Man Inside My Mouth" ställer sig i perfekt balans till lekfulla "A Night Like This" och "Close to Me" (som skulle komma att bli en av deras mest framgångsrika singlar).

Vid det här laget borde vi egentligen vara förbannat trötta på den där 80-talsplojjiga electro-vågen som sköljt över världen de senaste åren. Innan var det coolt, retrohärligt uppfriskande och helt rätt timing. Nu är det bara ett uttjatat och antastat koncept från en kvickt döende trendfluga.

Nä, jag skriver bara vad jag vill tvinga mig att skriva. Vad jag borde tycka. Men det gör jag inte. Inte för fem öre. Att höra och se hur dagens artister och filmskapare med dagens teknik kan göra något så osexigt som 80-talet sexigt som fan är inget annat än en ren fröjd.

Artisten Carpenter Brut (vars musik bland annat medverkat i Hotline Miami 2: Wrong Number) har tillsammans med regissören Seth Ickerman nu släppt musikvideon till låten "Turbo Killer" och frågan jag ställer mig är om jag nu bevittnat något av det läckraste jag sett i videoväg. Överexponerade kontrast, VHS-filter och lens flare utav helvete. Love it.

Titta nu:

Carpenter Brut - Turbo Killer

Artistrepris med prog och elektroniskt stod på agendan under min senaste crate digging-session.

Genesis - Trespass (1970) Lyssna
Trots att "Trespass" är deras nummer två ses väl egentligen plattan som Genesis introduktion till deras därefter patenterade progrock-manér. Albumet blev totalkastrerat av musikpressen vid release och ansågs vara alldeles för plottrigt och tråkigt. Plottrigt, måhända, men låtar som "The Knife" och "White Mountain" bevisar utan tvekan motsatsen. Antar att kritiker var för ovana och dumma för att förstå. Lägg på minnet att det trots allt var 30- och 40-talister som fick i uppgift att smäcka på sina betyg.

Depeche Mode - Construction Time Again (1983) Lyssna
Ytterligare påfyllning i min Depeche-samling. "Construction Time Again" är en otroligt lekfull installation och är enligt mig en av de bästa plattorna att dra igång under en tråkig städsession eller liknande. Det går liksom inte att spy galla över dammtorkningen när tonerna av "Everything Counts" ekar längs väggarna.