En jävel på biljard.

En polare ringde idag. Han sa att han fyllde år och att de var några stycken som skulle ut och äta. Jag hade ju redan grattat honom på Facebook så jag var inte helt säker på vad fan han ville tills han nämnde maten. Då vaknade jag till. Efter att ha försäkrat mig om att ja hade någon form av peng på kortet så tackade jag gladeligen ja. Vi skulle nämligen till den bästa (och tveklöst dyraste) pizzerian i stan. Inget jag tackar nej till så länge plånboken tillåter.

När klockan var slagen 18 (+10 minuters obligatorisk försening) fann jag mig sittande med en meny i handen tillsammans med ett trevligt gäng från plugget. Samtalet pendlade som vanligt mellan tentor, uppsatser, framtidsplaner, historier från mindre torra nätter och allt annat som hör studentlivet till. När vi efter antalet timmar gjorde oss redo att lämna nämnde någon att ytterligare några vänliga studenter spelade biljard i närheten. Att dra vidare var en självklarhet.

När det gäller biljard är jag smått kluven. Jag tycker det är fruktansvärt roligt men är tyvärr ingen mästerbiljardist (vedertaget uttryck, red.anm.). Idag hade jag dock en känsla av att det skulle gå bättre. Av att all den tiden jag över julen lagt på att skriva uppsats på något sätt exponentiellt förbättrat min förmåga att skjuta små bollar över ett filtbeklätt bord med en pinne.

Med stor noggrannhet valde jag en kö som såg ut att kunna leva upp till mitt självförtroende. Långsamt närmade jag mig bordet med blicken stadigt fäst på min motståndare. Han hade inte en chans. Idag var min dag, jag skulle vinna allt. Han sprängde, men satte inte en enda kula. Jag skrattade förnöjt. Ytterligare ett tecken på mitt tydliga övertag.

Jag tog sikte, förberedde kropp och själ för min storslagna vinst, skjöt och.. missade totalt. Den vita kulan åkte rakt ner i närmsta hål utan att ens nudda de andra. Helvete. Jag stod där, utan att förstå vad som hänt. Det var nog inte mer än några sekunder, men det kändes som en evighet.

Jag backade undan, som för att släppa fram min motståndare, knäckte kön över knäet och gick hem.