Mina 5 favoritgitarrsolon

Det var ju Guitar World Magazine som började, satte bollen i rullning eller åtminstone triggade tanken. Vilka är mina fem favoritsolon genjom alla tider, oavsett genre eller kategori? Hm... Svårt. Jag älskar så himla många gitarrsolon att det blir orimligt, ganska snabbt, att lista fem stycken bara. Men när en av er som läser frågade om jag kunde posta en lista, satte jag mig ned och har under de senaste två veckorna lyssnat igenom säkert 1000 av mina favoritlåtar för att verkligen bena ut, ta reda på var mina favoriter finnes.

Och nu är jag klar. Listan, min lista, handlar i mångt och mycket om gitarrsolon som förstärker och förbättrar en redan superb låt och inte så mycket om den gitarrist som kunde eller kan spela mest, eller snabbast. Eddie Van Halen finns till exempel inte med, trots att jag älskar hans band olidligt mycket. Steve Vai eller Satriani, Hendrix eller Clapton finns inte med heller. För att deras solon liksom inte når mitt sotsvarta gubbhjärta, inte matchar låtarna där de stoppats in på samma sätt som mina fem favoritval.

(5) Thin Lizzy - Dancing in the Moonlight (Gary Moore)

Nu är det väl enligt mig främst basen och sången i den här odödliga rockdängan som är sådär olidligt briljant, men Garys solo som drar igång 2:08 är så melodiskt slingrigt, rytmiskt superbt och har alltid varit en av mina favoriter. Stiligt, är det. Enkelt, men så stiligt. Ett praktexempel på när en musiker "spelar för låten" och inte för att visa upp sina skillz. Lyssna!

(4) Yngwie Malmsteen - You Don’t Remember, I’ll never Forget (Yngwie J. Malmsteen)

Som jag skrivit flertalet gånger förr anser jag (för evigt) att vår svenska gitarrgud alltid missförstås och särskilt på hemmaplan mest bara avfärdas som en självgod knöl som kan spela "väldigt fort". Nu kan han ju förvisso det, alltid kunnat, men det Yngwie alltid varit för mig, är en otrolig låtskrivare. Hans första tre skivor är proppade av mästerliga hårdrockslåtar och många av dem huserar solon som på ett perfekt sätt förstärker och förbättrar redan bra låtar, något som når sin kulmen på favoriten "You Don't Remember". Jag älskar hur tempot halveras innan solot som smäktar igång vid 2:20 och sen trappas upp och liksom skeeeenar iväg. Underbart bra mix mellan melodisk känsla och speed. Lyssna!

(3) Dizzy Mizz Lizzy - Silverflame (Tim Christensen)

Detta är en något udda val, jag vet. Danskt litet band, svingammal grungeskiva som ingen minns, snudd-på. Men solot är ett av de bästa som spelats in, någonsin - om du frågar mig. En underbar gryta av "slinky" känsla och melodiskt perfekt uppbyggnad för att stärka låtens grundmelodi och Tims gitarrton här är ju fullständigt underbar. Börjar vid 3:35. Lyssna

(2) Dream Theater - Under the Glass Moon (John Petrucci)

Det går inte att säga tillräckligt många vänliga saker om progmetal-mästerverket Images and Words, som jag klassar som en av tidernas tio bästa skivor, alla kategorier. Den plattan... Är perfektion. Ren, koncentrerad perfektion och av alla superva solon signerat gitarrguden John Petrucci det Glass Moon som sticker ut för mig. Jag vet för lite om gitarrspel för att begripa vad han gör där vid 4:40 men det låter alltid så förbeeenat fränt och gör så himla mycket för låten i sig. Lyssna!

(1) Led Zeppelin - Stairway to Heaven (Jimmy Page)

Lite förutsägbart kanske, lite tråkigt? Jag tror det, men det kan inte hjälpas. För inget gitarrsolo (någonsin) kommer att kunna mäta sig med Jimmys mästerverk på den ultrakultiga dödsballaden som definierade världens bästa rockband. Det solot är renodlad magi det. Jag älskar det där akustiska introt till solot, som liksom "hamrar" igång vad man begriper ska bli något alldeles extra. Sen kliver disten på, och jag smälter - som smör i solsken. Jag har haft detta solo som ringsignal i snart 20 års tid, och tröttnar verkligen aldrig. Börjar vid 5:30. Lyssna!