Stockholmskan sabbar allt

Det blir mycket tecknad barnfilm här hemma. Dels tack vare Netflix/Disney Plus men även eftersom jag hade sparat i stort sett alla Pixar-filmer på Blu-ray innan jag fick barn, och har sen såklart fortsatt. Vi har närmare 40 stycken animerade långfilmer på Blåstråle, och kikar ofta/gärna på dem, tillsammans. Frank gillar. Vega gillar. Pappa gillar. Win-win-win.

Och ja, överlag anser jag att Disneys svenska röster är bra. Det är dock en sak som stört mig mer och mer på slutet och det är att 90% av alla röstskådespelare som framförallt Disney hyr in pratar grov, rejäl, vräkig stockholmska. Sådär så att det faktiskt låter som en parodi på en 08:a. Och på slutet har detta gjort att jag i mångt och mycket inte kan koppla av och njuta av filmen. Trist nog.

Ett av de värre exemplen på detta är dock inte alls särskilt färskt, utan snarare gammalt. Randy Newmans ikoniska, underbart klassiska, raspigt härliga, storbands-Swing-tralliga You've got a friend in me från Toy Story sabbades så styggt i svenska Toy Story att det fortfarande ger mig kalla kårar. Reklamregissören och Familjen Flinta-skådespelaren Mikael Roupés "Jag e din bästa vän" är rent textmässigt inte alls dålig, men hans sätt att uttala orden på är fruktansvärd. Det låter som en parodi på Anderssonskans Kalle, med den där patenterat hemska, glättigt, glidigt slajdiga Söder-stockholmskan rätt/rakt igenom. Vilket rimmar ganska bra på hur ofta Björn Skifs blir notoriskt stockholmsk i sin leverans, vilket jag tycker sabbar en god del av filmens ton och atmosfär, ärligt talat. Lyssna bara på hur Roupé sjunger "thhrygghaäh vråååwhh" här (länk). Det skulle lika gärna kunna lagts till ett "Dåråh, asså" efter det där, och ingen hade reagerat. Så illa är det.

Ännu värre blir det i Disneys Bolt där Fredde Granberg låter som en sketch, hela han. Stockholmskan är bredare än Ronny & Ragge och det enda som egentligen toppar det är Eric Haags usla insats i Husdjurens Hemliga Liv. Han låter som en gammal överdriven svart/vit Stockholms-reklamfilm från 50-talet. Niclas Wahlgrens många insatser är snudd-på lika hemska sett till överdriven dialekt. Och jag begriper väl i grunden inte riktigt hur Disneys regissörer/producenter inte tänkt på detta när de spikade rollistorna. Visst, sure. Bulken av svensk skådespelarelit är ju säkerligen från huvudstaden eller däromkring. Det köper jag såklart, men ändå... Begåvat folk som inte låter som Östermalms-bratz eller brådmogna, IPA-bryggande, padelspelande Söderkizar - måste ju gå att hitta.