Allt Disney gjort handlar om föräldrars död

Nä, inte allt. Det är en överdrift. Eller en översimplifierad syn på det, rent tematiskt. Men låt säga 99,68% då - istället. Av det som Walt Disney Animations Studios spottat ur sig de senaste 35+ åren, handlar om hur barn blir utan föräldrar, tappar bort folket de älskar mest - blir ensamma, utsatta och tvingas kämpa mot alla odds. Och det är klart... Mycket som Disney gjort genom åren baseras ju på grundpremissen i Hamlet (Shakespeare), och det finns såklart något kraftfullt, poetiskt och starkt drivande i en story om förlust, sorg, saknad. Men här hemma - har det inneburit lite problem mot slutet.

Mina två Mini Me:s, Franfurt Hegevall och Veghurt Hegevall - är radikalt olika. Min fyraåring är stenhårt kärv, tål allt, och gråter extremt sällan. Hon bryr sig inte om att bli lämnad på dagis, eller om filmer som handlar om det ena, eller det andra. Frank (snart sex) däremot är betydligt, betydligt, betydligt känsligare. Han hatar att bli lämnad, vill alltid vara säker på var jag är, och bär sina känslor på utsidan. Och det gick upp för mig nyligen att en del av den separationsångest han genomlever för tillfället har med Disney att göra.

Vi har under de senaste 3-4 månaderna bland annat kikat på Disneys Tarzan, där Tarzans apmamma dödas. På Lejonkungen där Simbas pappa dödas av hans elake bror. Vi har sett Trassel där Rapunzel kidnappas från sina föräldrar och fängslas i ett högt torn av en häxa, vi har sett Framåt där brödernas pappa dött och där saknaden hos de båda gossarna utgör 90% av storyn, vi har sett Frost där Elsa/Annas föräldrar omkommer till havs, vi har sett Vaiana där huvudfiguren förliser till havs utan sina föräldrar, eller på Askungen som miste sina föräldrar i tidig ålder, vi har sett Hitta Nemo som handlar om hur Nemos pappa försöker hitta igen sonen som "kidnappats" av dykare. Vi har även sett Lilo & Stitch där Nani/Lilos föräldrar omkommer i en bilolycka, På Ratatouille där Linguinis båda föräldrar omkommer tidigt, Bambi där mamman blir skjuten av en jägare samt Lilla sjöjungfrun där vi tidigt får veta att Ariels mor krossades under ett sjunkande skepp.

Temat går igen, i så gott som allt. Det finns drag av det även i Skönheten & Odjuret, Pocahontas, Björnbröder, Ringaren i Notre Dame, Atlantis, Svärdet i stenen samt i Snövit, såklart. Och när Frank nu är panikslaget skraj mest hela tiden över tanken på att jag eller hans mamma ska dö, börjar det kännas trist med Disney Plus, helt plötsligt. Och återigen - Då tackar jag extra mycket för just Studio Ghibli som har flertalet filmer som inte innehåller samma hotbild och mörker, som drivande kraft, som det mesta Disney gjort. Det finns för oss, just nu, absolut ett värde i det. Hur blödigt det än må låta.