Äntligen är väntan över, den intetsägande teasern fick mig att få spader både en och två gånger. Mina reflektioner nu efter denna långa (om något risiga) hör minst sagt till den förväntansfulla delen av beskådare, ja hur hutlöst bra verkar det inte bli? Regissören, som lyckades väldigt väl även med föregångaren Begins, verkar tredubbla i intensiteten och verkar bidra med en uppföljare som faktiskt håller måttet. Men det är framförallt Lethgers Joker som imponerar, höra hans tunna men sylvassa garv för tankarna direkt till den gamla tv-serien. Allt detta döma av trailern verkar bli nästa års kandidat till årets superhjältefilm, och då finns konkurrens så det räcker. Nu ska jag sova, men en sista "titt" på trailern blir definitivt på sin plats. "The Dark knight" är utan tvivel en av filmerna jag ser mest framemot nästa år... och jag tror inte jag är ensam.

Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=Em7gB1SAGpE

Speltid: 2:03

Min ultra risiga mobiltelefon som jag har haft enda sen min kompis lurade in mig till att skaffa 3. Modellen i sig var det kanske inget fel på (då!), men bl.a. antennen som hade eget liv och själv bestämde kontinuerligt när jag kunde ta emot samtal eller skicka sms, går mig än idag på nerverna. Enerverande nog har jag fortvarande inte haft mitt förnuft att byta ut skiten mot en bättre, betydligt biligare och åtminstone helt funktionell ny mobbe. Att nå folk har helt enkelt varit en pina, och själv kan jag tänka mig att jag har förlorat kontakten med omvärlden samt mer än hälften av mina vänner enbart p.g.a. min lathet och snålt ekonomiska sparande. Telefonen är även i rätt förfärligt skick med en sprucken lockdisplay, repigt skalomformning och knappar som oftast inte lyser längre, vilket i sig betyder att om man skriver i mörkret får man memorera bokstäverna sen innan om man vill bli förstådd. Vidare räcker batteriet i sju till åtta timmar (i början vart det tolv, jiiiihuuu!) innan nästa på laddning vilket nu verkligen löper gränsen för mitt tålamod. Värt en anmärkning, jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om mobiltelefoner (ser ni bilden förstår ni varför), medens det för vissa är guld med alla små finesser såsom kamera, Internet och annat trams så fyller den för mig enbart en enda funktion. Och inte ens det klarar min av... suck! Ps. Designen är horribel, vilket syns mer än tydligt idag än när odjuret kom ut.

Precis som Petter skrev i sin blogg så har alla en och jag kan bara instämma i påståendet. Men till skillnad från Nicolas Cage som jag finner oftast underhållande, Petter åtminstone någorlunda, så är Hugh Grant en sådan jädra irritationsobjekt så det smäller om det.

Att folk hyllar, då främst respektabla filmkritiker, denna så variations lösa dussinnolla till skådis förbryllar mig varje dag, varje stund jag blir påmind om det. Folk hackar jämt på skådisar som lyckas aldrig klara sig ur en viss kategori av film, såsom Keanu Revees eller Steve Martin. Oftast är det dock actionskådisarna som får mest skäl, Sylvester Stallone, Jean-Cluade Van Damme, Jason Statham och guvernör Schwarzenegger. Alla bespottade för sin ynkliga skådespelartalang och ensidig rollval.

Men om man nu är så hatad för att göra en sak man är bra på, varför förhåller sig inga klagomål mot denna patenterade, vettlösa charmnisse som finns i var och varannan komedi/drama ute från Storbritannien. Visst inget fel i att man trivs i det man gillar, men varför kastas inte ost på han när allt han representerar är i minsta detalj lika strukturerat (om än lika respektabelt) som övriga ovannämnda herrar.

Sanningen är att jag inte står ut med folk som hyllar honom mer än personen själv i sig. Högst löjligt argument visst, ett påstående som jag kan tappa all respekt för hos visa av er men jag står faktiskt för det hela vägen. Hela vägen UT!

http://www.gametrailers.com/player/21469.html

Okej, coolt men lite lamt ändå samtidigt. Fick inga direkta rysningar, måste kanske bero på återanvändandet av samma musikmontage som i övriga Halo-spelen.

Grafiken verkar tveksam

Kunde aldrig i min vildaste fantasi kalla mig själv för en missbrukare, men sanningen är som sjutton att jag missbrukar tv-spel så in i helskota. Begreppet "missbruk" kan naturligtviss innebära vad som helst, men oftast kopplas det till något negativt av allmänheten.

Enligt min åsikt är spelmissbruk i en helt annan division än t.ex. droger, alkohol cigaretter, eller varför inte sex. Trots detta ges det ut otaligt många sjuka jämförelser. Visst påverkas man av all typ av missbruk så även i spelsammanhang, någon som sitter upp flera nätter i rad bara för att komma upp till level 43 på World of Warcraft hamnar direkt i facket som kraftigt missbrukande människa, säkert med all rätt. Men är det egentligen så fel att få ut så mycket nöje av någonting man så gärna uppskattar? Mitt påstående är nu knappast hänvisat till ovannämnda missbruk. Spelnarkomaner är knappast kriminella och i sin egen tillvaro oftast harmlösa medborgare och skattebetalare som dagligen uppoffrar en massa timmar på jobbet, i skolan eller kring andra aktiviteter för allas stora intresse.

Det finns kanske egentligen inget vettigt svar, men människan har som vana att förföras av materialismens växande era. Vem skadas egentligen av att spela Gears of War dagligen förutom en själv, det lilla nöjet av att stå som vinnare i slutet av en vunnen multiplayer match är såklart obetalbar. Att man öser på dagligen och missbrukar, missbrukar och åter missbrukar blir man självfallet utsatt av andra. Missbruk räknas som svaghet, för att vi älskar spel så mycket anses vi svaga av tillvaron, och såsom vi dömer andra blir vi själva dömda av det tredjepersonsperspektivet.