Svenska
Blog

Resident Evil 3 - en monumental besvikelse

Spoilers:

Jill Valentine-expansionen kunde ju verkligen ha varit så mycket mer, egentligen. Raccoon Citys innerstadsmiljö är en alldeles fantastisk vistelseort att skräck-äventyra loss i men efter bara ett par timmar så stjärtsparkas jag ner i kloaken av spelutvecklarna och plötsligt är spelets bästa stunder redan bakom mig.

Det associationsrika återbesöket till polisstationen fanns förvisso även med i originalet men här i remaken känns det bara andefattigt konstruerat. I jämförelse, tänk hur magnifikt återbesöket till USG Ishimura i Dead Space 2 hanterades. Mästerligt iscensatt rysarskräck av inspirerade, målmedvetna spelutvecklare som visste precis vilka trådar de skulle dra i. Skrämmande, atmosfäriskt, välbekant men ändå hotfullt och ovisst. Det fanns något odefinierat skräckinjagande i det där gamla rymdskeppet, i atmosfären, men allra viktigast, det fanns ett mer uppfyllande syfte till varför man trädde samma grund igen.

I Resident Evil 3 springer man med Umbrella-Carlos i samma korridorrum och beskjuter samma hasande poliszombies som bara några timmar senare åter-återuppstår och börjar hungra efter Leon och Claire istället. Ingenting mer. Sen då? Jo, ett besök till Raccoon Citys sjukhus och sedan avslutningsvis till ännu ett underjordiskt, högteknologiskt Umbrella-laboratorium. Sen, slut. Efter 4 timmar och 49 minuter ser jag eftertexterna. Otillräckligt är bara förnamnet. Trots en del återanvända bakgrundskulisser känns Resident Evil 3 verkligen suspekt i hur kort det är. Hela paketeringen känns egentligen sådär, om jag nu är helt ärlig.

Resident Evil 3 - en monumental besvikelse

Vapnen saknar en kick på ljudfronten. Och varför Capcom tog bort Dolby Atmos till trean, av någon oförklarlig anledning, förstår jag inte. En självklar nedgradering.

Spelmekaniken är i grunden fortfarande tillfredsställande och ibland blir det både rejält kusligt och nervpirrande. Början är som sagt strålande. Oftast blir det dock upprepande, trist och förutsägbart, tyvärr. Jag och Jill lägger benen på rygg så fort vi ser så lite som en tillstymmelse av Nemesis-bjässen, initialt, men sedan väljer Capcom att avdramatisera den patrullerande, soppåse-prydde, evigt sökande tyrannen och istället omvandla honom till ett betydligt mindre intressant boss-vidunder. Sammandrabbningarna blir nu nästan tröttsamma. Så mycket ouppfylld potential här att man storknar.

Vapnen känns också sämre. Precis som zombieanimationerna, deras lemlästning och dödsfall. Det är en god variation på fiendetypen men de mer unika varianterna används alltför sällan under resans gång. Spelet har också så gott som inga pussel, inga egentliga boss-möten och har trimmat bort hela element från originalet som Raccoon Park och klocktornet-delen, samt de olika sluten. Mercenaries mode är också struket. Vilket i slutändan bara känns korkat och dumt.

Skärpning nu Capcom. Vill se Code Veronica och Dino Crisis i väsentligt bättre, mer passionerade nytolkningar än det här.

HQ