Jag är osäker på om 1990-tal definieras som retro. Min magkänsla är att det gör det och jag börjar bli gammal. Jag satt och kikade på trailern till Mega City Police: Prelude och blev påmind om en svunnen tid. Det fanns ett spel vid namnet Cyberdogs som släpptes 1994 och en uppföljare jag spelade runt milleniumskiftet vid namnet C-Dogs (1997), jag gillade båda. Det var på den tiden när Markoolio var stor och E-Type härjade fritt på skoldiskoteken. Det Ronny Wester skapade var ändå två fantastiskt roande samarbetsskjutare.

Vi fick spela som en skallig polis i en dystopisk framtid. Det var ofta lite oklart vad berättelsen handlade om i dessa spel. Fokuset låg på det spelmässiga. Jag var också mycket yngre då med mindre spelerfarenheter, detta innebar att jag såg förbi fler brister. Du samlade dokument (bevis) och andra föremål. Ibland dödade du alla skurkar och sprängde saker. Du kunde köpa vapen och ammunition mellan varje nivå i det första spelet. Det mest spännande med titeln var samarbetsläget. När jag och en vän spelade detta på en föråldrad dator, fanns det inte mycket som slog det en period av mitt liv. Det underhöll på kungliga premisser på den tiden. Även du kan spela dessa två bortglömda pärlor via skaparens hemsida. Finns det någon retro-klassiker du tänker på ofta?    

Både Breakpoint och Wildlands har sina bekymmer det går inte att förtiga. Däremot blev jag glad när jag såg en modifikation att ändra perspektiv. Båda titlarna har ett tredjepersonsläge med vissa begränsade förstapersonsperspektiv. Skillnaden blir att du nu kan spela hela Wildlands i förstaperson. Det blåser nytt liv i detta taktiska sandlådeäventyr. Jag har varit starkt mot tredjeperson för serien sedan länge och det märks hur mycket mer inlevelsefullt det blir. Man kommer närmare allt.

Bolivia är en bättre värld att titta på genom karaktärens ögon, inte dess rygg. Actionsegmenten blir lite mer klaustrofobiska, intensiva och intressanta. Världen blir mer uppslukande och det känns som att priset för misslyckande är högre. Däremot fungerar inte laserpekarna och det märks att spelet är designat för tredjeperson i alla avseenden. Samtidigt fungerar så pass mycket, att jag skulle kunna rekommendera den. Jag sitter och smyghoppas att Ubisoft kan be sina utvecklare att patcha in ett förstapersonläge i både Wildlands och Breakpoint. Ghost Recon är bättre och mer intressant i förstaperson.

Det är mycket prat just nu i olika sammanhang om ett ännu ej annonserat realtidsstrategispel, med Star Wars-tema. Det är något annat än det som Bit Reactor och Respawn Entertainment jobbar på. Det hela började med att Andy Robinson (en insider) svarade på en tweet om att ett nytt icke-utannonserat strategiprojekt med Star Wars-tema utvecklades av en stor utvecklare. Han förtydligade att det inte var projektet vi redan kände till. Vi vet också att Petroglyph Games som skapade Empire at War har försökt få Electronic Arts att låta företaget skapa en uppföljare. Det som gör situationen lite märklig är att Petroglyph inte är en stor namnstark utvecklare längre. Det har fått mig att fundera på om någon annan gör uppföljaren, eller om det rör sig om något helt annat. 

Kan det vara folket inom Creative Assembly (Halo Wars 2), Relic Entertainment (Age of Empires IV, Company of Heroes och Dawn of War) eller kanske Paradox Interactive (Europa Universalis, Victoria, Hearts of Iron och Crusader Kings). Alla dessa namnstarka utvecklare har producerat strategispel i realtid även om de fungerar på väldigt olika sätt. Jag är verkligen helt för mer strategi med detta varumärke. Det var längesedan vi fick ett vettigt 4X på temat. Paradox skapar sina med realtidsaspekter. Däremot låter det lite på insidern att det är ett mer traditionellt upplägg. 

Det är ingen som vet ännu men det verkar närma sig en utannonsering av detta okända projekt. Oavsett om det är ett nytt Empire at War eller något annat gör det mig glad. Star Wars lämpar sig för denna genre och det finns alltid något spännande att berätta. Jag vill fortfarande ha någon ny och bättre tolkning av Star Wars Rebellion från 1998. Däremot skulle ett mer raffinerat Empire at War 2 vara på sin plats. Då ser jag gärna fullt fokus på klonkrigen. Mer genomarbetade markstrider och mer djup.skulle vara önskvärt. Rymdstriderna är nästan perfekta, men skulle också må bra av lite nya inslag och förbättringar. I nuläget vet vi inte vad det är men det ska bli spännande att följa utvecklingen. Vad tror du att det är för ett spel, och vem utvecklar det?

Jag har suttit ner och häpnat över den fantastiska konstriktningen i den fjärde omgångsbaserade uppföljaren i Age of Wonders varumärket. Det är vackert, spelar fantastiskt och låter oss skräddarsy våra fraktioner in i minsta detalj. Om du inte spelat serien är det lite som om någon tog russinen ur Heroes of Might and Magic, Endless Legend, Galactic Civilization och Sid Meiers Civilization. Du bygger städer, samlar resurser med hjältar, forskar fram magi och förhandlar med främmande makter. Det är en spännande mix av designval. Jag tror att Triumph Studios hittat rätt nu. Fyran tar flera kliv fram med bättre spelmekanik och djupare nivåer av förbättringar. 

Jag tillhör inte skaran som saknar kampanjläget, det har aldrig riktigt fungerat bra i seriens historia och precis som i Heroes of Might and Magic är det inte huvudrätten. Det finns scenarion med en motsvarighet till kampanjen. När du spelar mot eller med andra eller datorn på friare kartor är detta som roligast och ger mest värde. Att bygga upp sina städer, expandera provinser, bygga styrkor, utrusta och uppgradera hjältar, förhandla, belägra, forska fram ny magi och slåss fungerar som handen i handsken. Det jag har varit kritiskt till är en lite tekniskt undermålig lansering med ett flerspelarläge som inte riktigt fungerar särskilt bra. Jag saknar lite mer variation på vinstmålen, och jag hade gärna sett lite fler kartor redan när du börjar. Trots att du låser upp sådant när du spelar kunde vi fått lite mer att börja med. 

Att lyckas filtrera ner det bästa av två av mina favoritserier genom tiderna; Heroes of Might and Magic och Sid Meiers Civilization är beundransvärt. Detta en påkostad och bra hybrid av båda. Jag tror att om det här får blomma under några månader med nya kartor, lite balanseringsputs och uppdateringar för att lösa tekniska problem, kan detta bli ett av årets finaste strategispel. Det vi har idag är en träffsäker uppföljare som förbättrar konceptet, behåller tjusningen med serien intakt och imponerar med sina otaliga mängder möjligheter att skräddarsy karaktärer och fraktioner. Utvecklarna har ett rykte om sig att stötta sina produkter länge, därför blir det extra intressant hur detta står sig om något år.

Medeltida legoknektar, överlevnad, vacker kampanjkarta och utmanande upplägg är en kombination jag gillar. Wartales är en mer realistisk tolkning av konceptet i Battle Brothers. Du intar rollen som en ledare över en grupp legoknektar i en medeltida värld. För att du ska överleva behöver du hyra fler krigare, tjäna pengar, betala dina knektar och se till så att de har allt som behövs. Med pengar kan du lösa många problem du möter exempelvis att köpa; mat, medicin, reparera vapen och mycket annat. Spelet är uppbyggt i två faser. I den första rör du dig på en vacker kampanjkarta i olika regioner och utför uppdrag. Dessa kommer i alla former och typer, det kan vara räddningsuppdrag, slagsmål och eskort. När du klarat uppdragen behöver du återvända till personen som gav dig detta för din belöning.

Kampanjkartan har både dag och natt som du kan använda till din fördel. Dina trupper behöver även sömn, så det är viktigt att balansera tiden du är ute och tiden du sover. Jag anser att titeln har fler möjligheter att skräddarsy ditt legoförband än i Battle Brothers. Det beror på att du har fler former av uppgraderingar för individen och gruppen. Dina soldater kan inte bara uppgraderas individuellt utan även ha egna yrken. Att ge soldater jobb möjliggör att de kan bygga atrapper, redskap, brygga helande salvor, få mer mat genom jakt och mycket annat. Jag upplevde att det gav soldaterna en högre grad av identitet utöver deras klasser. Striderna är också mer av en robust omgångsbaserad affär utan omfattande sannolikhetsbedömningar. Det resulterar i en mer lättspelad upplevelse. 

Det har sina skavanker och mer realism (även om namnen och landskapen är påhittade) än konkurrenterna kan skrämma. Jag tycker däremot inte att du ska sova på detta. Även utan magi och monster fungerar den här management-simuleringen med överlevnadsinslag och omgångsbaserade strider bra. Varje region har också en övergripande berättelse för att ge dig lite mer riktnig, röstskådespelet är bra, musiken strålande och konsten toppen. Lite småklumpigt användargränssnitt stör men det är inget som saboterar din upplevelse. Vi har sett konceptet ett par gånger nu med legosoldater i både Battle Brothers och Mechwarrior 5: Mercenaries och jag tycker att det passar perfekt på PC. Precis som med King Arthur: Knight's Tale ser vi återigen kvalitativa genrehybrider från indiescenen. Wartales är ett genomarbetat spel och jag tycker att du ska spana in det.