Jag älskar Age of Empires och Age of Myhology och fotona från remaken av sistnämnda skvallrar om en riktigt trevlig uppgradering. Jag är inte helt övertygad om oändliga gudakrafter. Det kan bli roligt men frågan är hur det påverkar balansen. Annars är inslag som att titaner nu kan gå över vatten och rasera murar och städer bättre än någonsin en toppenuppgradering. Jag minns alla mina skärmytslingar på ökartorna och insikten att min titan är fast för evigt. Jag gillar också att monstren nu har en knapp för sina specialförmågor. Det kommer att underlätta i striderna även om det kan bli lite mer mikrointensivt. 

Nöjet med Age of Mythology var bitvis hur totalt kaosigt det kunde bli. Därför gillar jag att vi kommer att få betydligt mer population. Ett problem med originalet var att det blev så taktiskt med positionering och gjorde du ett felsteg var din bas förstörd. Det kunde också bli lite väl mycket katt och råtta-lek med styrkor som försöker jaga fatt på varandra. Det berodde på den låga populationsgränsen. Jag tycker att det var bra att de tog bort den kinesiska fraktionen (den passade inte riktigt in och var balanserad dåligt), däremot hoppas jag att de erbjuder oss massiva kartor.

Det är svårt att förklara hur mycket jag ser fram mot Age of Mythology: Retold. Det uppgraderar en klassiker jag spelat nästan årligen sedan 2002. Jag har varit supernöjd med alla Definitive Editions på Age of Empires-serien så jag tror att jag kan förvänta mig minst den kvaliteten på denna kommande utgåva. Jag hoppas även att det uppgraderade röstskådespelet och mellansekvenserna håller bra kvalitet. Jag gillade nämligen rösterna i originalet och det skulle vara lite av en besvikelse om kampanjerna blev en nedgradering. Det är ändå två rätt bra kampanjer vi fick i originalet och sin expansion. Väntan är inte lång och jag sitter redan nu och funderar hur jag ska leda grekerna till nya vinster. Förhoppningsvis dröjer det inte till vintern 2024 innan vi får höra ord som prostagma och timbursveinn igen. 

Tänker du spela Age of Mythology: Retold när det släpps?

Ett av årets mest efterlängtade spel för egen del är det scifi-doftande Homeworld 3. Med sin kraftfulla musik och sitt bombastiska upplägg är det ingen dålig start på denna vecka. Gillar du saker som Dune och strategispel kommer du förmodligen att gilla detta. Jag har spelat både introduktionsläget och det nya inslaget War Games och jag kan redan nu säga att det kommer bli rätt bra. Det passar fint med slumpande uppdrag och ett förändrande upplägg. Mitt enda klagomål är lite precisionsproblem med musen. Annars är det Homeworld som jag minns det med ett par bra uppgraderingar. Rymdskepp kan ta skydd bakom rymdskrot och det går även att placera objekt som kanontorn på asteroider. Det återstår att se hur helheten blir men förhoppningsvis kan serien få skina igen under 2024. Vi är inte bortskämda med många bra realtidsstrategispel längre. Nu saknar jag bara att Command and Conquer: Generals får en remake och Age of Mythology: Retold släpps i år. Vad tycker du om Homeworld 3-demot?   

För dig som spelat Commandos eller kanske Shadow Tactics: Blades of the Shogun vet vilken genre detta handlar om. Min tanke var att recensera spelet när det lanserades. Tyvärr har bara hälften anserats och resten kommer under 2024. Därför avaktar jag lite då jag gärna vill se helheten innan jag bedömer produkten för hårt. Det är buggigt, det känns billigt men det är också Stargate. Jag älskar detta ikoniska varumärke. 

Tyvärr finns det moderna titlar i samma nishade genre idag som gör allt bättre. Hela Mimimi Games portfolio är starkare exempel på vad man kan göra med smygpussel-konceptet. De lade ner hela sin studio pågrund av att de sålde för lite. Nu tycker jag inte att Slitherine gjort ett dåligt jobb. Berättelsen är intressant även om den inte riktigt får chansen att blomma ut. Det beror framförallt på att hälften av äventyret saknas. Det är svårt att avgöra vilken riktning det hela kommer att ta.

Du intar rollen som Eva en karaktär tydligt inspirerad av Samantha Carter från tv-serien. Genom ett antal uppdrag möter du olika personer och utför olika uppgifter på flera världar. Det kan vara eskortuppdrag, räddningsuppdrag eller att ta sig från a till b. Tyvärr hinner inget landa innan de första sju uppdragen är över av totalt fjorton stycken. Berättelsen kretsar runt tid och det är inget nytt för varumärket. Några av mina favoritavsnitt handlar om tid. Ett exempel på det är när Stargate Command öppnar sin portal till en planet med ett svart hål och tiden börjar fungera olika beroende på om du är inne i basen och utanför den (A Matter of Time, säsong 2 av SG-1). Däremot behöver du kunna din Stargate för att hänga med. 

Titeln är satt i slutet av säsong sju av SG-1. Det innebär att har du ingen koll på Goa'uld, karaktärerna i tv-serien finns det mycket du kommer att ha svårt att förstå. Lite information ges av karaktärer i världen men det mesta behöver du ha med dig in när du startar. Det skapar en nischad titel i en genre som säljer rätt rätt dåligt riktad enbart till fansen av tv-serierna och filmerna. Även saker som musiken är lite annonym. Det mest bisarra är att du inte får se din grupp gå genom portalen titeln är döpt efter. 

I nuläget skulle jag därför råda dig att avakta tills hela paketet går att ta sig an. Jag har också svårt att se att detta ska tilltala någon annan än just de som älskar varumärket. Det kräver berättelsemässigt att du väl införstådd med universumet för att du ska få ut något av det. Spelmässigt behöver du uppskatta den här genren som är väldigt unik och inte för alla. Det finns ett demo på Steam så du kan prova själv om detta verkar intressant.

Jag gillade det jag fick testa. Däremot finns det buggar och det har svårt att matcha konkurrenterna i genren kvalitetsmässigt. Det känns väldigt gammalt på gott och ont. Det positiva är att det fungerar verkligen som denna genre gjorde förr. Det vilar tungt på att du sparar ofta och laddar in när du dör (vilket du gör ofta). Miljöerna är ett enda stort pussel för att få bort fiender i vägen, smyga runt andra och klara av uppdragen. Det isometriska perspektivet hjälper till att göra det överblickbart. Alla karaktärer har unika förmågor du kan uttnytja. Du kan också synka dina karaktärers attacker med ett knapptryck. Jag tycker att det är lättspelat tack vare ett bra och simpelt användargränssnitt. 

Samtidigt finns det inget flerspelarläge utan du har tillgång till sju stycken uppdrag som tar 40-minuter eller mer beroende på hur snabb du är. Det påminner mig mycket om tiden uppdragen i Desperados III tog. För att du verkligen ska få ut något av det här behöver du gilla denna genre och Stargate. Faller det på någon punkt kommer du förmodligen ha svårt att uppskatta detta äventyr. Min rekommendation är att vänta på hela paketet och åsikter om hela produkten. Jag kommer att skriva en recension när alla uppdragen är ute.  

Vi är vana idag med att varje titel vi ska köpa har minst tre utgåvor: Standard, Deluxe och Ultimate Edition. Problematiken är att den dyraste oftast är den minst prisvärda idag. Ett perfekt exempel på det är Forza Horizon. Förutom mer innehåll får du också massvis med bilar, möjligheter att snurra på enarmade banditen och snabbt bygga ett garage med bilar. Det är inte den enda serien med dessa problem. Det är inte extrainnehållet jag klagar på utan boosterpaketen som rubbar progressionen. Att snabba på genom sitt nyköpta äventyr för att det är för enkelt är inte särskilt engagerande. Nyligen hamnade Like A Dragon: Infinite Wealth i en liknande situation med problematiskt innehåll låst bakom betalväggar. 

Jag är inte emot specialutgåvor, men det saknar oftast värde idag. De säljer lösningar till ett problem som egentligen inte bör finnas i spelen. Progressionen ska inte vara ett uthålighetstest för oss som spelar, så att vi betalar mer för att ta oss genom äventyren. Tvärtom borde bonusutgåvorna innehålla musik, vinylskivor, konstböcker, hur det skapades, koncept, trailers och saker av värde. Att idag sälja bonusutgåvor som gör att du får innehåll snabbare känns lite fattigt. Jag upplever att utvecklare inom högbudget-sidan av industrin inte riktigt dundrar på med intressant extramaterial på samma sätt längre, utan förlitar sig på att du snabbare ska klara titeln de spenderat flera år på att utveckla. Visst har vi några exempel där du kan få nattkikare, bilar och annat galet, men de är sällsynta och inte riktigt vad jag vill lägga fokus på.

Jag kan såklart förstå att det finns personer som inte vill spendera tiden med produkterna de köpt, bygg då in fuskkoder i titlarna som förr i världen. Förvisso kan inte utvecklare och utgivare då ta betalt för något de tidigare oftast erbjudit gratis. Resultatet idag blir en kvaddad progression och tråkiga utgåvor. Ibland designas också progressionen medvetet runt dessa tillbehör du betalar mer för. Det var inte perfekt förr heller. Halo 2 hade en av de minst prisvärda extrautgåvorna jag köpt men det finns såklart fler exempel. Vad jag menar är att det finns potential med innehåll från bakom kulisserna. Det finns ett stort intresse idag för spelutveckling, jag tror att utvecklare kan utnyttja det på ett bra sätt. 

Jag har helt slutat med att köpa de dyraste utgåvorna på grund av att jag gärna vill utforska titlarna som det är tänkt. Att få ta sig genom äventyren utan att krossa allt vad balansering heter och förenkla progressionen för mycket. Rent krasst önskar jag att vi fick fler prisvärda utgåvor. Ofta upplever jag att saker hålls tillbaka för att säljas som extra, kontra något med ett bättre värde för konsumenten. Det är förmodligen inte alltid medvetet, men lägger jag över tusen kronor på en produkt vill jag att det jag betalar för levererar. Det skulle kunna vara tidiga demos, vinylskivor, konstböcker, album, utvecklingen av titeln, intervjuer, koncept och mycket annat. Genom åren har det funnits-och finns flera utvecklare som anammat sådant. Däremot är det många som fortfarande envisas med dyra utgåvor och brist på mervärde. Vad tycker du om dagens specialutgåvor för högbudgetspel, har du fått värde för pengarna? 

Jag har inte hunnit spela mycket ännu. Men ett av strategivärldens mest underskattade enspelar och flerspelarlir måste vara Dominions-serien. Med en dedikerad om än litet följe och ett riktigt fint upplägg är svenska utvecklarna Illwinter Game Design inne på sin sjätte upplaga. Det är svårt att beskriva den totala friheten detta fantasyspel erbjuder. Du intar rollen som en halvgud över ett rike där du vill bli en riktig gud. Du kan vara allt från en leksak till en drake och i ditt imperiebyggande ska du slå ut dina rivaler. Det är i ett klassiskt format för 4X genren men relativt bottenlöst sett till djup. Gillar du Age of Wonders, Endless Legend, Civilization och Master of Magic kommer du förmodligen att gilla detta. Du bygger riken, för diplomati och krigar om territorium. Det enda jag kan kritisera är att användargränssnittet är lite av en röra. Det ser också rätt daterat ut. Trots dessa punkter kan det erbjuda hundratals timmar av nöje för den som fastnar för det.