Svenska
Rom byggdes inte på en dag

Rom byggdes inte på en dag

This post is tagged as: Total War: Rome Remastered, Total War

Jag har suttit i flera dagar och klämt och spelat Total War: Rome Remastered och det är en märklig produkt att betygsätta. För er som läst min tidigare artikel om hur mitt spelande utvecklades så var originalet från 2004 en viktig titel. Ett spel som satte ribban för strategispel och samtidigt hade en stor påverkan på intressen. Därför var det med blandad förtjusning jag tog på mig uppdraget att recensera spelet.

Låt mig börja med argumentet att för veteraner som älskar denna upplevelse finns det såklart ingen orsak att inte testa detta. För nya spelare däremot finns det verkligen lite att hämta här. Spelet klassificeras som en remaster men introducerar en del spelmekaniska förändringar och en ny enhet. Som jag skriver i min recension är nästan alla till det bättre. Däremot kommer en del eventuellt vilja stänga av vissa förändringar. Det är tack och lov möjligt. Däremot uppskattar jag hur mycket små detaljer kan hjälpa en såhär gammal produkt att fungera betydligt bättre spelmekaniskt.

När nostalgin väl släppt sitt tag inser jag hur mycket tiden sprungit om denna titel. Datorn är stendum och jag spelar nästan hellre Rome 2 och Attila idag, med hänseende till tidsperioden de utspelar sig under. Samtidigt går det inte att bortse från den unika och trevliga atmosfären som finns att uppleva här. Musiken är fenomenal och alla små ljudeffekter får minnena att komma tillbaka. Minnen om enklare tider och mindre bekymmer. Det är där mitt största beröm ligger, det här är verkligen en nostalgitripp som på gott och ont synliggör alla sprickor som jag 2004 inte kunde se.

Jag vet vad jag ska göra under denna helg, den kommer att spenderas med detta spektakel. Rom byggdes inte på en dag, men om man är snabb kan man säkert bygga det på två. Oavsett om man gillar inslagen som handelsmännen från Medieval 2 eller den nya balanseringen av enheter. Finns det ett mervärde här. Även om den artificiella intelligensen är stendum är det fortfarande rätt trevligt att njuta av musiken och minnas alla roliga stunder från förr med detta. Det är ett bra paket för den redan frälste och en svår rekommendation att göra till alla andra.

Tänker du köpa Total War: Rome Remastered?

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
När konsolexklusiviteterna försvinner

När konsolexklusiviteterna försvinner

This post is tagged as: Konsolexklusiviteter

Ett ämne som intresserat mig ett par år är exklusiviteternas existens. En positiv trend är att det i viss mån börjar försvinna ur spelvärlden. Problematiken för oss som använder olika plattformar i denna industri har varit att ta del av allt. Jag har själv märkt av tendenser de senaste åren till att det börjar förändras. För att ge några exempel så har de senaste åren gett oss; Persona 4, Kingdom Hearts, Horizon: Zero Dawn och snart Days Gone på andra system än Playstation. Microsoft släpper allt till PC numera trots en ovilja historiskt att göra så.

Är det dit vi är på väg, till en tid då alla dessa fantastiska upplevelser vi årligen tar del av kan spelas på en enda plattform? Jonas Mäki har skrivit ett par bloggar om ämnet och jag delar hans åsikt. Exklusiviteter är här för att stanna, men vi kan urskilja att allt fler produktioner kommer till fler format efter en viss tid. Oftast handlar det om ett år. Det är lite det som jag också hoppas på i framtiden. Oavsett om ett fåtal produktioner som God of War och Last of Us stannar hos Playstation. Det finns en känsla hos mig som säger att konsolexklusiviteterna kan vara på väg att minska, på ett sätt som varit svår att föreställa sig för 10 år sedan.

Skulle du vilja avnjuta alla dina köp på en enda plattform, och vad tror du konsekvenserna på industrin blir?

Age of Empires är i en ny guldålder

Age of Empires är i en ny guldålder

This post is tagged as: Age of Empires

Efter att sett en uppvisning idag från Microsoft om Age of Empires är jag helt övertygad om ett par saker. Det första är att Age of Empires aldrig mått såhär bra med remakes, expansioner till de äldre spelen och ett fjärde spel på väg. Det andra jag märkt är hur svårt det är att inte bli helt uppslukad av musiken. När de visade den kommande fjärde delen och spelade temalåten anpassad till varje civilisation blev jag nästan fnittrig av glädje. Det tredje är att det inte är särskilt långt kvar till att vi får spela nästa spel i serien.

Jag blev lite besviken på en del animationer och hur pass stora pilarna såg ut. Jag saknade också lite blodeffekter men i övrigt ser Relics spel mycket lovande ut. Jag gillar att vi nu kan bygga stora murar som vi kan bestiga med bågskyttar. Att jag som fiende också kan bygga torn och klättra fiendens murar är en stor bonus. Det finns flera andra nyheter som verkar lovande här. Samtidigt har de verkligen varit försiktiga med att inte ändra för mycket. Samma stil av spel där du avancerar genom tidsåldrarna och bygger borgar är kvar. Munkarna såg ännu mäktigare ut i denna del med masskonverteringar av enheter inom en större yta.

För mig som älskar strategispel är detta precis det jag vill se. Mer av det goda och framförallt ett försök att hålla rts genren vid liv. Även om jag inte spelar så mycket av den längre ser jag en vikt av att hålla kvar den. Idag är det egentligen väldigt få namnstarka serier kvar i genren som får nya spel. Därför var det lite synd att vi inte fick någon information om Age of Mythology: Definitive Edition. Jag har alltid gillar denna del något mer än den historiska motsvarigheten tack vare asymmetrin de har i spelen. Ett koncept de lånade från Starcraft som fungerade väldigt väl.

Förutom lite nyheter om Age of Empires 4, ett par expansioner till de tidigare Definitive Edition titlarna så fick vi inte så mycket mera nyheter. Det är fortfarande lite oklart när Age of Empires 4 släpps även om en beta är på väg. Det är också lite oklart om Age of Mythology får en remaster som de andra spelen fått. Jag är däremot otroligt förväntansfull över detta och kan inte vara gladare över hur populärt en annan rts serie än Starcraft är i modern tid. Förhoppningsvis kan detta motivera EA att få ut ett nytt C&C i framtiden som ett Red Alert eller ett Generals 2.

Ser du fram emot Age of Empires 4?

Släng människorna i soptunnan (monsterfilmer)

Släng människorna i soptunnan (monsterfilmer)

This post is tagged as: Monsterfilmer, Tråkiga, För lite monster

Jag skriver inte om film vanligen men jag är så trött på dåliga monsterfilmer. Speciellt när nästan alla använder sig av långa transportsträckor och utfyllning med människor som inte skådespelar med inlevelse. Själv har jag inte hunnit se den nya Godzilla filmen ännu och om sanningen ska fram är jag inte intresserad. Jag vill dock föra ett argument att det finns enstaka undantag som exempelvis i Peter Jacksons King Kong som ändå var bra. Det kan fungera med människor men det gör nästan aldrig det. Varför inte bara strunta i den här sidan av filmerna. Vad sägs som att nästa Transformers utspelar sig på Cybertron med Bumblebee designen utan människor. Där vi låter robotarnas personligheter synas istället.

Med tanke på vilka gigantiska summor pengar som trycks in i dessa filmer borde det rimligen finnas en möjlighet till detta. En del kan möjligen föra argumentet att ingen vill se en sådan film, men jag tror tvärtom nästan alla vill se en mer renodlad film om fokusområdet. Heter filmen Godzilla vill vi inte se honom i 3 minuter på slutet. Behöver film alltid ha dialog? Kan vi inte följa Godzilla i 80 minuter i ren monster eufori och se slagsmål mot andra monster eller liknande. Jag menar inte att det gamla konceptet behöver försvinna men att vi kan få en storfilm som slänger det här med människor och deras familjedrama i soptunnan en gång eller två.

Hur skulle du vilja att monsterfilmer såg ut?

Där simulationsgenren snubblar i sin verklighet

Där simulationsgenren snubblar i sin verklighet

This post is tagged as: Levandegöra, Simulering

Har du någonsin spelat ett spel med beteckningen simulering och känt att det är tomt, tyst och dött. Ofta handlar det säkerligen om brist på tid, budget, och förmåga att göra det väl för utvecklaren. Ändå kan jag inte komma från hur tomma många av de här spelen ändå är. En del utvecklare gör det inte ens när de blivit populära via sina uppföljare. Varför inte expandera lite på inte bara simuleringen utan också packa världen mer. Det handlar inte om en större värld utan en med mer innehåll.

Ett bra exempel på ett spel som lyckas väl med simulering är Kerbal Space Simulator. Kan man komma över dockfigurerna så bygger spelet på riktig fysik, simulerar omloppsbanor och går att spela med hjälp att matematiken som ligger bakom riktig rymdutforskning. Spelet känns inte helt tomt och dött tack vare karaktärerna. Eller varför inte titta på en del jaktplanssimuleringar som i detalj återskapar inte bara flygplanet utan också hur man flyger det och startar upp det. I dessa spel finns också oftast en bakomliggande simulering av flygplanens beteende och flygförmåga som bygger på fysikens lagar. Jaktplansspelen klarar sig lite bättre än andra simuleringar då det ofta har markmål, fiendeflygplan och möjlighet till att spela flera spelare. Men även de och simuleringar som Arma 3 kan kännas extremt tomma i sina spelvärldar. Då världen inte känns bebodd även om de är vackra.

Mitt syfte är inte att klaga på de utvecklare som vill återskapa realistiska simuleringar av något ämne eller område. Jag älskar att spela simuleringar av olika slag. Istället önskar jag se nästa kliv. Jag är lite trött på att jag är den enda aktören i en simulering. Hur ofta är vi inte den enda karaktären som vandrar på kartan och får telefonsamtal eller dylika. Ta ett spel som Flight Simulator 2020 som jag gillar något enormt. Vad hade hänt om vi haft mer levande flygplatser. Där fler fordon, arbetare som går runt, och passagerare i flygplanen. Tänk dig en simulering där folk kommer till jobben, har dialog, där du blir en del i maskineriet som finns runtom simuleringens fokus. Passagerare på planen, besättning som går igenom säkerhetsföreskrifterna, ingenjörer som ger klartecken och ett mer ordentligt flygtorn.

Ta spel som X-serien som simulerar en rymdekonomi i sitt universum. Det spelet bygger inte på verkligheten men serien har jobbat hårt med att få oss som spelare att känna att världen är verklig och levande. Det görs med hjälp av massor av andra rymdskepp, karaktärer och en värld som förändras. Jag begriper självklart att de flesta inom flygsimuleringar, militärsimuleringar och andra områden inte har budgeten att skapa en värld som i Red Dead Redemption 2. Men min tanke är att det inte behövs. Istället behövs det där lilla extra för att verkligen sälja iden om att idag är du en pilot eller en lokförare.

Jag tycker att alldeles för många simuleringar av verkligheten missar omgivning och detaljerna som får simuleringen att kännas mer verklig. Det är inget fel med att skala ner dessa spel till att enbart handla om ämnet. Men min åsikt är att saker runtom som levandegör dessa platser och områden kan göra stor skillnad om det görs väl. Jag kan såklart också köpa att de funnits en ovilja att simulera människor i en del som följd av mer politiska frågor som terrorism. Slutsatsen däremot är att jag vill se mer levande simuleringar. Jag tror att det är fullt möjligt att göra det på ett bra, fint och levande sätt som ökar simuleringarnas realism. Det är inte bara hur flygplanet flyger som är viktigt enligt mig för att sälja iden om att du är pilot för ett flygbolag.

Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy