Oves Poplista 2019, del 3/3

Oves populärkulturella lista 2019

Spel:

Det har avstannat igen, mitt spelande under detta år. Jag försökte att beta av några fler titlar i spelbiblioteket och jag spelade faktiskt Assassin's Creed Unity samtidigt som Notre-Dame brann, vilket nästan kändes som ett tecken, men annars har det gått trögt. Jag tror att jag klarat av typ tre fysiska spel 2019...

Årets bästa spel gick till den blandning av bilar & boll som legat på en pockande andraplats under flera år, men som alltså nu klev upp på tronen. Andra plats gick till sista delen av Lara Croft-triologin och den tredje till det bästa Sagan Om Ringen-spelet på många år.

1. Rocket League (PS4). Att det fortfarande är så roligt att spela bilfotboll! När Rocket League blev gratis på PSN för fyra år sedan tankade jag ner det, och jag har aldrig spelat det så mycket som under hela detta år. Utvecklarna Psyonix har lagt till nya saker & utmaningar varje vecka, jag har fastnat på kroken varje gång och jagat poäng & utrustning, varje sig det gällt åttiotalsfilmer & TV, Stranger Things eller julpynt. Rocket League är lätt att komma in i, men svårt att bemästra, men nu har jag lyckats hitta en silvernivå som jag klarar mig hyfsat på. Ibland har man flyt och då kan mål komma från alla vinklar & vrår. Spelet är alltid underhållande och har den där "bara en match till"-faktorn, som kan hålla en uppe långt in på natten.

2. Shadow Of The Tomb Raider (PS4). Av någon outgrundlig anledning bytte Square Enix utvecklarteam från Crystal Dynamics till Eidos Montreal inför denna avslutande del, men det har inte påverkat resultatet nämnvärt. För det mesta är sig likt, man har flyttat Lara från Sibirien till Latinamerika, från den snötäckta tundran till grönskande djungel. Camilla Luddington återvänder för tredje gången för att gestalta Lara Croft och tydligen var detta den tuffaste utmaningen för henne hittills, både emotionellt & fysiskt, men hon gör det fantastiskt bra.
En förändring är att historien berättas genom många fler förrenderade filmsekvenser än tidigare, vilket ger Luddingtons skådespel & mimik större utrymme, även om animationen är stel ibland. Hon får också agera mot en motpart (oftast vännen Jonah), vilket är bättre än de inre monologer hon tvingades föra vid lägereldarna i Rise. Shadow of the Tomb Raider är ett trevligt äventyr som bör spelas, särskilt om man gillade de två tidigare delarna i triologin. Historien är mörkare denna gång, med Lara som ångerfull katalysator för undergången, även om inte berättandet når Naughty Dogs höga klass, om man nu ska jämföra.

3. Middle-earth: Shadow Of Mordor (PS4). Monolith hade gjort sin läxa när de tittade på Rocksteady, studerade deras Batman: Arkham-serie i detalj och kom till Warner Bros (som äger både DC Comics- & Tolkienrättigheterna) med ett tredjepersonsäventyr i en öppen sandlåda. Efter att ha konsulterar bland annat Peter Jackson, bestämdes att spelet tidsmässigt skulle utspelas mellan Hobbit & Härskarringen, att Celebrimbors spöke skulle vara ledsagare och hur Mordor skulle se ut & visualiseras. Tyvärr slarvar Monolith bort mycket av Tolkiens fina skapelse, dess rika historia & varierande varelser genom ett lövtunt manus, tjatiga uppdrag, en tråkig, brun första världskarta och outnyttjade röstskådespelarresurser. Dessutom är inte Nemesis-systemet särskilt roligt i mina ögon. De lyckas dock skapa ett underhållande spel som gör något eget av en liten del av Tolkiens stora fantasivärld.