Svenska

Oves Poplista 2019, del 1/3

Oves populärkulturella lista 2019

Musik:

Jag gick faktiskt på en konsert det här året, kors i taket, Melissa Horn på Cirkus i Stockholm, i november. Konserten var överraskande bra & lättsam, hon skämtade både om sin vemodiga image och med sin gitarrist som hade tekniska problem. Framförallt gav sättningen med 2 keyboardister, en trummis & en basist, arrangemangen en mer elektronisk känsla som jag gärna vill höra på inspelningar framöver, istället för den ofta rent akustiska ljudbild som präglar hennes skivor.

Det dödsbud som grep mig hårdast 2019 var Marie Fredriksson, en själfylld sångerska vars svenska låtar & texter berörde mig in min ungdom.

Musiken jag fastnade för detta år är ett kungligt "cover"-album, överst nämnda låtskrivartjej och ett världsmusik-doftande popalbum.

Oves Poplista 2019, del 1/3

1. Prince - Originals. Det grämer mig fortfarande, så här tre år efteråt, att han är död. Tänk vilken massa fantastisk musik han hade kunnat leverera och vilka liveshower han kunnat ge. Istället får vi nöja oss med postumt material som denna demosamling av gamla sånger som han gav bort till andra artister & som blev hits. Hans genialitet skiner igenom i alla dessa låtar och även om det är mest är kompositioner från åttiotalet, så är det otroligt bra & svänger ett gäng. Jag vill särskilt lyfta fram Manic Monday och Love... Thy Will Be Done, som är så suveräna att mina ögon tåras. Prince, du kommer alltid vara saknad!

2. Melissa Horn - Konstgjord Andning. Det fanns ett par svenska artister jag hoppades på i år. Lars Winnerbäck släppte albumet Eldtuppen, som jämfört med tidigare verk var mediokert, i början av året var Weeping Willows After Us länge en favorit, innan Laleh tog över tronen runt sommaren med Vänta! Men när löven gulnade kom så Melissas sjätte album och träffade helt rätt i själen, ja hon levererade en bättre höstdepression än vad Lundell och Winnerbäck gjort på flera år. Hennes första singel från skivan, Du Brukade Kalla Mig För Baby, som hon gjorde med Kaah, satte en perfekt ton för skivan, bluesigare, råare & en gnutta uptempo. För Varje Gång, Regnet och titelspåret är alla låtar som visar att hon fortsätter utvecklas åt rätt håll i mitt tycke, och hon har gjort årets bästa svenska skiva.

3. Coldplay - Everyday Life. Det kom som en total överraskning för mig. Jag hade för längesedan givit upp hoppet om denna brittiska kvartett, då deras senaste skivorna sneglat alltför ängsligt på elektroniska producenter som Avicii & Chainsmokers och även om det inte varit dåligt, så har det inte varit för mig. Men så kom Everyday Life sent i november och lät som Peter Gabriels fantastiska åttio- & nittiotalsplattor, ni vet de som är inspelade i Real World-studion och färgats av "världsmusik". Visst kan det låta splittrat med alla små bitar & olika stilar, men samtidigt är sånger som Daddy, Arabesque, Orphans & titelspåret, skimrande pärlor i en soldränkt sandbank. Så här bra har Coldplay inte låtit sedan X&Y!

HQ