Svenska
Blog
Jag slutar på Gamereactor

Jag slutar på Gamereactor

Skrivet av Oskar den 28 maj 2014 kl 10:46

Idag gör jag min sista dag här på Gamereactor, vilket känns både ledsamt, bisarrt och en gnutta knäppt.

Jag minns min ansökan, för ett par år sedan. Det uteblivna svaret (det hade bara gått några dagar, men jag var rastlös) och det efterföljande samtalet till chefredaktör Petter Hegevall där jag undrade om han händelsevis hade sett min kärleksförklaring till The Legend of Zelda: Ocarina of Time, och en försiktig undran om jag stack ut från mängden. Jag minns hur jag senare fick recensera nyversionen av just The Legend of Zelda: Ocarina of Time till 3DS, och hur jag inte kunde göra annat än dela ut min första 10/10. Det skulle förresten komma att bli min enda. Någon 1/10 hann det däremot aldrig bli. Närmast kom Deep Black: Reloaded som vid flera tillfällen fick mig att längta efter döden, men det är en annan historia.

Jag minns när jag träffade redaktionen för första gången, och hur jag fascinerades över de sinnessjuka mängder läsk och godis det intogs. Folk formligen flög fram och tillbaka mellan kylskåpet och toaletten. Mycket har hänt sedan dess. Annat är sig likt. Jag far vidare, men Gamereactor består.

Tacksam över mina år på världens bästa redaktion lämnar jag nu tryggt över mina framtida skrivuppdrag till högst kapabla händer. Stort tack för att du har läst, och stort tack till redaktionen.

Job's done.

HQ
Bryr du dig om hälsan?

Bryr du dig om hälsan?

Skrivet av Oskar den 23 maj 2014 kl 12:45

Jag har funderat lite på hur jag ska kunna skriva det här inlägget utan att det framstår som att jag bara klappar mig själv på axeln i ett slag av extrem självgodhet, men hittar inget fiffigt sätt att kringgå den saken. Ändå känns det tillräckligt viktigt, och jag misstänker att den som fattar kommer att fatta. Jag vill skriva lite om hälsa relaterad till kost, tobak och livsstil, nämligen, och eftersom att jag varit i båda ändarna av skalan kan det nog vara intressant för folk som går i samma tankar. Eller hur? Bra. Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarsfältet när du läst klart. Here goes:

För en tid sedan snusade jag, åt snabbmat, drack minst en liter Coca-Cola per dag och hade för vana att sitta i soffan med två påsar chips på kvällarna. Gärna glass också. Och choklad. Och så lite mer snus. Och kanske en sväng förbi McDonalds. Rent utseendemässigt blev det ingen större skillnad. Det såg världens bästa ämnesomsättning till. Jag borde väl ha vägt ungefär 280 kilo, men höll mig stadigt på drygt 65. Dessförinnan rökte jag också, i varierande grad. Gärna samtidigt som snuset. Att möta minsta mot- eller medgång utan att sörja/fira med en cigarrett eller snus var, på den tiden, otänkbart.

Det kanske låter som att jag koketterar nu. Som att jag vill visa hur lite jag brydde mig, och att jag tagit mig upp från det mörkaste av mörker, men så var det aldrig, och så har jag aldrig sett på saken. Jag såg mina vanor för vad de var, beklagade mig lite tyst för att ohälsa föder ohälsa och konstaterade att det inte var någon idé att sluta med något om jag inte kunde sluta med allt, och det hindret verkade för högt för mig. Jag fick istället ta mig runt alla övriga hinder som skapades, såsom att det plötsligt blev för tufft att cykla dit jag skulle, att jag blev trött och ofokuserad om jag inte druckit ett stort glas cola på en timme, eller att jag fick avbryta allt för att handla snus så att det aldrig skulle ta slut. Bara jag såg till att aldrig få slut på snus och cola så var det ju lugnt, och busskort var inte så dyrt.

Till sist fick jag blåsor under snusläppen. Det gick knappt att äta, och när jag fick reda på att det är genom just sådana långvariga blåsor som det bildas muncancer bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag slutade med allt. Började pressa grönsaker istället. Ersatte Coca-Cola med juice, tackade vänligt men bestämt nej till rökning, tänkte på blåsorna när jag såg en snusdosa och spenderade snackspengarna på lite dyrare mat istället.

Och det funkade. Tre dygn eller så med feber och det värsta var över. Under de tre dagarna fick jag insikt om hur sanslöst starka ämnen det handlar om, och sedan kom resultaten. Jag blev piggare, effektivare, smartare och gladare. Och blåsorna försvann. För att maxa vändningen började jag även träna, och det säger väl sig självt att även detta gett positiva resultat.

För att sammanfatta min aningen rättframma lilla historia vill jag bara poängtera att du gör precis hur du vill med ditt liv och dina vanor, men jag kan nu säga ur erfarenhet att ett hälsosamt liv är bättre. Alla dagar. När du bryter ett negativt mönster så kommer du att känna positiva förändringar. Det fattar alla, i teorin, men ganska få väljer att faktiskt göra det. Sedan ska jag också säga att man förstås inte måste vara påläst kostextremist för att få resultat, och man behöver inte exkludera exempelvis snacks och läsk helt. Jag kommer såklart också att dricka Coca-Cola någon gång när humöret faller på, men om man gör det för att inte må dålig, snarare än för att det ska bli gott och svalkande - ja, då kanske man borde ta sig en funderare.

HQ
Riktigt låg hype kring Watch Dogs

Riktigt låg hype kring Watch Dogs

Skrivet av Oskar den 19 maj 2014 kl 23:04

Ser att TV-reklamen för Watch Dogs har dragit igång och noterar än en gång hur spelet som vid sitt utannonserande kändes som det hetaste actionspelet på horisonten numera väcker gäspningar snarare än hype, för min del. När Aiden Pearce berättar att han hackar hela staden för att göra den till sitt vapen känns hela konceptet så gammalt, uttjatat och enformigt att det nästan är ofattbart att spelet faktiskt släpps nästa vecka, snarare än för ett halvår sedan.

Jag inser att det här är högst subjektivt. Det handlar ju bara om hur jag tolkat Ubisofts PR-arbete, men för mig har Watch Dogs redan från början känts som en one trick pony som sedan länge slutat exaltera. Förhoppningsvis har jag fel. Förhoppningsvis väcks samma grandiosa känsla av att ett Chicago ligger vid mina fötter när jag väl har handkontrollen i nävarna, men just nu är den känslan väldigt långt borta.

Attack on Titan

Attack on Titan

Skrivet av Oskar den 13 maj 2014 kl 19:48

Tittade på hela säsong ett av Attack on (rajtan) Titan förra veckan. 25 avsnitt av minst sagt varierad kvalitet, men jag är ändå nöjd med helhetsintrycket. Å ena sidan kan man väl inte träffa annat än rätt när man jobbar med grundreceptet "jättar mot vanliga människor med spindelmannen-liknande utrustning", men å andra sidan har man förvaltat potentialen bra och lyckats skapa en känsla av att vad som helst kan hända, och att vem som helst kan dö när som helst.

Tempot är stundtals ursnabbt, precis som det ska vara i en bra animé-serie, men å andra sidan; när tempot är långsamt är det verkligen bedrövligt långsamt, precis som så ofta tyvärr är fallet med animé-serier baserade på manga.

Inför säsong två (som ska släppas tidigast under mitten av nästa år) hoppas jag på ännu fler matiga strider mot mäktiga titaner, och jag hoppas att man törs klippa bort utdragna passager ur mangan helt och hållet. Det blir alldeles för dåligt flyt annars.

Första bilden på Ben som Batman

Första bilden på Ben som Batman

Skrivet av Oskar den 13 maj 2014 kl 19:37

Här är den, den första officiella bilden på Ben Affleck som Batman, så jäkla urstark att blodådrorna sticker ut genom latexdräkten och med jättesmå öron. Batmobilen kom med som en bonus, liksom den Afflecksa hakan som det talats så mycket om i bland annat South Park.

Det är svårt att ha någon egentlig åsikt såhär långt. Loggan på bröstet ser lite anonym ut, men det kan ju vara bristen på färg och ljus mer än något annat. Men visst blir man sugen på att se mer?