Slåss med handkontroll

Nu har jag under ett par spelsessioner - både ensam och med min fightingentusiast till vän Karl Fredrik - hunnit testa ut min nya Razer Raion. Här kommer ett försök till utlåtande!

Jag har alltid gillat fighting. Visserligen har jag knappast befunnit mig på någon hög nivå, knappt ens medel, men det har alltid varit välkommet med vänner på besök. Tekken 3 - 7 (minus fyran), Soul Calibur 2 och 4, Streetfighter 3 Third Strike och IV, Super Smash Bros etc. Under senaste halvåret har det dock vankats enbart Mortal Kombat 11, och eftersom jag fram till alldeles nyligen bara ägt en enda handkontroll var det nu lägligt med en till, så att vännerna inte behöver konka med sina egna längre.

På grund av mitt stora intresse men låga kunskapsnivå inom fighting har jag sällan klarat av arkadstickor. Jag äger dock en som jag inte vet namnet på; en tung best jag fick när en vän flyttade. Men på grund av otympligheten, min svårighet att anpassa mitt inrutade kontrollschema, och faktumet att den inte funkar som en egen handkontrollsenhet i Ps4an, innebär att den tyvärr inte använts särskilt mycket alls.

Razer Raion faller in någonstans mittemellan, som en Dualshock till yttre formen och en arkadsticka till utförandet. Den känns till en början lite plastig på grund av avsaknaden av både batteri - den är helt trådburen - och skakfunktion, vilket ger den ett väldigt lätt intryck, men det glömmer man rätt fort faktiskt.

Knappsatsen stoltserar med sex istället för de klassiska fyra knapparna till höger, där R2 och R1 alltså dubblerats då de fortfarande finns kvar på axelplaceringen. Detta är dock inte något jag nyttjat, och önskar kanske att man hade kunnat programmera om dem efter behov istället.

De två största förändringarna i jämförelse Dualshocken är dock otvetydigt D-paden och avsaknaden av analoga spakar. Styrkorset skiljer sig här markant från vad vi är vana vid, och ser ut som en upphöjd rund platta med ett konturerat kors i. Den klickar precis som vanliga arkadspakar och ger oändligt mycket bättre precision än Dualshockens analoga variant eller halvmesyr till styrkors. Att göra halvcirklar går helt plötsligt lika lätt som "<--, --> "-manövrar, om ni förstår vad jag menar.

Slutligen kan man se bristen på spakar ur två vinklar. För mig som alltid spelar med stora känslor är det nu skönt att inte råka trycka fel i stridens hetta, och hela kontrollen ligger oändligt skönt i handen. Å andra sidan är det förstås ett stort minus för de som vill nyttja kontrollen till andra spel, och tycker att ca 1200 spänn är för mycket för bara fighting-användande. För mig som mest bara spelar fighting i lokal multiplayer spelar detta ingen roll, men vill man ha en andra kontroll hemma är det kanske sällan man väljer en sån här dedikerad variant.

Hur som helst, 2/2 från Olof Westerberg, och Karl Fredrik ser ut att instämma nöjt. Att han får stordäng väger lätt i förhållande till hur stabilt hårfäste han stoltserar med.