Svenska
Blog

Min första smartphone

Så har jag skaffat en gammal Iphone 6 nu, min allra första smartphone. Varför? Tröttsamt att inte ha funktioner som blivit nödvändiga för att mer eller mindre fungera i dagens samhälle. Påtryckningar från nära och "kära".

Och visst lär det bli skönt att nu ha Spotify med mig överallt, inte bara albumen som jag köpt och lagt in på Itunes och fört över på Ipoden. Att inte heller behöva skriva upp skulder för att sen komma hem och föra över pengar med bankdosan, det kommer jag att uppskatta stort. Men jag påminns också om varför jag avstått från att ha en dator (för det är det ju, åtminstone med äldre mått mätt) i fickan. Iphonen är gigantisk, åtminstone jämfört med Nokia 3310:an. Jag förstår inte var jag ska ha den, i byxfickan? Det ser ut som att jag är "glad att se" alla medmänniskor på stan med den - ett missförstånd jag helst av allt vill undvika.

Och som det pillas och installeras. Synkronisering med min dator, Apple ID:t och grannens strävhåriga terrier och det ska därtill fixas tusen lösenord. Det finns ingen hejd på hur "intuitivt" allt sömlöst ska synkas ihop nu. Jag ska alltså dessutom tvingas skriva på ett minimalt virtuellt tangentbord, utan motstånd i knapparna. Aldrig har mina händer varit så stora.

Min första smartphone

En man som vet vad som gäller.

Nu har jag visserligen bara haft min Iphone 6 i ett knappt dygn, så det återstår att se hur mycket det kommer underlätta för mig framöver, men just nu - efter installeringsprocessen - ger Olof Westerberg två tummar ner till smartphones och längtar tillbaka till knapptelefonens guldålder.

Ja, kära läsare, jag är sant teknikkonservativ.

HQ