De senaste tre åren har jag som numera tradition att lägga upp min topplista på årets metal-album på tuben, en topp 20 så att säga. Varje gång lovar jag att försöka hålla mig kort men lyckas ändå babbla på i en halvtimme. Som tur är behöver man inte slava igenom eller ens snabbspola i videon eftersom listan också finns i beskrivningen.

Kort sagt kan man väl säga att det var ett helvete att plocka bort album eftersom album som man ville belysa, men det var bara att bita i det sura äpplet och försöka banka ut listan. Jag är en person med bred smak så det finns många genrer representerade.

Självklart så har jag inte lyssnat på allt som kommit ut 2022, men jag brukar ha som princip att jag enbart tar med det som jag äger vilket i slutändan bestod av cirka 70 album från året. Om ni vill hitta lite i mitt tycke bra metal, allt från det mer traditionella till det mer extrema så sväng förbi och kolla in om ni kanske fastnar för något.

Om inte annat får man önska alla på GR ett gott nytt år!

Topp 20 bästa metal-albumen 2022

Jag är en storspenderare när det kommer till musik och speciellt när det kommer till vinyl. Men till och med jag får nog tänka extra innan jag köper en skiva för över 1000 kr. Under förra veckan hände det dock. En julklapp till mig själv så att säga. Blind Guardian släppte ju som bekant ett nytt album detta år, men tolv år innan så släppte de albumet At the edge of time. För den som inte är helt oinsatt förstår man att detta är under det fysiska mediets extrema slutdagar, när natten är som mörkast så att säga. Ungefär 500 kopior av denna vinyl pressades, hur många som finns kvar idag är oklart.

Vad som inte är oklart är i alla fall att vinylen nu sedan ett antal år gjort storslammad über come back vilket gör att priserna rusar 1000 % eller mer på en hel del eftersökta pressar. För två år sedan hade jag av en slumpartad dundertur tillfället att plocka upp ett fint exemplar av A twist in the myth (också från Blind Guardian) på originalpress från Myrorna av alla ställen för det ynka priset av 300 kr, idag värderat konservativt till 1500 kr. Men tillbaka till At the edge of time.

På tradera kom alltså detta sällsynta exemplar ut som jag har letat efter under lång tid. Jag är dock inte ensam och det krävdes i slutändan ett bud på 920kr + frakt för att jag skulle ta hem det, men då hör och häpna är detta en superbra affär ändå. På discogs är nämligen det absolut billigaste exet värderat till 1700 kr, och då är det inte i samma goda kvalité som den jag plockade hem var. Under kvällen har jag snurrat den på spelaren och det låter oerhört bra, tack och lov.

Blind Guardian - At the Edge of Time (Youtube)

Har precis läst klart Patrick Rothfuss fantasybok The name of the wind efter blivit rekommenderad den. När jag plockade upp boken hade jag inte en enda susning om vad den skulle handla om. Allt jag visste var att det var fantasy och att den skulle ha ett bra skrivet språk. Beställde den från nätet och kollade inte ens baksidan när jag började läsa.

Rothfuss skriver mycket riktigt på ett bra sätt där användandet av språket är levande och karaktärerna färggranna. Man skulle nog bästa kunna beskriva handlingen som en hämndhistoria där Harry Potter möter Ondskan. Men detta är ingen ungdomsbok, här finns gott om mörka gärningar, fult språk, prostituerade och allahanda miserabla och orättvisa händelser. Huvudkaraktären är riktigt driftig och smart, men även mänsklig, gör misstag och utsätts för mycket tråkigheter.

Magisystemet är rätt intressant där det mer fungerar som en sorts alkemisk företeelse även om det också finns magi som är mer som den sorts standard magi vi är vana vid. Våldet är brutalt även om det inte är riktigt lika bildligt som exempelvis A song of fire and ice. Om det skall finnas något att klaga på så verkar Rothfuss lida lite av samma problem som George R. R. Martin där böckerna kommer ut långsamt. The name of the wind kom ut för 15 år sedan, uppföljaren A wise mans fear för 10 år sedan och den sista delen i trilogin är enligt förlaget ute 2024 så det återstår att se.

Band: Blind Guardian

Album: The God Machine

Land: Krefeld, Tyskland

Release: 2022

Genre: Power/Speed Metal

Tyska Blind Guardian är tillbaka med albumet The God Machine som hämtar insperation från flera olika källor. Denna gång bland annat från Brandon Sanderssons böcker The Stormlight Archive och Andrzej Sapkowskis, Witcher-böcker och många fler. Med det här albumet så går sångaren Hansi Kürsch och resten av bandet tillbaka till ett mer speed metal sound även om power metal fortfarande är den dominerande genren.

För egen del så är detta album förmodligen det bästa sedan Twist in the Myth och det är härligt att grabbarna äntligen öser på ordentligt. Hansi har alltid kunnat hänga med vokalistiskt och så även på denna platta. Han ryter bombastiskt så som är brukligt och det instrumentella matchar utan problem.

Det är inte konstigt att Nuclear Blast håller hårt i Blind Guardian då de alltid levererar, även på det som man kan kalla deras svagare album (som inte är svaga). Jag har ännu inte upplevt bandet live, men i sommar hade jag nog tänkt att det är dags med lite tur. Frågan är förvisso om de kommer till Sverige nu när Atlas Rock förmodligen kommer lägga ner. Man får väl hoppas.

Blind Guardian - The God Machine (Youtube)

Band: Consecration

Album: Cinis

Land: Norwich, Norfolk, England

Release: 2022

Genre: Death Doom

Under juni släppte det brittiska death doom-bandet Consecration sitt tredje album Cinis som kort och gott är enligt mig deras bästa release hittills. Det skall tilläggas att death doom-genren är väldigt speciell och inte för alla. Growldriven extremmetall överlag är svårsmält för de flesta människor och bryt ner det i ett mer långsamt träskigt tempo så tar det ett tag innan det äter sig in i ett musikälskande hjärta. England är kända för sin death doom-stil med klassiska band som Enchantment, My Dying Bride och Paradise Lost så Consecration har gott sällskap

Det som jag verkligen gillar med Cinis är produktionen och det stora steget framåt som bandet tar kvalitémässigt i sitt sound. Låtarna känns välarbetade samtidigt som det behåller det sound som man arbetat med under deras tidigare två plattor. Liam Houseagos neddistade hm2 tonade gitarr och deppiga sound fångar atmosfären väldigt bra och rent tekniskt kliver han också upp ett par nivåer. Daniel Bollans guturala röst stämmer in som ett monster under sängen och tar oss på en ruskig resa genom depression, död och okväd. Även här tar vi ett kliv upp där jag tycker att han har blivit mycket bättre på att ljuda sitt growl så orden faktiskt kan uppfattas utan att man slavar som besatt i lyrikhäftet.

Cinis mäter sig starkt med detta års death doom-releaser och kommer säkra en bekväm plats i den nedre delen av min top 20 lista för året. Några andra rekommenderade releaser detta år är även debutplattan från Mother of Graves, Where the Shadows Adorn och Enchantment och deras Cold Soul Embrace. Som en notis kan också tilläggas att sistnämnda band tog 28 år! på sig att släppa nytt.

Consecration - Cinis (Youtube)