Jag är en av många som är smått lyrisk över Amazon Prime's animerade serie Invincible.

Första säsongen skulle jag rent av ranka som den bästa animerade serien sedan 80talets underbara kultklassiker M.A.S.K.

Det är inga små ord.

Jag hade naturligtvis ofattbart stora förhoppningar inför den andra säsongen, som sig bör efter en sådan inledning.

Andra säsongen började bra, jag ska inte ljuga: Älskade varje minut.

Dock var det någonting i nästan varje scen som störde mig. Det mest irriterande var att jag inte kunde sätta fingret på vad...

Eftersom jag älskar serien började jag istället smått att dumförklara mig själv. Tänkte att jag gick in I andra säsongen med orealistiska förväntningar efter den perfekta första.

Så förklarade jag bort mina känslor.

När julen sedan stod för dörren och säsongsuppehållet kom, då infann sig min Invincible-abstinens efter runt 10 dagar.

Jag började då titta om hela första säsongen igen.

Det var som att någon slog mig i huvudet 20 sekunder in i första avsnittet.

Första säsongen ser GALET mycket bättre tecknat ut, mer påkostat. Många scener ser rent av ut att vara CGI snarare än tecknat.

Inte en enda gång har jag i säsong 2 tyckt att någonting ser ut att vara CGI.

I avsnittet igår så slåss halva gänget mot en dassigt tecknad snubbe med ett döskallehuvud. Jag häpnade!

Någon så dåligt tecknad karaktär finns inte på hela första säsongen. Han ser bedrövlig ut.

Detta förtar väldigt mycket av inlevelsen, åtminstone för mig.

Samtidigt gör det mig uppriktigt ledsen.

Serien är fortfarande fantastisk, mycket tack vare sitt fantastiska manus, men även röstskådisarna håller absolut världsklass.

Likväl kan jag inte låta bli att bli ledsen av att inte längre sitta och häpna över all fantastisk animation ihop med allt det andra underbara med serien.

Med det sagt. Sitter ändå och förbannar alla gudar som finns över att behöva vänta hela sex dagar på nästa avsnitt.

Så visst är det fortfarande en magnifik serie som alla bör se åtminstone ett avsnitt av.

Den andra Januari kom jag hem efter nyårsfirande i Åre.

Möttes av att det blåser in snö från ett trasigt fönster i badrummet.

Jag springer snabbt in i vardagsrummet. Möts av totalt kaos!

Bokhyllan är vält, min 72-tummare syns inga spår av under den. Inte heller ett enda spelfodral syns.

Paniken börjar nu växa i bröstet. Jag skriker åt tjejen att ringa polis och slänger upp hela bokhyllan som flyger in i väggen. "Snälla, snälla. Inte det" hinner jag tänka....

Tittar på den nu rätt tomma plats där hyllan låg nyss. Bara glasbitar finns kvar.

Mina farhågor stämmer.

Min SNES, PS One, Dreamcast, PS2, PS4 och nära 250 spel sammanlagt är borta.

Jag faller ned på knä, hör tjejen säga något, hör inte vad.

Det låter som vi är under vatten när hon pratar. Jag förstår då att jag är chockad och ställer mig upp.

Tjejen frågar om jag är okej, då hör jag normalt igen.

Jag skakar bara på huvudet och säger något, minns inte vad.

Sen bryter jag ihop.

Har inte gråtit sedan mormor dog 1988, då var jag 8 år gammal. Nu hulkar jag.

Går runt och kollar i kök, där är allt orört.

Polis är på plats inom 30 min, inga spår säkras mer att man konstaterar det trasiga fönstret.

Kan än idag inte förstå hur jag klarar mig igenom dagarna utan att kunna spela. Det känns som att någon kidnappat en familjemedlem jag inte vet om jag kommer få se igen.

Att hänga på GR numer är av gammal vana, jag svarar på det som intresserar mig som vanligt.

Samtidigt kan jag för varje bokstav jag skriver här, undra vad f*n jag håller på med.

Är ju inte ens en gamer längre, det är som att kalla en avväpnad Cowboy för en revolverman...

Vad jag jag här?

Jo, jag älskar såklart fortfarande spel.

Är väl därför allt gör så j-la ont fortfarande.

Detta är på något sätt pinsamt som tusan att berätta, trots att jag vet att JAG inte gjort något fel.

Sannolikt för att denna revolverman är strippad och känner sig naken ibland en massa riktiga revolvermän med sina vapen kvar här inne.

Tillagt 2024-03-08 21:14:

Detta var nog det mest mödosamma jag skrivit. Kändes lika delar pinsamt och ledsamt.

Usch.😞

En av landets mest välrenommerade MMA-journalister har nu gått ut offentligt med sin del i en satsning Olof K Gustafsson försökte sig på inom fighting.

Sanningen är att den delen Ashah Tafari faktiskt var med i, bara var en av minst fyra delar, kanske fem beroende på hur man räknar.

Den som från början fick upp Olofs intresse för att ge sig in i detta och var med på hela resan och gjorde allt jobb, var ingen mindre än er egen MrDanny.

Jag kommer att berätta om hela historien här på GR om intresse finns.

In och kolla videon i länken så länge så att ni har bilden lite klarare för er vad det handlar om.

https://vm.tiktok.com/ZGeUGW44n/

Nu har (äntligen) Instagram beslutat att införa nya funktioner. Men att ändra ett redan skickat meddelande kommer bara fungera inom 15 minuter efter att du skickat. Det skriver Instagrams ägare Meta på sin hemsida.

Användare kommer också kunna välja om man vill ha ”läskvitton". Alltså om man vill att avsändaren ska kunna se att mottagaren har öppnat läst meddelandet eller inte.

Tycker detta är en bra funktion. Hoppas själv på att man applicerar samma funktion på Messenger med.

Vad anser du om denna kommande förändring?

Jag har efter noga övervägande bestämt mig för att börja avveckla min anonymitet här inne, om än pö om pö, lite i taget.

Därför har jag idag ändrat till en profilbild som faktiskt föreställer mig på riktigt, om än en sjukt oupplöst, därför bjuds på min håriga nuna i en bättre upplöst bild i detta blogginlägg.

Jag har även idag slutat att dölja mitt förnamn.

Trevligt att "ses".😀 Daniel var namnet.

Eftersom jag har en politisk bakgrund som en av grundarna I en av Sverigedemokraternas kommunala partiföreningar och min familj råkat ut för grova hot pga mina åsikter på sociala medier, så väljer jag att inte öppet dela med mig av efternamn här.

Allteftersom samhällsklimatet har blivit mer polariserat, och skiljelinjen mellan de olika blocken aldrig varit tydligare, så anser jag det helt överflödigt att vara anonym längre.

Mina åsikter har aldrig varit, eller kommer vara extremare än random högerkonservativ här på GR.

Jag vill tro att jag på många sätt har, och kommer förbättra debattklimatet här inne genom att så långt som möjligt alltid uttrycka mig korrekt och utan personliga påhopp.

Är en stark förespråkare för att ha en god ton när jag förklarar varför jag enser folk ha fel eller för den delen rätt.

Att då inte vara anonym med starka åsikter tror jag kan fler att faktiskt våga ta samma steg.

Ser framemot många fler fina år med allt härligt folk här inne, det har varit en ynnest såhär långt.

Därför har det varit en stor ära för mig att med detta blogginlägg få presentera mig på riktigt för första gången på nästan 15 år här inne.

På återseende och tack för att du läste.