Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

LIVE
HQ
logo hd live | The Anacrusis
See in hd icon
Svenska
5 favoritspel signerat MovieGame Fan

5 favoritspel signerat MovieGame Fan

This post is tagged as: moviegame fan, games, gta, heroes3, donkeykong, supermario, farcry, favoritspel

Yes du läste rätt. Switch up! På förslag av GR:s kära medlem massakerman, har jag nu tillämpat "samma unika stil" med favoritspel som förutnämnde önskade, likt mitt lilla följetong av favoritfilmer

Därför presenterar jag nu 5 favoritspel som har funnits på en alldeles särskild plats i mitt medvetande sedan barnsben. Från de tidiga äventyren med superhärliga Super Mario 64 (1996) (soundtracket är top 5 all time), till de första magiska upplevelserna med Heroes of Might and Magic III (1999) (det spel jag slösat mest timmar på, troligen).

Detta följt av en oväntad fascination med Far Cry 3 (2012) (och briljanta ettan med!), därefter en fantastisk upptäckt av klassikern Donkey Kong Country (1994) där jag fick flera timmars underhållning på en öde ö (soundtracket är top 3 all time), och slutligen på Grand Theft Auto 5 (2013) där jag blev imponerad av en dynamisk värld fylld med möjligheter av hedonism och övervåld.

Vi kör på som vanligt!

Hur många har ni spelat och vilka skulle ni själv rekommendera utav de valda?

Övriga inlägg (börjar bli många; livet som ambitiös filmtittare/gamer 🎦): 

5 favoritfilmer signerat MovieGame Fan: Reborn

10 favoritfilmer signerat MovieGame Fan: Resurrection

10 sista favoritfilmer signerat MovieGame Fan

Ytterligare 20 favoritfilmer signerat MovieGame Fan

30 favoritfilmer signerat MovieGame Fan

adios

HQ
Tillbakablick på en favoritfilm & ett favoritalbum 🎞  🥁

Tillbakablick på en favoritfilm & ett favoritalbum 🎞 🥁

This post is tagged as: beachboys, johnbelushi, Musik, film, Album

Hej svejs, Gamereactor-fejs! Idag tänkte jag presentera två återblickar jag gjorde igår; först avlyssnade jag klassikern Today (1965) av The Beach Boys i duschen och sedan satte vi på Neighbors (1981), en mystisk kultrulle signerad John Belushi & Dan Aykroyd med regi av John G. Avildsen (regissören bakom Rocky och Karate Kid). 

Today är en riktig gåva att avnjuta medan man slappnar av från vinterkylan och blickar ut åt nya årets första solstrålar. Här har vi en första sida med svängiga men relativt tråkiga låtar, där "When I Grow Up (To Be a Man)" med sin vackra skildring av faderskap (första poplåten med detta temat) är den enda som faktiskt har något att säga. Andra sidan är dock på en helt annan nivå.

Den inleds med en drömsk låt vid namn "Please Let Me Wonder" och fortsätter sedan med att leverera mästerverk efter mästerverk som i vissa stunder till och med lyckas konkurrera med bandets magnum opus Pet Sounds (1966), vilket ofta anses vara det bästa popalbumet någonsin.

Övriga höjdpunkter: I'm So Young, Kiss Me, Baby och She Knows Me Too Well

Neighbors

Denna underskattade toppkomedin, handlar om hur den stillsamme mannen (John Belushi) och hans fru (Kathryn Walker), blir drabbade av den helkonstiga familjen som flyttar in i det nergångna huset bredvid.

Dan Aykroyd spelar Belushis tokiga granne och gör en otroligt rolig rolltolkning som faktiskt även är skrämmande på något vis, då han har blondfärgat hår och ljusblåa linser som man inte precis är van vid att han bär (nazi-referenser dyker förvånansvärt upp). Sedan levererar ju även Belushi en grym prestation som denna nedtonade granne som  märkbart förändras igenom filmen och resten av skådespelet är det heller inget fel på.

Att den även lyckas bryta det förutsägbara mönstret är ju inget annat än bra och man sitter där underhållen och ivrig på att få veta hur detta egentligen kommer att sluta, vilket den mörka tonen helt klart bidrar till.

Det enda negativa jag stötte på under filmen var att den kunde bli lite väl osannolik ibland och trots ett passande soundtrack, kan även de underliga ljudeffekterna bli lite irriterande om du inte är på rätt humör för filmens ambivalenta ton.

Men att filmen mest fick negativ kritik vid releasen är ju inget annat än sorgligt, då jag tycker som den eminenta filmkritikern Roger Ebert en gång så klokt sade, är det en film som verkligen "grows on you".

Har du lyssnat på albumet/sett filmen?

adios

5 favoritfilmer signerat MovieGame Fan: Reborn

5 favoritfilmer signerat MovieGame Fan: Reborn

Medlemmarnas filmredaktör (om jag får be) är tillbaka med fem filmer som även är värda att kallas favoriter. 🥇

Red Rocket (2021) är senaste tillskottet som jag nyligen även skrev om, Eating Raoul (1982) ser jag om i nuläget och påminns om platsen den förtjänar, ett underskattat guldkorn från det mångsidiga 80-talet med sex, mord och alla möjliga karaktärer som inte hade kunnat finnas under något annat årtionde. Three O'Clock High (1987) borde man även se om snart; unik scenografi och kompetent klipparbete med en härlig 80-tals klang som vilar över denna lilla intensiva rulle med Casey Siemaszko i huvudrollen som den uppskrämda nörden som skall möta skolans största buse i en fight på skolgården, ett speciellt klockslag (3:00). 

Gudfadern: Del 2 (1974) är en imponerande skildring av maffians överklass och innehåller naturligtvis häpnadsväckande bra skådespel och regi, The Dark Knight (2008) står fortfarande sig som världens bästa superhjältefilm i mina ögon. 

Hur många har ni sett, hur många känner ni igen och vilka skulle ni själv rekommendera utav de valda?

Övriga inlägg (börjar bli många; livet som ambitiös filmtittare 🎦): 

10 favoritfilmer signerat MovieGame Fan: Resurrection

10 sista favoritfilmer signerat MovieGame Fan

Ytterligare 20 favoritfilmer signerat MovieGame Fan

30 favoritfilmer signerat MovieGame Fan

adios

Dawn FM är en frisk fläkt!

Dawn FM är en frisk fläkt!

This post is tagged as: theweeknd, Musik

Nu är man tillbaka efter en stundaktig svacka! Jag befann mig i Köpenhamn i helgen och besökte lite rika vänner (en Rolex som låg på handfatet vid toan var symbolisk nog) och fick även besöka en av sällskapets nya affär. Är själv ingen materialistisk själ; det försöker jag övertyga mig själv, i alla fall. 💁‍♂️

Nåmen, nu befinner jag mig återigen i Sveas rike och tänkte fokusera på The Weeknd (synnerligen en man av materialism) och hans nykläckta album: Dawn FM 

Konceptet gjorde mig genast nyfiken, såhär beskriver artisten det: "Picture the album being like the listener is dead. And they're stuck in this purgatory state, which I always imagined would be like being stuck in traffic waiting to reach the light at the end of the tunnel. And while you're stuck in traffic, they got a radio station playing in the car, with a radio host guiding you to the light and helping you transition to the other side. So it could feel celebratory, could feel bleak, however, you want to make it feel, but that's what 'The Dawn' is for me." - The Weeknd

Höjdpunkter från det kritikerhyllade nysläppet (89% på Metacritic) är Starry Eyes, Less Than Zero, Gasoline, How Do I Make You Love Me? och Out of Time. 

Världsstjärnan når högre och högre nivåer, likt hans idol och främsta inspiration Michael Jackson

Omslaget på Dawn FM symboliserar en åldrad version av sångaren med ett ljus bakom nacken från slutet av purgatoriets tunnel. ⚰💫

Lyssna här! (Spotify) 🎵

Fler filmbloggar kommer framöver! 

adios

Red Rocket var superb

Red Rocket var superb

This post is tagged as: redrocket, film

Sean Baker gör det igen! Med The Florida Project (2017) visade denna herre att han var här för att stanna. Efter flera års kämpande för att få finansiellt stöd och många stunder av stress har Baker äntligen lyckats få mera uppmärksamhet bland kritikerna och hyllningarna förblir skyhöga.

Det är helt klart välförtjänt när han förra året (alltså 2021) gjorde Red Rocket, en film så levande att den lämnar skamfläckar åt Hollywoods sedvanliga drama-smörja. Här följer vi en föredetta manlig porrstjärna vid namn Mikey Saber (Simon Rex) som återvänder till sin hemort i en liten Texas-stad och får handskas med ett rykte inte alla skulle vara bekväma med. Han dejtar en yngre (Suzanna Son), säljer gräs och lyckas med sin charm få tak över huvudet hos hans bittra ex (Bree Elrod) och hennes mamma (Brenda Deiss). Framtiden är oförutsägar, Saber sticker ut som en öm tumme och äventyren är många men minnesvärda (tänk dig Boogie Nights, en annan favorit, fast 20 år senare när hypen har dött och livet har kommit ikapp). 

Samtliga skådespelare ger en naturalistisk tolkning av materialet och resultatet är imponerande. En sådan film som är svår att stänga av eftersom den känns så självklar, regissören vet precis vad han gör med karaktärerna och dramaturgin vilket medför oförglömliga scener man sällan skådar på vita duken. 

Fortsätter han såhär, fortsätter Sean Bakers plats bland de främsta filmskaparna inom drama idag. 🎉

adios