Kampen mot spelhögen #2: RAGE

RAGE (2011)

(kort utlåtande - inte en recension)

"Jag är glad att det är över
så lämna mig ifred
du är det sista jag behöver
och jag orkar inte mer."

Okej... kanske inte fullt så illa men trots att jag överlag gillade Rage kan jag inte hjälpa att Ratata's gamla poprefräng sammanfattar läget ganska bra. Visserligen baseras denna känsla till stor del på mina initiala förhoppningar och eftersom Rage aldrig gjorde något direkt "fel" (utöver att vara en annan typ av spel än jag ville att det skulle vara) blir det måhända lite småaktigt att kritisera detta, men... ja. Hård och orättvis. Det är så jag rullar.

De smutsiga post-apokalyptiska miljöerna var genomgående härliga men just där ligger också mitt problem med spelet. Jag saknade en friare värld att utforska och "leva" i. Inte nödvändigtvis större, men friare och öppnare.

Nu är Rage förvisso inte ultralinjärt på traditionellt vis men spelvärlden utanför städerna Wellspring och Subway Town kändes aldrig som mer än tomma transportsträckor mellan höga bergväggar, trots att det bjöds en hel del strider med andra beväpnade fordon. De flesta uppdrag utfördes på skönt designade platser nerlusade med fula elakingar att ihjälmörda men världen utanför kändes aldrig levande. Nu är det förstås menat att världen ska vara tämligen karg och livlös men jag tror ändå de flesta förstår vad jag fiskar efter. Den kändes död på fel sätt. Innehållslös, inrutad och tom. Onödig.

Spelet var också för generöst med pengar och loot. Visserligen köpte jag inte allt spännande som erbjöds men jag hade definitivt välkomnat en tydligare känsla av att leva på marginalerna och tvingas prioritera hårdare. Nu kunde jag istället glatt unna mig mängder av ammunition och annat mer eller mindre nödvändigt utan att behöva sälja speciellt många av de saker jag hittat under uppdragen.

Nå, efter diverse gnäll ska dock sägas att jag gillade Rage som traditionellt fps. Nu är jag förvisso en defensiv och rätt medioker fegspelare men striderna kändes köttiga, underhållande och ibland rätt kaotiska. Speciellt svårt var det väl egentligen aldrig men ibland hettade det till ganska ordentligt. Enligt mig hade Rage dock vunnit på att "bara" vara ett oldskool-fps utan påklistrad bilkörning kors och tvärs över en karta som mest bestod av linjära transportsträckor.

I min utgåva ingick "Wasteland Sewer Missions" dlc - ett antal relativt korta uppdrag där man köttar sig genom mängder av ilskna mutanter. Ingenting direkt upphetsande där (förutom slitna och ogästvänliga underjordiska miljöer som jag alltid älskar) men eftersom jag inte behövde betala extra för dessa kändes det förstås helt okej.

Extrapoäng måste delas ut till den alldeles ljuvliga effekten av rinnande vatten på skärmen när man passerar under läckande rör och liknande. En riktigt skön detalj. Mmmm... svalkande.