Batman V Superman intryck [Spoilerfri]

Jag känner redan nu att den här texten mer är skriven för mig själv än någon annan. Jag vill bara få något nedskrivet, något jag kan peka på när de flyktiga intrycken försvinner.

Lite bakgrundsfakta innan vi börjar. Jag avgudar Batman, har stor förkärlek till resten av DCs karaktärer och menar att Man of Steel egentligen är en ganska underskattad rulle som föll offer för orealistiska förväntningar. Menar också att Marvels filmadaptioner senaste åren mest har varit nedvattnade action-rullar anpassade för den bredaste massan genom att egentligen aldrig ta några som helst risker. Innehållslös action, platta karaktärer och handlingar som man aldrig bör tänka extra på.

Men Batman V Superman då, rent spontant lämnar jag biografen med samma tanke som upstod när eftertexterna i Metal Gear Solid V rullade, titta aldrig på trailers för något du vet att du vill titta på. Trailers är en del av marknadsföringen, de kan väldigt ofta förstöra filmer/spel i utbyte mot att sälja några extra exemplar. Antingen visar trailers för mycket och spoilar filmen eller så visar de alldeles för lite och riskerar att vilseleda publiken.

Med det sagt, jag tyckte verkligen om Batman V Superman, jag kanske skulle säga att jag älskar den.

För den som gjort hemläxan med att läsa så mycket Batman-serier som möjligt är övergången in i filmen så otroligt naturlig att man inte ens tänker på det. Snyders tolkning är förvisso otroligt välfilmad, men erbjuder ingenting nytt under solen och blir i slutändan mest en trivial övning för att ge alla en chans att acklimatisera sig. Ben Affleck spelar i princip samma Batman som vi såg i The Dark Knight Returns och han gör det mer eller mindre fläckfritt. Henry Cavill känns bekväm i rollen som Superman och Jesse Eisenberg är klockren som Luthor, även om sistnämnda nog kommer finnas vara otroligt irriterande för vissa. Det finns absolut ingen karaktär som kändes felplacerad eller inkrystad.

Det som dock överraskade mig, och där jag till hög grad är oense med skaran kritiker som så långt sågat filmen, är hur välutvecklad filmens handling är. Från första till sista sekund övertygade Snyder mig om att det här var en verklig värld vi tittade på. En värld där varje kollapsande skyskrapa kommer ha sina konsekvenser, en värld där våra hjältar är medvetna om tveksamheten i varje aktion men motiverar det i slutändan med någon föreställning om rättfärdigande på ett högre plan för andras bästa. Bruce Wayne är inte den kallt avskärmade figuren som av någon anledning har en stark koppling till staden hans förfädrar var med och byggde upp, han är ledaren som svek sina allra mest lojala anhängare.

Det finns sekvenser där jag bara känner ungen inom mig fyllas av lycka av att se Batman och Superman på samma bioduk, öga mot öga med endast några centimeter som skiljde dem åt. Nolans-trilogi må ha satt ribban otroligt högt för DCs filmer den överskådliga framtiden, men tittar man omkring inom genren just nu är dessa två herrar de otvivelaktiga kungarna.

Jag har så otroligt svårt att verkligen sätta ord på mina intryck just nu, ni anar inte hur många stycken som skrevs och raderades innan texten antog sin slutgiltiga form, även nu när jag försöker korrekturläsa (något jag är usel på) känner jag mig otroligt missnöjd. Jag känner att jag har det på tungan men misslyckas konstant med att sätta rätt ord på pappret. Jag tyckte om filmen, men jag vill se den igen, jag tyckte om både Superman och Batman, men jag hade velat se mer.