Svenska
Blog
Samsung Fold, Battlefield 2042, Halo och WoW Classic.

Samsung Fold, Battlefield 2042, Halo och WoW Classic.

God Kväll. Oftast när jag sitter och skriver, så funderar jag på vad som är intressant att läsa. Jag kan tänka mycket på hur jag skriver, vad jag skriver och varför jag skriver. Det är som anledningar till att börja texta, ett meddelande som är så lätt att skapa. Men varenda gång jag sätter mig här och ska skriva om babbel jag vanligtvis vill kläcka ut mig, så börjar jag ta bort det jag trollat fram. Mest för min osäkerhet över särskrivningar jag bemästrat under mina år. Får väl försöka skriva av babblet, blir rättad och med det, kanske bemästra det. Herregud, att det kan ta sådan tid att få ut en text. 

Det ska dock inte stoppa mig idag, inte ikväll. Jag har gjort mycket under åren jag varit borta, framförallt har jag pillat på saker som intresserat mig eller ja, intresserar mig. Så jag tänkte att börja med att trycka ut Samsung Galaxy Fold 2, lite lätt.

Samsung Galaxy Fold 2 är inte bara intressant, då jag gillar nytänk (fast är det egentligen nytänk, ifall jag tänker efter). Jag gillar att det är tre skärmar, varav den framre kanske är lite för liten. Eftersom den främre skärmen är den man använder på gående fot och vid snabba notiser, så blir det alldeles för små bokstäver för mina feta fingrar att leka runt med. Den är utmärkt för enkla saker, men att försöka skriva en text, svara en snap eller fånga en Pokémon får en att vilja bryta telefonen i mitten.

Nu vet du säkert hur den ser ut, så jag tänker inte gå ingående på hur den används, då en telefon används som en telefon. Men jag tänker nämna problemen den har. Optimering av appar tar alldeles för lång tid. Instagram ser förjävligt ut, och jag använder den appen dagligen. Startar man en optimerad map så täcker den hela skärmen, medans Instagram ser ut som den ska tillbaka på en Iphone 5. Ruggigt irriterande.

Pokémon Go går det inte att skicka gåvor till sina vänner, för Niantec har bestämt att "fan vi stretchar ut skiten, sviin bra, sedan gör vi det så den har en död zon när man skickar gåvor, och ger frukt till Pokémons" Jag trodde först det var telefonen som hade en död zon i mitten, längst ned. Men så är det inte, utan det är bara Pokémon det sker på.

Utöver det så finns det inte mycket ont att säga. När jag fick reda på att jag skulle på i en sommarstuga under sommaren så tittade jag ut, slogs hur jag ville tala med henne om hur sand är farligt. Som Anakin Skywalker.

Men den klarade det, den grejade hela semestern. Och därför kan jag inte mer än små appfrustrationer och ett helvete till att ta foton, beundra detta hantverk. Samsung har verkligen lyckats med att sticka ut och framförallt bygga en redig telefon. Den känns otroligt premium, den drar blickar och den är behaglig att hålla i, med en hand som med två.

Battlefield 2042

Jag läste recensionen här, tänkte att det kanske var dags att besöka detta buggkalas. När Xbox Game Pass gav mig tio timmar av lektid så ville jag spendera tre timmar där. Jag tror det slutade med en och halv. Battlefield 2042 är rent ut sagt sönder, så sönder och så ofärdigt att jag började längta tillbaka till Battlefield 4s lansering. När ljudet försvann, jag var ensam i världen och mina vapen såg ut som bananer. Det är sinnesjukt hur man kan släppa spel i denna form som de gjort. 

Och för att jag inte skulle känna mig ensam erbjöd jag min vän att delta i denna tornado av katastrofer. Vi körde varannat liv, det kändes som det var rättvist mot bådas lidande. 

När min kamrat sa "kan vi sluta nu?", det hade slutat vara kul och börjat göra oss ledsna. Jag hoppas vid gudarna dem patchar skiten ur Battlefield 2042 som de gjorde med Battlefront 2. Det behövs. 

Halo Infinite.

Givetvis finns det lite problem med Infinite med, framförallt är det Armo Hallsen som behöver fixas i ordning, där man kan välja och vraka mellan Spartan klädslen som sig bör. Samtidigt är jag lite tveksam till att jag vill det med, jag gillar ändå att kunna sitta och designa mina olika kläder efter väder. Och det blir lite av min "egna" hylla av godsaker. Det sägas så är det fortfarande en Beta.

Känns det bra? Ja.

Halo infinite känns inte bara som de bästa världarna mellan Halo 2, Halo 3 och Halo 5. Det blandar dem i en otroligt gryta med de finaste ingredienserna och ger dig smakerna av deras världar som får dig att undra om du verkligen får äta av det här. Halo känns som Halo, och Infinite känns som Halo. Munkarna hälsar dig välkommen när du startar spelet, Battle Rifle mördar som du vill att den ska göra, ljudet är extremt bra, tungt, tjockt och dundrande. Grafiken är perfekt, då jag både spelat på Laptop med ett RTX 2060, Xbox Series X och en Xbox One X så känns det aldrig riktigt som jag nedgraderat mig för mycket (alltså, allt är i lägsta på RTX 2060 Datorn) men det känns fortfarande spelbart, och det känns fortfarande snyggt. Bra designval kanske eller är jag bara förblindad av kärleken?

Jag tänker tillbaka på tiden då jag var ung, hade kommit hem och min farsa hade gömt ett Halo 3 Collectors Edition bakom soffan. Hur jag tjöt när han gav mig det i handen och jag startade min box redo för att vänta på Ring of Death och sedan skrikgråta under tiden min box var borta. Men när jag väl fick mörda folk i the pit, slåss på valhalla och köra warthogen i mål på sandtrap. Så var mitt liv komplett, just där och då. Halo Infinite ger mig exakt den glädjen igen. 

Mitt förtroende för 343 smyger sig tillbaka, ge oss lite Slayer playlists, ge oss lite mer barnor. Men just nu räcker det, jag hoppas så innerligt att betan bara är en beta och de inte bara säger "this is it, wait 3 months for the other next thing", då blir jag ledsen. Men nu duger det. Det duger jävligt mycket.

World of Warcraft Classic och The burning crusade Classic.

Så jag berättade om att jag kanske spenderat lite tid här och var, tja, framförallt har nostalgi och gemenskap tagit mycket tid. World of Warcraft Classic svepte över mig som molnen ovanför Borås. Det började med att jag satte ett mål, att jag ska ha en guild som är svensk och att jag ska åtminstonde få Tier 1 shoulders. 

Jag fick Tier 1 shoulders, Tier 2 med.

Och Tier 3. 

Min guild gjorde utmärkt ifrån sig. Vi blev lite många kanske, när jag satt och höll i 80 personer, 40 på onsdagar och 40 på torsdagar kände jag att det började ta rätt mycket tid av mig, diskutera loot och taktiker, lyssna på mina officerare och hjälpa medlemmarna. Det blev så mycket att göra, men det var så förbannat kul. Vi var bara några få medlemmar ifrån för att skapa grupp 3 och köra 120 personer. Men jag klarade inte av att rekrytera de sista soldaterna till vårat tåg. Naxxramas var en prövning, men vi klarade det och var sista stora svenska guilden på servern. 

Sedan var vi inte heller på samma server som vi började på, vi var tvungna att fly från Flamelash servern till Mograine. Och där bor vi nu. Med ytterliga två raidlag. Och ytterligare rensningar av senaste contenten på onsdagar och torsdagar. Det går bra. Framförallt känns spelet bra. Det är en ruskigt fin gemenskap vi skapat vi goda herrar i den guilden jag än idag är ledare över. Men utan medlemmarna hade vi aldrig varit den guilden vi nu är. Och de sköna killsen vi haft. Ja. World of Warcraft måhända dö efter Wrath, men just nu lever det. I allra högsta grad. 

Nu tror jag att jag var färdig. För ikväll, det blev till och med natt. Men, som innan och som nu. 

Tack för du tog dig tid. 

HQ

Mycket Star Wars nu

This post is tagged as: Star Wars, Halo, Destiny, Thrawn

Star Wars är ett av mina största intressen. Och det har förvärrats en del nu när jag gått och blivit äldre. Sedan jag fick för mig att skaffa Star Wars: Armada och Star Wars: Destiny så har det blivit värre. Nu spenderar jag på riktigt pengar på intresset och det är inte över än. Ni ska bara veta glädjen som det bringade mig när jag såg att Star Wars: The Clone Wars serien var tillbaka.

Och så som jag saknat Rex och hans kumpaner. Jag gillade verkligen inte avslutningen på Star Wars: The Clone Wars och ville ha en sista säsong. Förhoppningsvis blir det här den säsongen jag är ute efter. Men jag får väl se om det här blir avslutningen jag drömt om. Och inte nog med det så anländer Way of the Force till Star Wars: Destiny idag och det kommer bli riktigt trevligt att riva upp paketen och se vad som döljer sig bakom plasten. Eftersom jag har försökt hålla mig undan alla spoilers till expansionen så kommer varenda kort bli en överraskning. Ungefär som när man började med Pokémon när man var liten.

Utöver det så har jag läst både boken Thrawn och sett hela Star Wars: Rebels som avslutades utmärkt. Det är bara synd att Disney håller på med "läs böcker och serietidningar för att veta mer" konceptet. Jag gillar det inte alls. Det var som när Destiny släpptes och man var tvungen att gå in på Bungie hemsida för att läsa om historien bakom allt. Och då ska vi inte tala om Halo 5: Guardians som slängde in två olika teams som vi inte hade en susning om hur det gick ihop.

Det är lite som med spårvagnarna här i Göteborg. Tar du en vagn så kan du se hela Göteborgs historia, tar du fel vagn kan du behöva ta en massa olika spårvagnar för att ens se en liten del av goa underbara Göteborg. Så kan vi inte ha det.

Mycket Star Wars nu

Eller vad tycker du?

HQ

Frantzen säger hej!

Ahh, jag kommer ihåg det som igår. Jag satt där på biblioteket under mina tonår, letade efter en recension på mitt dåvarande drömspel, Halo 2. Du kan ju aldrig gissa vad jag fann, det var en sida med ett härligt flyt och ett fantastiskt forum. Det har gått några år nu. Men jag kommer ihåg det som igår. Recensionen var superb, Fläzk Jeppe var legendarisk och Petter var en mysgubbe. Det var däremot Jonas bloggar som fick mig att stanna, hans rabblande om allt inom spel och försäljning väckte ett intresse i mig som aldrig lämnat.

Sedan att jag fick reda på att det fanns en tidning som man tydligen kunde läsa. Det gjorde det hela klart. Medlemmen Frantzen38 skapades. Och han presenteras också nu, i olika namn, härliga historier och idiotiskt upplagda texter.

Frantzen38 skapades av min far, det var inte så att han valde mitt användarnamn här. Utan han var smart, Mattias var ju ute och krattade. Och Mattias ville verkligen spela World of Warcraft men för det måste man ha en mail. Frantzen är mitt efternamn. Pappa var 38 år gammal. Lösenordet ska man ju inte dela som man säger, men kan ju börja med att säga att det började på "kra" och slutade med "tta", en enkel man.

Mitt fullständiga namn är Mattias Frantzen men jag kallas för Olls bland vänner och av Mäki har det blivit Olle. Mäki var ju inte HD-ready så att säga. Olls är inte alls nära Mattias eller Frantzen för den delen, utan det härstammar från min första krigare i World of Warcraft. Olls var min krigare, jag var hans kontroll.

Kontroll är något jag inte alltid haft, förutom i handen (nu menar vi handkontroller). Det har också blivit år som passerat och jag är nu 28 år gammal, visare vet jag inte om jag blivit men kanske lite klokare. Som du nu kanske sitter och tänker att det var det jävligaste, hur kan herrn sitta här och prata om handkontroller och sådant, men det är nämligen så att jag själv inte har en aning om varför jag skriver det. Men likväl är vi här nu. Du och jag.

Jag jobbar som personlig assistent till vardags och det är ett yrke jag verkligen älskar. Min kära brukare spelar själv just nu Warcraft 3 med en handkontroll som vi fäst med spännband och en tving. Han använder också en trackpad mus som gör att han så smidigt som möjligt kan leka runt i spelet. Vi hittar på allt möjligt från att besöka Göteborg till att mecka i hans garage.

Och om du inte tappat kontrollen helt och känner att det var mig det konstigaste av stycken, så vill jag börja med att säga hej! Som gammal Gamereactor läsare är det en fullkomligt ära att få äntligen vara med i gänget och stå bakom kulisserna och skriva till er, för er och jag hoppas vi har det riktigt härligt och kul ihop! Jag kommer anstränga mig mer för att ni ska få värdig läsning. Jag tackar för mig, hoppas du njöt en del av denna text så som jag njöt av att skriva den. Nu ska jag lida i värmen och be till gudarna att regnet kommer snart.

Frantzen säger hej!

Nybliven ägare av PS4

Jag har alltid varit en Xbox kille. Jag har alltid tyckt bättre om kontrollen samt användargränssnittet. Men så kom ett spel som hette God of War till Playstation 4 och jag kunde inte för min värld stå emot.

Historien är rätt ointressant, men jag kommer berätta den ändå. En dag var jag och min vän inne i Borås för att leta efter presenter till en konfirmation och ett barns ett års kalas. Men så fick vi för oss att bege oss in i Gamestop. Väl där inne tittar vi på Star wars Destiny kort och filosoferar om vi ska köpa några booster packs. Men så kommer det in en britt, och vill verkligen kränga av sin playstation 4 med fem spel. Jag lyssnar på konversationen som äger rum och hör att han ska få 800 kronor för Ps4an.

Där griper jag in. I min väns chock. Jag säger högt "You will get 1200 kronors for the whole system"
tycker det var ett värdigt pris och eftersom de formaterade PS4an och den funkade fint fint så var det en given affär för britten. Jag fick en sprillans ny kontroll, en tera och 5 spel. Utav spelen var det The Witcher 3 som intresserade mest.

Men sedan far jag till Media markt och handlade hem God of war. Och nu. Är jag Ps4 ägare. Så jag kommer skriva lite mer om vad jag tycker om konsollen efter några dagar med den. Och jag hoppas du tittar in.

Tack för att du tog dig tid.

Mattias

Bokrecension: Thrawn

Bokrecension: Thrawn

Jag älskar karaktären Thrawn från Star wars Han är för mig den ultimata ondingen. Han påminner lite om Hannibal Lecter som läser av sina motståndare, taktiskt geni och fullständigt galet smart. Skillnaden är dock att han inte käkar upp sina motståndare/medspelare och han är nog en aning bättre än Hannibal på allt.

Så jag bestämde mig efter några tips och efter jag sett Star Wars Rebels att läsa boken Thrawn. Och den var exemplarisk. Jag älskar varenda gång man följer Thrawn. Att följa hur han ser på människor och hur han läser deras kroppsspråk är rysligt underhållande.

Man får tidigt veta att han har hamnat i exil efter ett brott han begått. Men man får inte veta vad han har gjort. Vad som gjort att han hamnat på en planet ensam för att ta hand om sig själv.
Han blir rekryterad till den Imperiska flottan efter ha överlistat ett gäng Imperiska soldater och sedan följer man hans resa från recruit till Admiral.

Thrawn är inte människa heller. Han är en Chiss, de är blåa med Röda ögon men utöver det så ser de ut som människor. Men det spelar ingen roll om han är lik en människa utöver färgen på sina ögon eller hudfärg. Imperiet bär på många ärr från klonkriget och har en sned syn på utomjordingar eftersom många utav seperatisterna var just det, utomjordingar.

Man följer inte bara Thrawn, utan också Pryce och Eli Vhanto.
Pryce är en kvinna som jobbar på sin familjs gruva. Hon är inte riktigt nöjd över sin position då politiken tar över mycket av vad som sker i på hennes hemplanet Lothal.
Eli Vanto har ett karriärsmål han är ute efter, men det avbryts hastigt när han kan lite om skrönor om Chiss och även ett annat språk än Basic. Vanto blir snabbt Thrawns sidkick, eller man kanske kan säga att han blir hans aide.

Det som gör Vanto och Thrawns äventyr så spännande är att från början följa deras karriär i Imperiska flottan, till utvecklingen av karaktärerna. Och man inser efter boken att det man lär sig av Thrawn lär sig Eli också. Vilket betyder att man själv är i princip Eli som Thrawn utbildar. Om man nu ska se det som en lektion i taktik och läsa människor.

Sammanfattning
Thrawn är en bladvändare utan dess like. Och jag skulle säga att man kan läsa den utan att vara ett fan av Star wars. Boken är lättläst om man är kunnig i det engelska språket och ibland kan man behöva söka efter ett skepp eller robot om man vill få en bild av det dem pratar om. Jag kan tycka att det blev för mycket Arhinda Pryce och hennes politiska karriär var inte lika intressant som Thrawns och Elis äventyr.
Men utöver Pryce delen så rekommenderar jag verkligen Thrawn. Den här boken är vad Thrawn fans drömde om. Och förhoppningsvis blir det fler.
9/10

Författare:Timothy Zahn
Sidor 483

Tack för att du tog dig tid.

Mattias