Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Jag gnäller på Handmaid's Tale säsong 3.

Skrivet av MatsN den 2 juni 2020 kl 12:18

Följande text innehåller stora spoilers. Var varnad om du inte sett Handmaid's Tale ännu och funderar på att göra det.

De senaste veckorna har jag och min fru tittat på de tre säsonger av Handmaid's Tale som kommit ut än så länge. De två första säsongerna är riktigt tunga och mörkret ligger avgrundsdjupt över det totalitära USA, styrt av religiösa fanatiker som målas upp. De små små framgångar vår "hjälte" Offred (som egentligen heter June) har i kampen att komma ur slaveriet hon befinner sig i och återförenas med sin stulna dotter förvandlas omgående till ännu värre bakslag. Man sitter där med frustrationen bubblande och jag som vanligtvis är en mycket fredlig typ kom vid något tillfälle på mig själv med att högt säga: "Men bara kniva det fanskapet nångång då!". Men så klart hade kampen varit över då och June hade omgående hamnat på den ökända väggen tillsammans med andra kättare och oönskade element. Jag skulle kanske inte kalla serien så långt för njutbar, men det är en skickligt berättad dystopi och på så sätt väldigt bra och jag följde den med andan i halsen.

Men så efter den lilla seger June ändå fick i det sista avsnittet i säsong 2 händer något i säsong 3. Efter all frustration i de två första säsongerna längtade förstås jag också efter framgångar i motståndskampen och författarna kände förmodligen de också att det behöver börja röra på sig. För plötsligt går det alldeles för lätt och June kommer undan med häpnadsväckande saker utan några direkta repressalier. Min "positiva" frustration från de två första säsongerna förvandlades till irritation över att hennes plot armor bara blev tjockare och tjockare.
Det här är alltså ett samhälle där man hugger fingrar och händer av folk för minsta lilla, eller petar ut deras ögon, eller hänger dem i närmsta lyktstolpe.

Jag blev nyfiken och kollade upp vad Margaret Atwood som skrivit romanen som den inledande säsongen bygger på tyckte om detta. Hon står listad som medproducent till serien men det visade sig att hon i själva verket bara har haft en rådgivande roll utan beslutsmakt. Och ja hon har också reagerat på samma sak. Så här fungerar inte ett totalitärt samhälle säger hon, alldeles för många personer känner nu till vad June har för sig och rimligtvis hade hon blivit avrättad för länge sen.

Personer runt om June som försöker hjälpa henne fortsätter dö hela tredje säsongen också. Bara hon själv är osårbar för att storyn kräver det. Det hade behövts en betydligt högre nivå på manusförfattandet för att få det att kännas trovärdigt. Det ska komma en fjärde säsong också. Jag kommer att se den, men mina förväntningar är ganska låga just nu dessvärre.

Jag hade också kunnat fortsätta min klagosång med att när Junes story föll lite i mina ögon började jag också tänka på allt fler saker som känns märkliga i hela världsbygget. Men det här har redan blivit långt nog så det får vi ta en annan gång.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

MCU från sämst till bäst

Skrivet av MatsN den 18 december 2018 kl 18:30

De senaste veckorna har jag kört ett Marvel Cinematic Universe-maraton här hemma. Jag valde att följa den smarta Reddit-ordningen för att få en så snyggt sammanhållen historia som möjligt.
Några filmer hade jag inte sett alls tidigare (Hulk, Thor 2, Iron Man 3 o Avengers 3) och några hade jag typ "sett", alltså mobil och annat tog över under tiden.
Men nu har jag sett alla på riktigt och här kommer den enda sanna listan över MCU från sämst till bäst. Eller egentligen är det bara Avengers 2 som är riktigt kass. I övrigt: gäsp till bäst.

20. Avengers 2
19. Iron Man 3
18. Incredible Hulk
17. Thor 2
16. Cap First Avenger
15. Doctor Strange
14. Ant Man o Wasp
13. Thor
12. Iron Man 2
11. Black Panther
10. Thor Ragnarök
9. Guardians 2
8. Avengers
7. Spidde Homecoming
6. Cap Civil War
5. Guardians Galaxy
4. Cap Winter Soldier
3. Iron Man
2. Ant Man
1. Avengers 3 (Infinity...)

Jag spelar Polytopia

Jag spelar Polytopia

Skrivet av MatsN den 10 mars 2018 kl 13:30

The Battle of Polytopia är ett Civilization avskalat ner på bara benen och perfekt för en timmes huvudbry på mobilen tycker jag. Här finns resurser att hantera, teknologier att uppfinna och krig att utkämpa.

Själv spelar jag bara Perfection-Mode så här långt där man har 30 drag på sig att bygga en så pampig civilisation som möjligt och därmed få så höga poäng som möjligt. Nytt är också multiplayer men sånt sysslar inte jag med.

Spelet är helt fritt från stinkande mikrotransaktioner medan man spelar. Gratis att ladda ner och man får då fyra olika folkslag (som alla har sin unika fördel) att leka med. Vill man ha ännu fler kostar de kring en tia styck i engångsbetalning. Jag köpte rubbet omgående bara för att jag gärna ville stödja den svenske enmansutvecklaren Midjiwan. Det blir galet kul att klämma in 10 civilisationer på 256 rutor och fajtas loss.

Finns till Android och IOS.

Slashers från 80-talet

Slashers från 80-talet

Skrivet av MatsN den 15 januari 2018 kl 11:57
This post is tagged as: film, skräck

Min nya hobby är att titta på slasherfilmer från 1980-talet. Sedan tidigare har jag bara sett någon enstaka Friday the 13th och några till som jag inte minns vilka det är. En ny jobbkollega med god smak samt en lista jag hittade över de 290! slashers som släpptes under 80-talet är min guide.
Den här genren är som alla vet ganska regelstyrd men faktum är att jag redan funnit förvånansvärt stor variation och många roliga idéer i filmerna jag sett så här långt.

Här kommer korta recensioner på det jag hunnit se.

The House on Sorority Row (1983)
Några kvinnliga studenter råkar ha ihjäl den elaka föreståndaren för elevhemmet. Under avslutningsfesten mördas de en efter en. En välspelad och riktigt spännande film som inte är alltför blodig. Twisten ser man komma redan i början men det gör inte så mycket. Det kom visst en nyversion 2009 men det verkar ju sjukt onödigt när originalet redan finns.
8/10

Chopping Mall (1986)
Här snackar vi rent B-cheese men roligt sådant. Några unga anställda i ett köpcentrum festar loss efter stängning. Samtidigt slår det slint i centrets robotvakter som börjar rulla omkring och skjuta laser på allt som rör sig.
6/10

April Fool's Day (1986)
Jag kan inte skriva mycket om den här utan att riskera att spoila något. Det är en av de smartaste slashers jag sett med flera härliga vändningar längs vägen. Trodde man att metaskräck var en ny uppfinning tror man med andra ord helt fel.
9/10

Student Bodies (1981)
Wow alltså. Redan 1981 fanns det så många regler i genren att det gick att göra en renodlad slasherparodi. Den är sådär rolig och några av skämten om den flåsande mördaren gick mig över huvudet eftersom jag inte hade sett nästa film ännu.
5/10

Black Christmas (1974)
Japp Student Bodies fick mig att leta upp en ännu tidigare film och vilken briljant film det är. Den här är inte bara slasherbra utan bra på riktigt. Skitläskigt om några ungdomar som får flåsiga helt bisarra telefonsamtal. Så småningom visar det sig att uppringaren ringer inifrån huset. Skräcken blandas också fint upp med några komiska inslag.
10/10

Slaughter High (1986)
Här snackar vi generisk slasher i sin renaste form. I en låång inledning får vi följa några elever mobba en stackare så att han till sist blir allvarligt skadad. Några år senare bjuds åtta tidigare elever in till fejkåterfest där de blir mördade på blodiga vis. Den gick att titta på men lämnade inga minnen efter sig.
4/10

The Prowler (1981)
En av de hårdaste slashers jag sett så här långt. En krigsveteran blir brevledes dumpad av sin fästmö. När han kommer hem ser han henne stå och hångla med nya kärleken på en avslutningsfest och mördar dem båda. Många år senare är det avslutningsfest igen och mördarens galenskap vaknar igen. Det som gör den här hårdare än de andra är hur kameran liksom stannar lite för länge på offrens dödskamp.
7/10

The Slumber Party Massacre (1982)
Ok här fattar jag inte något alls. Den här filmen är känd för att den är skriven och regisserad av kvinnor och sägs vara tänkt som en feministisk slashersatir. Jag ser inte satiren utan bara en riktigt dåligt spelad film med kass story och tramsiga effekter.
2/10

Sleepaway Camp (1983)
Det enda riktigt bra med den här filmen är den genuint läskiga avslutningsscenen som jag inte ska spoila.
Annars tämligen B:igt om en ung flicka på sommarläger som flippar ur och tar livet av folk.
5/10

Sleepaway Camp 2 (1988)
Mycket bättre än föregångaren och kör på ren skräck-komedi. Angela är tillbaka, nu som lägerledare. En lägerledare som alltid är på gott humör och verkligen inte tolererar att man bryter mot reglerna. I slutändan fler dödsfall än i någon annan slasher jag sett.
9/10

Sleepaway Camp 3 (1989)
Man försöker köra vidare på skräck-komeditemat men det blir inte alls lika roligt som i tvåan. Den enda riktigt minnesvärda scenen är när Angela jagar en stackars lägerdeltagare med lastbil precis i början.
5/10

Friday the 13th 2-4 (1981,1982,1984)
Jason har ihjäl ungdomar. Ibland på finurliga sätt ibland på tråkiga sätt och jag minns inte riktigt vad som hände i respektive film. Tjusig inledningsscen i början av tvåan hemma hos överlevaren från ettan dock. De är ju klassiker bland regelstyrda slashers men nu har jag sett så många bättre i genren.
6/10

Silent Night, Deadly Night (1984)
Halle da vilket liv det blev när den här kom ut. En seriemördare i tomtedräkt, där går väl ändå gränsen tyckte filmkritiker och moralpoliser. Nåväl en ung pojke ser sina föräldrar förnedras och mördas av en man i tomtedräkt. När han själv många år senare övertalas att agera butikstomte slår det slint på riktigt. Det låter som att man siktar in sig åt komedihållet men faktum är att det är ganska hårt med rejäla mängder blod. Jag tyckte den var trevlig.
7/10

The Final Girls (2015)
Jag vet att den här inte är från 80-talet men jag kunde inte motstå den eftersom temat är rätt. Några ungdomar från vår tid råkar fastna inne i en fiktiv 80-talsslasher. Här snackar vi alltså meta på hög nivå och det är en helt briljant liten skräck-komedi.
10/10

Fortsättning följer..

Jag läser Valiant Comics

Jag läser Valiant Comics

Skrivet av MatsN den 5 september 2017 kl 12:58

För tillfället är jag så fruktansvärt trött på Marvel. På senare år har det blivit en enda röra av alltihop och jag orkar helt enkelt inte bry mig om mitt gamla favoritförlag längre. Kanske borde jag hysa visst hopp om deras kommande Legacy-satsning, men tyvärr är jag tämligen säker på att det inte kommer dröja länge innan de sabbar den också genom något av sina ständiga långsökta events.

Droppen blev just avslutade eventet "Secret Empire" som började hyggligt lovande men som vanligt slutade i ett enda gigantiskt antiklimax. I samband med detta fick jag tipset att testa Valiant Comics minievent "Stalinverse" istället. Det har en liknande handling och består av fyra (plus ett fåtal frivilliga tie ins) tidningar. Det visade sig vara en snortajt, spännande berättelse som funkade finfint trots att jag hade noll koll på karaktärerna sedan tidigare.

Med det var nyfikenheten väckt på Valiants superhjälteuniversum. Det är betydligt mindre än Marvels och DCs och därmed mer hanterbart. Efter en lång paus startade förlaget om 2012 och det är lätt att komma i kapp. Så här långt har jag inhandlat deluxe-utgåvorna som samlar första året av "Ninjak", "Harbinger" och "Archer & Armstrong". Så här roligt har jag inte haft med att läsa serier på många år. Som att andas frisk luft.