Svenska
Blog

På återseende!

Heya nerds, long time no see!

Wow! Jag kan knappt fatta att det i dagarna gått 9 (nio!) år sedan jag blev en del av Sveriges bästa spelredaktion. Nio år sedan Pettah, Jonaz och boysen gav en uppkäftig, omogen och femfaldigt tidigare bannad forummedlem chansen att skriva om TV-spel. Nio år sedan en dröm gick i uppfyllelse, men hela 15 år sedan jag aktiverade mitt konto här på siten för första gången. Och idag tar resan slut för min del. Idag tackar jag för mig och för att jag fått dela så många fantastiska minnen med er alla. Bittersweet, så det heter duga.

Och nej, jag har knappast varit den ihärdigaste av skribenter de senaste tre-eller-så åren. Jag har sjungit på refrängen ett bra tag nu, men även när jag varit frånvarande har jag burit med mig en del av GR i hjärtat. De senaste 9 åren har nämligen varit de bästa i mitt liv, och även om jag har fler faktorer än GR att tacka för det så är jag stolt över att många av mina favoritstunder i livet kommer härifrån. Jag kommer aldrig glömma alla spelmässor! E3, Tokyo Game Show, Gamescon och Comic-Con. Jorden runt och tillbaka i speljournalistikens namn. Så många recensioner, så många kameraintervjuer. Så många sena kvällar vid laptopen, skrivandes på förhandstittar från andra sidan jordklotet. Så många missade deadlines - åh, herregud så många gånger jag tabbat mig (förlåt Pettah<3).

Jag kommer aldrig glömma de underbara människorna jag fått lära känna. Kimpa och Lizzie, ni är så jävla bäst. Jag kommer aldrig glömma Halo-kvällarna, när man fruktade Jonas Mäkis teamkill lika mycket som motståndarlaget. Jag kommer aldrig glömma de tusentals timmarnas nattsuddande jag gjort i Midnattsklubben, tillsammans med legendarer som Ridley, Mr Clint, Aiklund och Moviefreak. Jag kommer aldrig glömma Gamereactor-spelet vi kämpade med i år. Shit, jag insåg precis att jag har manuset kvar på datorn... vad tusan ska hända med allt det där materialet egentligen? Intresset är högst troligen 0 idag. Jag kommer aldrig glömma allt det där photoshoppandet. Så mycket icke-politiskt-korrekt photoshoppande som inte hade varit OK i dagens klimat...

Jag har hunnit med mycket här på Gamereactor, men jag har minst lika oavslutat. Så många idéer som aldrig fick se dagens ljus - men som nybliven 30-åring har jag förstått att det är så livet funkar. Att man inte riktigt kan planera allt, och att dagen endast har 24 timmar. Jag känner mig knappast klar med TV-spelsindustrin, men det är tydligt att det finns annat där ute som måste prioriteras för stunden. Så tack för mig, tack för allt! Detta är "hej då", men det är knappast "farväl".

Reqo out.

På återseende!

Vill du också skriva om TV-spel, och åka polisbilar fyllda med köttätande zombier, på mässgolv på andra sidan jordklotet? Sök då till GR-redaktionen för guds skull!

HQ

En ensamvargs äventyr i Fallout 76 (Del I)

Hellskotta vad jag gillar Fallout-serien! Trean står sig som en av de mäktigaste spelupplevelserna jag varit med om. Jag älskar att vandra genom ödemarken, längst trasiga vägar och förfallna byar, utan att veta vad som väntar mig längre fram. Jag antar att jag är beroende av postapokalyptiska miljöer. Jag tror att det är just ensamheten som får allting att kännas så överväldigande, hopplöst och inlevelserikt. Så självklart såg jag fram emot Fallout 76. Att utforska Bethesda-världar, det tackar man ju aldrig nej till liksom. Men multiplayern då? Njaeh, jag har varken tid eller lust att springa runt och bryta illusionen med Xx-SNIP3Z-McGee-02-xX hans hans rövargäng.

Jag bestämde mig redan under utannonserandet av spelet att jag skulle hoppa in i Fallout 76 helt själv, och ta mig genom allt spelet har att erbjuda som en ensamvarg. I sann Fallout-anda. Detta eftersom Bethesda under E3-mässan insisterade att 76 fortfarande skulle ha mycket att erbjuda single-player-fantasten. Så det var upp till bevis när jag lämnade valvet sent igår natt. Efter cirka 4 timmars speltid har följande hänt:

- Jag har stött på totalt fyra andra spelare. Nu har jag ingen koll på hur många personer som kan vara på samma server, men är det meningen att vara så här dött?

- Jag har inte stött på en enda levande NPC, endast robotar. Och istället för att ha intressanta dialoger med dem verkar det mest som att jag trycker på en knapp och hör dem säga en fras innan jag sedan beger mig ut i ödelandet igen.

- Jag har utfört ett 10-tal uppdrag och hittills följer jag bara i en annan karaktärs fotspår. Kommer hela "main quest" vara på detta sätt, eller kommer det faktiskt ske något intressant snart?

- Jag har stött på människohatande androider och en del zombieliknande typer. Fiendevariationen känns ganska fattig än så länge, men detta kanske blir bättre framöver.

Och sen har det inte hänt så mycket mer. Fallout 76 känns verkligen öde och tomt. Fast inte på det där underbara sättet som i Fallout 3, utan snarare på det ofärdiga sättet. Som att Bethesda ännu inte lagt in en riktigt story eller några intressanta karaktärer. Jag trodde att ensamheten och utforskandet skulle vara nog för mig, men än så länge är jag inte övertygad. Det kanske inte är så roligt att varandra runt när spelvärlden i fråga är tråkig...

Men jag ger inte upp för det! Ensamvargens äventyr fortsätter, för jag tycker absolut att det finns gott om saker här som håller intresset vid liv. Appalachia är riktigt vackert, med sina höströda skogsbryn och radioaktiva vattendrag. Det är fortfarande beroendeframkallande att gå in i övergivna hem och plocka på sig finporslinet, och pimpa sin karaktär med grymma vapen och dräkter. Jag börjar dofta ett ganska så ljummet slutbetyg för egen del, men det är långt ifrån den avföring många andra har talat om.

En ensamvargs äventyr i Fallout 76 (Del I)

HQ

Gamereactor Presenterar: Power-Up Podden (6)

Hallå i värmeböljan!

Det sjätte avsnittet av Power-Up Podden finns nu tillgängligt! Den här gången fick jag och Kimpa med oss inte en - utan två - gäster. Det är Gamereactors två serietidningsorakel Henric Pettersson och Kenny Gustafsson som snackar lite om Comic-Con-mässan som hölls i San Diego tidigare denna månad, och vi passade även på att ställa de två mot varandra i den mest danska tävlingen vi haft här på Power-Up. Framtiden för Power-Up är ljus, för snart kommer Lisa Dahlgren landa i Sverige igen, och därefter planerar vi att göra denna podd till en veckoshow. Men fram till dess uppskattar jag och Kimpa all er feedback och eventuella önskemål. Lyssna någonstans via länkarna nedan!

Länk till Soundcloud!
Länk till Youtube!
Länk till Itunes!
Länk till Tumblr!

Gamereactor Presenterar: Power-Up Podden (6)

Gamereactor Presenterar: Power-Up Podden (5)

Det femte avsnittet av Power-Up Podden finns nu tillgängligt! Jag och Kimpa tjatade med oss den eminenta Henric Pettersson för att prata om allt det senaste inom spelbranschen, om Spider-Man, spelutvecklare som är rumphattar och mycket mer. Det bjuds även på en rejält svettig omgång i en duell i spelkunskap mellan Kim och Henric - och det snackas även en del om Pepsi Man. Vem då, undrar du? Pepsi Man, såklart! Förhoppningsvis får vi tillbaka Lisa till nästa avsnitt som lär släppas i slutet av månaden, men under tiden uppskattar jag och Kimpa all er feedback och eventuella önskemål. Lyssna någonstans via länkarna nedan!

Länk till Soundcloud!
Länk till Youtube!
Länk till Itunes!
Länk till Tumblr!

Gamereactor Presenterar: Power-Up Podden (5)

Care package från chefen Hegevall (2)

Jag har tidigare berättat om Storosten Hegevalls ökända care packages, och nu i veckan slog han till igen. Petter menade att min insats under E3-mässan varit "totally bananas", och utlovade ett stort tackpaket via posten. Idag landade en 5 kg tung kartong i brevlådan, och det började vattnas rejält i mungiporna. Vad kunde han ha skickat mig, månntro? Superheta Wolfenstein II till Switch? Detroid: Become Human, kanske? Någon slags hårdvara rent utav? Näh, jag hade fel på alla punkter. Ta en titt vettja:

Care package från chefen Hegevall (2)

Ikväll blir det Donkey Kong till Switch och en massa jäffla Dumle!