Knottattack, swamp-ass och midsommarfirande - Livets tre goda

Semestertider och jag Majsan försöker att överleva nu när det är 32 grader varmt ute och typ asfalten smälter i samma takt som glassen i min våffla. Tänk att här sitter man och gnäller över vädret. Är inte det så jäkla typiskt svenskt? Regnar det så gnäller vi över det, och regnar det inte lipar vi över torkan som gör att priset för jordgubbar ökar. Men 30 grader är fasen för mycket för mig som nordbo. Jag gillar inte hettan som stjäl all min energi och som får mig att längta efter vatten som om jag var Kevin Costner i filmen Waterworld.

Den perfekta temperaturen är svala men ändå varma 22 grader. Helt perfekt. Man blir aldrig svettig som en gris men det är fortfarande varmt nog att ha shorts och njuta av utelivet. De senaste dagarna har jag spenderat på altanen där två golvfläktar placerats och där vi alla slagits om vem som skulle sitta närmast blåsten. Var trettionde minut har jag dock försvunnit ner i källaren där jag lagt mig på klinkergolvet som är lika kallt som Lady Dimitrescus hjärta för att svalka mig. När det inte hjälpt har jag knuffat min jycke ur hans lilla pool och satt mig bland hundhår och gräs och svurit över det faktum att vi ingen riktig pool har och bett en stilla bön att grannarna inte ska se mig sitta i fosterställning i badbaljan för att bota vad jag misstänker vara en släng av swamp-ass. Midsommar detta år på västkusten blev äntligen regnfritt. Har nog aldrig hänt under min 43 åriga tid på jordklotet, men i år var det 31 grader, klarblå himmel och solsken.

Och detta trots att SMHI gått ut med en domedagsprognos med ösregn och åska hela veckan. Så glad att vi sket i partytältet och körde på den där goa känslan som kallas optimism. Jag tycker vi skippar de där snubbarna på SMHI och kollar vädret på det mer säkra sättet, vi sticker ut skallen och kollar hur det ser ut och utgår därifrån. Kommer ha betydligt bättre prognosprocent än vårt kära vädercenter som verkar singla en slant för sina prognoser. Som vanligt firades midsommar här hos oss med Quiz och lekar och grillbuffé och sån där äcklig rå fisk som vi svenskar propsar på att äta på årets alla högtider. Familj och släkt knödde på altanen i steksolen och det skvallrades och världsproblem löstes till långt efter midnatt. Vi kom även fram att jag Majsan måste smaka extra gott för medans alla andra satt och mös i mörkret så blev jag uppäten levande av knott och myggor i min stol. Alltså bara jag! WTF liksom?! Ja, ja, är man söt så får man lida. Och tydligen smakar mitt blod som söt sirap eller nått. Så idag pryder vad som ser ut som väldigt vackra finnar mina ben, armar och panna. Runt fotknölarna kliar det som satan och nån jävel har bitit mig i knävecket. Funderade på långärmat idag men sen tänkte jag, skit i det.

Vem fasen bryr sig, inte jag i alla fall. Det är för jävla varmt för det. Får masa mig ut till klipporna på kusten nu i veckan där det inte spelar någon roll hur varmt det är för där finns det bästa som finns, brisen. Naturens egen golvfläkt. Just nu sitter jag och surar för jag inte kan spela trots det regnar som en monsun ute. För just nu åskar det som en motherfucker ute. Och det är en av anledningarna som jag hatar riktigt höga temperaturer. För det slutar alltid med åskskurar. Alltid. För jag måste faktiskt erkänna en sak. Jag är inte rädd för mycket i livet. Svärmödrar, stora spindlar (Ibland samma sak) och att bajsa i naturen. Men det jag verkligen är rädd för är åskan och blixten. Alltså, jag går inte ut när det åskar. Jag stänger av all ström och sätter mig där jag inte har några fönster så jag slipper se skiten och sätter på musik i mobilen. Allt bottnar sig antagligen från min barndom med en mamma som var livrädd. Varje gång det dundrade ute tog hon oss tre barn i händerna och satte sig i klädkammaren i mörkret och där satt vi i timmar tills det slutade.

När vi blev äldre sprang hon runt och drog ner alla persienner i huset och hade man ibland kompisar hemma stirrade de på oss som om vi kom från en annan planet. Och jag som levt så här trodde alla gjorde det. Att det var fullt normalt att gömma sig på ett sätt som skulle gjort Anne Frank stolt. Så kanske är mitt beteende inte så konstigt? Så nu skriver jag på det sista jag har kvar på mitt batteri i datorn och hoppas skiten drar över snart. Jag vill ju passa på att spela när det ändå är fult väder, för av någon anledning är det inte godkänt att sitta och spela när solen skiner. Min familj och vänner tittar på en som om de kommit på mig med att dra en lina eller gömma sprit eller nått. Inte sitta lugnt och fint med min handkontroll i handen och spela GTA V. För det är just nu Rockstars spel som drar, efter texten jag skrev på vår femtiolista så väcktes suget att än en gång hänga med Franklin, Michael och Trevor. Och jag kan faktiskt inte tänka mig ett härligare gäng att köra runt med. Är det verkligen så fel att spela när man har semester?

Så hur har du spenderat Midsommar? Är du rädd för åskan eller vad får dina nerver ur spel?