Skräckresor på hög nivå

Dagar som dessa när kylan blåser utanför fönstret och gråa tunga moln hänger över huset kan jag längta nått förbannat efter sommaren. Och nu när allt med Corona hägrar över oss kan jag längta efter det jag inte kan få, och det är att resa. Så vad gör man som spelnörd om man inte får resa, jo man börjar sakta och metodiskt gå igenom alla sina spel och leta efter ett fint resmål att besöka från lugnet av min soffa, fritt från munskydd, skrikande bebisar och störiga britter som ser ut som kokta humrar trots att de precis stigit ut ur planet. Valet hamnade mellan Man of Medan eller Dead Island och det var de turkosa vattnen som avgjorde det. Man of Medan försvann dock när jag kom att tänka på min senaste riktiga upplevelse på en kryssningsbåt.

Vi hade drömt om en kryssning och lata dagar till sjöss så länge, men det första vi möttes av när vi steg in i vår hytt var doften av ägg och avlopp. Efter en snabb kontakt med receptionen och några snabba andetag ute i korridoren kom då äntligen vår räddning i form av en äldre herre i starkt pressad vit uniform med näsan i vädret. Han gick med raska steg in i hytten, öppnade badrumsdörren och helt magiskt hade han trollat fram ett doftspray från tomma intet som han sprayade runt i luften lite snabbt och sa " Voila!" "All gone!" "Smells good" innan han gav oss ett nedlåtande ögonkast, knyckte på nacken och lämnade oss lika snabbt som han kom och kvar satt vi chockade i doften av stark citrusfrukt innan den efter knappa minuten gav efter för den ljuva doften av ägg och avlopp igen och vi insåg att han bara trodde vi bajsat riktigt dåligt. Så för att slippa tänka på vår hemska kryssning blev valet istället Dead Island som egentligen är som vilken Mallorcaresa som helst.

Hade du inte vetat att det var Zombies som staplade runt på sandstränderna i spelet hade de lika gärna kunnat vara samma klientel som du vanligtvis försöker att undvika på hotellområdet. Strandraggarna i för små badbyxor och inoljade kroppar som för tankarna till en grillad kyckling, högljudda småbarnsfamiljer som brer ut sig och stjäl alla solstolar och parasoller runt poolområdet och killgänget som släpar med sig en bärbar trådlös högtalare för att generöst dela med sig av sin stinkande spellista av sommarplågor med Gunther och Orup till resten av soldyrkarna på stranden. Och visst får de ljuva tonerna av reggaemusik och synen av en strandbar med halmtak en att längta sig bort, även om de mysiga stunderna i spelet är rätt få, för rätt som det är byts lugnet ut mot en snabb springmaraton eftersom du råkar ha arga människoköttsätande bikinibrudar i hälarna.

Och det väcker minnet till liv av min bröllopsresa som utspelades på en liknande ö i Västindien. Men istället för Zombies som jagade oss om dagarna hade vi en svärmor som stod för den blodtörstiga jakten. Den lysande idén att gifta sig på en sandstrand med bara familjen som vittnen visade sig vara allt annat än lysande när jag upptäckte en navelsträng som på något underligt vis hade glömts att klippas av på BB. Men det var inte bara svärmor som skrämde oss på resan, utan spindlar av den hårigare sorten. Dagen efter en blöt kväll hade vi en bokad monstertrucksafari på agendan. Ingen i resesällskapet mådde på topp, magar som var oroliga och blåsor fyllda av öl som behövde tömning med jämna mellanrum, men efter mycket övervägande bestämde vi oss alla för att åka, vi skulle trots allt besöka både en ostfabrik och en resort vid en lagun så toaletter måste ju finnas överallt. Ack så lite man vet, när man kommer från ett bortskämt land som Sverige. Ostfabriken visade sig sakna både stålväggar och högteknologiska kylrum men framförallt basen i ett bygge, hela väggar.

Den så kallade ostfabriken bestod av ett skjul mitt ute i ödemarken, med väggar du kunde se rätt igenom eftersom brädorna satt med stora mellanrum, även kallad luftkonditionering De lux. Inne stod en man utan några som helst skyddskläder och rörde runt i en gryta med sin arm ner till armhålan utan vare sig handskar eller slev och tillverkade vad som såg ut som ost. Än idag hoppas jag att det inte var osten som serverades på hotellet för hans håriga armhåla doppades då och då i ostmassan och inga djur syntes till runt gården vilket fick mig att undra var osten kom ifrån. Det var iallafall utanför den så kallade ostfabriken blåsan på både mig och min syster började göra sig till känna och toalett blev plötsligt det viktigaste på jorden för oss. När vi fick vår korta vägbeskrivning blev det ett lopp på liv och död, eller nerpissad eller inte och jag gick segrande ur språngmatchen.

Toaletten visade sig vara en badhytt mitt i djungeln. En packad snickare låg antagligen bakom bygget för dörren satt för högt upp för att egentligen göra någon nytta och visade nästan skrevhöjd på stackarn inne i hytten, så jag kände mig som allt annat än en segrare när jag suspekt öppnade trädörren och lådan på golvet uppenbarade sig. Den var hög och bred så min första intention att slippa sätta mig på den brast. Det blev bara att blunda för att inte tänka på vad som kunde krypa upp och bita mig där solen inte lyser. Så jag satte rumpan mot det svarta hålet och njutningen av att äntligen få kissa fick mig nöjt att slå upp ögonen och titta upp i taket. Leendet dog direkt, för uppe i taket i varje vrå satt knytnävsstora spindlar av den håriga sorten, den som går under namnet Tarantella. Aldrig har en stråle avbrutits snabbare, och när jag öppnade dörren slets den snabbt ur mina händer medans min storasyster Therése rusade in innan jag hann varna henne att man inte var ensam där inne.

En nanosekund senare hörs ett illvrål och ut skenande som ett godståg som spårat ur kom hon ut dundrande med trosorna nere vid vaderna och toalettpapper virvlande under skorna samtidigt som hon försökte skaka bort en osynlig fiende ur sin långa ljusa hårman. Och än idag har jag inte blivit förlåten för denna händelse, jag är ständigt återkommande på hennes skitlista och den är lång. Man kan ju önska att detta var vårt enda möte med denna håriga åtta bening men bara två dagar senare möttes vi igen under en romantisk middag med levande ljus. Jag vill ju poängtera att jag inte pratar om min ex make utan fortfarande om spindeln. Vi bodde på ett femstjärnigt lyxhotell precis vid en kritvit sandstrand och matsalen var en stor öppen historia där fönstren var fråndragna så den ljumna brisen svepte svalkande igenom.

Plötsligt var det som om han den där Moses hade checkat in, för matsalen delades som Röda havet, det var som om någon hade startat vågen och avslutade med The Electric Boogie. Alla gäster bara flöt åt sidan i en snabb koreograferad dansstrid som hade gjort Michael Jackson stolt och vi svenskar reagerade på tok för långsamt upptagna som vi var att suga i oss gratis paraplydrinkar och skövla i oss tilltugg. Och vem kom inte galopperande längst matsalsgolvet? Jo, fågelspindelns anabolaknaprande storebrorsa Bernt som antagligen var helt ovetande om vilken panik han orsakade och i det ögonblicket insåg jag att äta på rummet inte var så dumt resten av resan. Där var det trots allt både spindelfritt och svärmorfritt. Nä, jag tror vi sätter på oss de där rosa solglasögonen lite för snabbt när vi drömmer, för vi glömmer snabbt det som inte var så bra på resan. Alla gång vi bränt sönder oss och fått gå med skammens grisrosa färg på stranden, bonnabrännan efter shortsen när du satt på dig baddräkten. Alla hiskeligt fula souvenirer du köpt som var så fina där med sina skrikiga färger som hemma i landet brunsås skär sig till din beigea inredning från Ikea.

Eller den där stora snäckan du köpte och smög ner i resväskan som efter en vecka i lägenheten fick flytta ut på balkongen då du insåg att det bodde något i den som luktade fiskaffär och lukten påminde lite väl mycket av en kryssning du en gång gjorde i Medelhavet. Och tänk va skönt att slippa gå igenom än en gång för tullarna att det vita pulvret i påsen i resväskan är tvättmedel, eller "Washiwashi" som du så fint stammade inför de Italienska tulltjänstemännen. Och vad skönt att slippa fnittrande karlar i samma tull på hemvägen när din väska började vibrera och de inte trodde på din förklarning att det var din Ladyshave som gjorde så hela väskan darrade och inget annat. Nä vet du vad, vi skiter i resan i år va? Låt oss nu ta den där skiftnyckeln och slå in lite zombiehjärna i stället och låta det turkosa vattnet färgas rött i spelet i stället. Tänk va skönt att slippa trängas på ett flygplan jämte folk med tvivelaktiga kroppsodörer. Tänk va skönt att slippa reta sig på de där asen som på nätterna smyger upp och strategiskt lägger ut sina badlakan på solstolarna så du alltid blir utan trots att du är uppe med tuppen och först ner varje morgon.

Tänk va skönt att slippa ringa hem för att skryta om din resa och hur varmt du har det när det visar sig att det är varmare hemma och det är den varmaste svenska sommaren det varit på år och dar. Tänk va skönt att slippa ta de där "varm korv" bilderna på dina ben på stranden som ändå ingen vill titta på. Och tänk va skönt att veta att du inte är den där idioten som rest och haft roligt mitt under en viruspandemi när alla andra gör allt för att hålla dig och de dina friska. Tänk va skönt att ta ansvar! Så gör som jag, spela Tv-spel och ta ansvar. Detta är vårat år, Tv-spelsnördarnas år. Året då vi plötsligt inte är osociala och skumma som vill sitta hemma framför skärmen i andras ögon. I år vinner vi vuxenpoäng som ansvarstagande. I år är vi den nya svarta.

Vad är det värsta som hänt dig på en resa?