Svenska
Blog
Oövervinnliga, allkunniga bästa jag, eller hur var det nu egentligen?

Oövervinnliga, allkunniga bästa jag, eller hur var det nu egentligen?

Min storebror Michael var ett fanatiskt fan av serietidningen PILOT när han var liten. För er som är Millenniumbäbisar och nu oförstående rynkar pannan kan jag avslöja att PILOT var en svensk serietidning om stridsflyg och krig som gavs ut mellan 1970 och 1984. Ju mer min bror läste dessa tidningar desto större blev hans övertygelse att just han skulle kunna flyga ett flygplan utan problem. Han hade ju trots allt läst precis hur man gjorde. Vi andra i syskonskaran hade jättekul åt detta och älskade att reta honom men vi kom aldrig riktigt åt honom för hans tro var just så där löjligt övertygande som bara en trotsig tonårskille kan vara som bär på övertron om sin egen odödlighet och kapacitet.

I min värld är jag jävligt grym på att köra bil. I iallafall när jag spelar. Då kan jag ta en snäv kurva som Niki Lauda och det enda mina medspelare ser är röken från mina däck när jag glider över mållinjen. I verkliga livet är jag 40 år och körkortslös och min senaste körning var på en grusparkering med min storasyster för två år sedan då jag fick köra runt, runt i en timma. Jag kände mig som Dustin Hoffman i Rainman även om jag varken dreglade eller upprepade mantrat " Only on the driveway", så tillslut kom min inre Leffe fram som dyker upp när man minst anar och satte foten i plattan. Bilen tog ett jätteskutt framåt, allt annat än mjukt för trots att jag försökte tänka på att ha foten på kopplingen som om jag hade ett ägg under foten blev det mer som om jag hade en tarantella. Och mitt i alla skrik som kom från systerns rädda strupe som antagligen såg sitt liv blixtra förbi glömde jag allt jag lärt mig och istället för bromsen pressade jag ner foten på gasen ännu mer. Det var inte tack vare mig vi fick stopp på bilen, utan syster min som drog i handbromsen. Efter den dagen blev jag bannlyst från både grusparkeringen och systerns röda Volvo V40 och fick dras med namnet Betongfoten och drömmarna att bli rallyförare lades på hyllan. Tänk att man kan vara en sån stjärna i Colin McRae Rallyspel och en sån megamupp med betongfot i riktiga livet.

Och sedan förra sommaren blev jag bjuden på sommarfest med jobbet, och redan innan hade vi fått veta att vi skulle tävla emot varandra och att det skulle vara pilbågsskytte med som en av grenarna. Jag log för mig själv när jag hörde det och såg framför mig alla Bulls Eye jag skulle skjuta. Jag och Lara Croft hade ju spenderat löjligt mycket tid ihop och jag kunde ju skjuta en Trinityhantlangare i skallen med ögonen slutna med en compoundbåge, så hur svårt skulle det vara egentligen? Det visade sig vara betydligt mycket svårare än vad jag hade räknat med. Moi sög rätt friskt på att skjuta båge och fick vackert se på när en av lärarna som varken visste fram eller bak på en pil satte den en decimeter från mitten. Ja, ja, tur att där fanns sprit på festen så jag kunde döva min stolthet som fått sig en megatörn.

Man kunde ju inbilla sig att jag skulle lärt mig något i mitt inte alls så logiska tänkande och bara inse att jag är en grymling i tvspelets värld men lite av en fuckup i den verkliga men bara några veckor senare på Liseberg står jag där igen med mitt lite överlägsna leende när jag tittar på skjutbanan och den överdimensionerade uppstoppade Pokemonen som hänger där och lockar med sin fulhet och snälla ögon som verkar skrika "-Ta mig här ifrån!" Ljuden från kringliggande spel och doften av spunnet socker och popcorn får mig att känna mig som fjorton igen och med åldern kommer självförtroendet. Jag är ju trots allt en jävel på headshots och kan snajpa en snubbe från flera kilometers avstånd i spelets värld, hur svårt kan det vara tänkte jag än en gång och hade helt glömt min gamla läxa. Behöver ju inte berätta hur det gick för resultatet var nedslående men hade jag bara haft en avsågad hagelbrakare hade saken varit biff! Då hade Snorlax varit min!

Så nu lämnar jag alla praktiska uppgifter till någon annan, med insikten att bara för jag var en sån jävla Bowlarkung som Nikko Bellic på hans bowlardejtar i Grand Theft Auto IV så kommer jag i verkliga livet inte vara någon annan än "Kung av Rännan" när jag själv kastar klot.

En kvart senare efter min uppenbarelse.....
Spelar Tony Hawk's Pro Skater 5 i en timma och ........AJ SOM FAN! Någon som har ett plåster? Eller ett träben? Någon??? Hallå!

Kan ditt självförtroende blåsas upp efter maniska timmars spelande att du ibland glömmer att du inte är så jäkla bra som du tror? Eller " Kan du flyga, du är inte rädd"? ( Millenniumbäbiswikipedia: Filmquote från Sällskapsresan) (Millenniumbäbiswikipedia: Sällskapsresan: Svensk Kultfilm från 1980)

HQ