Jag fortsätter att gräva bland filmhistoriens fasor och listar 30 av de rysligaste scenerna någonsin, alla utan någon inbördes ordning. Och efter att förra gången belyst den kontroversiella Twilight Zone the Movie så har tiden kommit till nästa fasansfulla filmögonblick. 

Insidious (2010) - “The Man With Fire on his Face”

Leigh Whannell och James Wans fantastiska lilla skräckis om familjen Lambert och deras son Dalton som fastnar i The Further, en dimension inte helt olik limbo från den katolska tron. Stämningsfull och så där härligt krypande med en av filmhistoriens i särklass mest oväntade ögonblick som definitivt fick många hoppa till rejält, inte minst undertecknad. Normalt hade jag inte ödslat tid på billiga jump scares men här i den första Insidious är det svårt att argumentera emot hur otroligt effektiv scenen är. En strålande introduktion av filmens antagonist och ett ögonblick som man sent glömmer, härligt rysligt!

Håller du med mig, eller föredrar du någon annan scen från Insidious-serien?

Två långa månaders väntan är äntligen över och årets säsong av världens snabbaste motorsport har officiellt börjat. Precis som tidigare är det Bahrain som står för kalenderns första evenemang och efter förra helgens tester var det kul att slutligen få se alla team bekänna färg. Inga fler tricks, bara ren, rå sanning, och visst tusan är där en del överraskningar som blottlagts. Lördagens lopp blir så klart det ultimata testet men gårdagens kval gav oss ändå en fingervisning om hackordningen vi har att vänta oss.

Att Red Bull och framförallt då Max Verstappen fortfarande är en ruskigt stark kombination råder det ingen tvekan om, men snaran har också tydligt dragits åt och tidsskillnaderna verkar inte vara fullt lika prominenta som föregående år. Både Ferrari och Mercedes ser ut att ha två otroligt kompetenta plattformar att bygga på, likväl som Aston Martin och McLaren. Även RB - före detta AlphaTauri, visade prov på framsteg och även de på förhand utdömda Haas imponerade, i varje fall Nico Hulkenbergs sida av garaget.

Den stora frågan när det kommer till det amerikanska teamet är dock fortfarande huruvida de fått kontroll på problemen med däckslitage från föregående säsong. Något som nya stallchefen Komatsu verkar ha lagt mycket fokus på och man kan inte annat än undra om 2024 kommer kunna bli ett trendbrott för gänget som under lång tid representerat sportens absoluta bottenskrap. För det råder nog ingen tvekan om att atmosfären i teamet lär ha förändrats en hel del efter att Guenther Steiner tvingades ut i julas.

Årets stora förlorare så här inledningsvis ser definitivt ut att vara Alpine, vars 10 kilo överviktiga bil med fältets minst pålitliga, svagaste motor placerade sig absolut sist med en 19:e respektive 20:e plats under kvalet. Ren och skär katastrof så klart och man kan inte annat än sympatisera med Esteban Ocon och Pierre Gasly som har en väldigt tuff säsong framför sig. Visst, McLaren var i en liknande situation förra året men hade vid det tillfället redan en b-spec-bil under full utveckling med tydlig åtgärdsplan. Något som Alpine inte verkar ha, alls. 

Slutligen måste jag även så klart nämna Williams som verkar gå från klarhet till klarhet, med en bil som tydligt tagit ett kliv närmare mittfältet även om kvalet i slutändan blev en besvikelse. En 13:e plats för Alexander Albon är förvisso respektabelt, speciellt så här tidigt på säsongen med en plattform teamet fortfarande inte till fullo kommit till grepp med om vi ska tro stallchefen James Vowles. Men för Logan Sargeant att kvala in på 18:e plats är inget annat än en besvikelse, och för honom är det upp till bevis eller försvinna som gäller 2024.

Vad tyckte du om kvalet och vad är dina tankar inför kvällens lopp?

Jag som trodde mig slippa den sedvanliga februari-förkylningen i år, men icke. Vad som under gårdagen började med snörvlande och trötthet ackompanjerat med det där oroväckande “kliet” i halsen har under natten utvecklats till förkylningen från helvetet. Har hunnit snyta mig igenom en fjärdedels hushållsrulle vid detta laget och näsan har börjat svida sådär underbart härligt. 

Så nu blir det att pendla mellan sängen och soffan i några dagar med filt, katter och varm dryck tills stormen blåst förbi. Hipp hurra. Hejdlöst tråkigt är bara förnamnet men det är inte mycket att göra åt saken. 

Har ni några bra förkylningstips att dela med er av till denna gamla surgubbe?

Nu är den äntligen på väg hem till mig. Valves lilla handhållna mirakel i 1TB-utförande tillsammans med dockningsstation. För efter att ha testat på Steam Deck hemma hos en bekant var det inte mycket mer att snacka om, och det ska bli en sann fröjd att testa på exakt vad den lilla maskinen går för. Blotta tanken på att kunna ligga på sofflocket och mysa med Vampire Survivors eller perfekt emulerade Dreamcast-spel gör mig nästan kollrig av lycka. 

Har du en Steam Deck hemma, och har du några bra tips till mig som blivande ägare?

Finns det något härligare än att bli sådär riktigt, rejält uppskrämd? Att känna de iskalla rysningarna vandra upp längs ryggraden och svetten som pärlar sig på pannan. Man sitter i soffan som fastnaglad, glömmer nästan att andas och vill inget hellre än att kasta sig över fjärrkontrollen och stänga av. Men lik förbannat går det inte, man är som i trans, oförmögen att slita sig. Uppslukad och förfasad, men ack så lycklig.

För skräck, riktig sådan, är något som är svårt att överträffa. En förnimmelse av obehag som långsamt växer i kraft från snöboll till lavin och fullkomligen slukar en. Det är en känsla jag älskar, och rejält omskakande filmscener som för alltid kommer att hänga med en - ja det är knappast någon bristvara. Även om genren också är fylld till bristningsgränsen av billigt, massproducerat skräp.

Så lite skamlöst inspirerat av vår Legobyggande, kattälskande chefredaktörs “Tidernas roligaste filmscener” så drar jag en rackare, och kör min egen version - Tidernas rysligaste filmscener. En samling väl valda ögonblick som på ett eller annat sätt fått mig att dyka efter kudden och skrika som en liten flicka. Värt att notera är också att denna lista är helt utan inbördes ordning, så håll till godo. Nu kör vi.

Twilight Zone the Movie (1983) - “There’s something on the wing!”

John Lithgows briljans är något som alltför sällan pekas ut, och här i en av hans tidigare roller visar han verkligen prov på sina förmågor. Twilight Zone the Movie är ju dessvärre ofta främst ihågkommen för dess tragiska, problemfyllda produktion, men för mig personligen också som en av mina tidigaste minnen av att bli riktigt, rejält vettskrämd av en film.

För bland de överlag ganska mediokra scenerna som utgör filmens speltid finns där en som tydligt sticker ut i mängden, och det är skräcken på 10 000 meters höjd. En stilstudie i effektiv spänningsuppbyggnad när den flygrädde John Valentine under en storm tror sig se en naken man kräla omkring på planets vinge. Oförstånd och panik blandas vilt när ingen varken ser eller tror på Valentine och hans utspel, det är snyggt, välspelat och ruskigt effektivt. 

En nedkortad version av scenen kan du spana in här.

Minns du Twilight Zone the Movie, och blev du också vettskrämd av John Lithgow och varelsen på vingen?