Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Fighters, top 5

Jag är ett stort fan av kampsport. Alla former. Jag tycker att kampsport är den renaste formen av tävling. Jag spelade fotboll och ishockey i många år och något som alltid retade mig var att även om jag var bäst på plan så kunde jag förlora. Nu var jag SÄLLAN bäst på plan förstås, men ni hajar. I kamp däremot. Är man den bättre fightern så vinner man. Iaf 9 ggr av 10. En upset kan alltid ske. Jag ska försöka mig på att skapa en top-5 av fighters, oavsett kampform. Men först bakgrund för att förhoppningsvis ge en argumentativ förförståelse och eventuellt möjlighet att klargöra vad jag värdesätter. 

Kampsporter som testats i en termin: JuJutsu Kai, Kyokushin och Shotokan Karate.

1-2 år: MMA, judo, BJJ, SW.

3-5 år: ITF TaeKwon-Do, boxning, TSG Karate. 

10+ år: thaiboxning. 

Jag älskar kampsport i allmänhet och jag anser att den enda formen med uppenbara brister är WTF Taekwondo och Aikido. Övriga är fantastiska och fulla av möjligheter.

OK. Nu kör vi!

5. Conor McGregor. Tyvärr nerknarkad och en hopplös spillra av sitt forna jag idag. Men när han kom fram var han fantastisk. Fram tills hans ankomst så var alla MMA-mämniskor övertygade om att thaiboxning var den enda vettiga stående formen. Centrumlinjen gällde och tunga fötter. Conor kom in i Globen (vägrar använda nya namnet) 2013 med en tydlig sidostance och exceptionellt god teknik i benen och en vänsterslägga av rang. Floyd-fighten var ett spektakel som tog bort glans från boxningen som seriös form, och sedan gick det utför. Efter det tappade han benteknikerna och trodde att han var en bättre boxare än han var. Men de första årens Conor var fenomenal.

4. Anderson The spider Silva. Ännu en UFC-fighter. Mannen som var omöjlig i sin prime. Fighten mot Rich Franklin var sagolik. Kontrollen i kroppen som kom från alla år av TKD, judo, BJJ och thaiboxning. Det magnifika och svårlästa fotarbetet. Tyvärr gick hakan sönder efter Weidman 1 och benbrottet under Weidman 2 hördes över hela planeten. En revival i viss mån har erhållits i boxningsvärlden. Men fighten mot Chael The american gangster Sonnen när Silva ligger under på poäng men submittar Chael går till historien som en batalj av sällan skådat slag. 

3. Saenchai. I mitt tycke tidernas bästa thaiboxare. Evigt ung och en så stor influens för mig att jag övade på hans cartwheelkick i ett par år 😁. Lyckan när jag fick till den i sparring 2019 kommer jag aldrig glömma. En man som outtröttligt gör reklam för min favoritsport, alltid ödmjuk och med en enorm kunskap om de åtta vapnens metod. För övrigt en supertrevlig kille mot sina fans, aldrig sett honom annat än le. 

2. Mike Tyson. Som boxare vill många gärna avfärda honom som en "one trick-pony". Men då har man inte sett karln fightas. Hans duck n' move-stil bildade skola på 80-talet och hans patenterade uppercut i slutet av en sån rörelse var enorm. Pga fight-IQ. I sin prime var han oövervinnelig. Farsan brukade väcka mig för hans fighter. 4 på morgonen. Matchen börjar 4:05. 4:08 låg man i sängen igen för sömn. För matchen var slut. Enorm fighter och i mitt tycke alltså tidernas näst bäste.

1. Muhammad Ali. Trash-talkens fader. Frånsett ett rejält knockout-slag så hade Ali allt. Fotarbetet, konditionen, snabbheten, mentaliteten, anpassningsförmågan och en jabb vass som en kobra. Ali var före sin tid och jag tror att han hade nått toppen även om han kommit fram idag. Och en sann humanist, vilket gör att jag håller honom otroligt högt. 

Några namn som andra kanske vill ha med: George St. Pierre? Lite för tråkig för min smak. Men absolut en briljant fighter. Jon Jones? Knarkare och fuskare. Mikrodoping har trendat ett tag. Han bemästrade det. Bruce Lee? Ingen reell kamperfarenhet, värdelös boxning och hans "one inch-punch" är ren och förbannad lögn och bullshido. Viktig för kampsport (och bodybuilding) dock. 

Någon som har en egen lista?

HQ
Sommarlov eller semester (lärare)

Sommarlov eller semester (lärare)

Fick denna artikel länkad till mig av min Lina:

https://www.lararen.se/nyheter/kronika2/wiman-larare-har-inte-sommarlov

Jag har två tankar om detta. Den första innebär att jag ska svära i kyrkan. Jag tycker att min yrkeskår är en tämligen gnällig sådan som lite för ofta tar på sig offerkoftan. Jag ingick inte i den högröstade falangen som skrev med VERSALER och TRE!!! utropstecken om att vi undervisade med "livet som insats" under pandemin. Vi har blivit en väldigt lättkränkt yrkeskår och vi har oss själva att skylla. Vi har låtit huvudman bestämma för mycket kring saker som APT och detta under tystnad. Det stilla morret utvecklas då till ett rytande över småsaker. Det är viktigt att säga ifrån direkt. För sitt eget välmående. Annars blir det en överreaktion över en skitsak. Som detta.

Krönikören menar alltså att en annan person uttryckt sig, i skribentens tycke, opassande om ferie som "sommarlov".

För er som inte vet, eller orkar läsa allt, så innebär en sk ferietjänst att en lärare jobbar 45 h i veckan och således tjänar in ledig tid som betalas ut i samband med jul, -sport-, -påsk samt sommarlov. Av dessa 45 h är 10 h sk förtroendetid. Det är tid man egentligen kan förlägga var man vill. Det är då man tex tar mail, dokumentation, rättningstid. Grovt formulerat.

Skribentens problem här är att personen ifråga uttalade sig om ferien som "sommarlov" och att det var en lyx hen inte hade möjlighet att njuta av själv. 

Och så enkelt är det ju. Har du en traditionell tjänst som innebär 40-timmarsvecka så har du heller inte den långa semestern. Min poäng här är att det är snudd på oroande att en begreppsskillnad leder till så hög ilska hos skribenten att det måste kåseras om i bildligt röd text. Jag får ofta frågan kring hur sommarlovet känns och jag vet att det är fel begrepp Egentligen, men jag förstår ju vad vederbörande menar. Man kan inte utgå från att folk utanför skolans värld ska ha samma koll som vi har. Precis som jag inte uttalar mig om finliret i en jurists värld.

Det det handlar om är alltså att en diskussion bygger på en överenskommelse om vad orden betyder. Ett socialt avtal som vilar mot att vi dels utgår från förståelse, inte ordpolisiär verksamhet. 

Skribenten talar även om alla mail och allt arbete som tar helger och kvällar i anspråk. Här vill jag gärna understryka fri vilja. Under alla mina år som lärare har jag ytterst sällan kollat min mail utanför min arbetstid/förtroendetid. Jag arbetar inte på min fritid. Men gränssättningen måste komma från oss lärare.

Tills dess får jag fortsätta ta fram skämskudden varje gång en kollega skjuter skarpt från höften. 

Vad tycker mina kollegor härinne? 

Detta med midsommar

Detta med midsommar

Då är det midsommar igen. Jag är inte mycket för traditioner och/eller kutym. Eftersom jag är exil-08 på västkusten och befunnit mig i en relation större delen av mina snart 22 år här, och då med kvinnor med starka band till sina respektive familjer, så har jag firat många midsomrar inom andras referensramar. Satan vad jag har spelat kubb. Jag avskyr kubb. Det är ett okontrollerbart spel. En midsommar fick jag åtminstone ha lite lite kul. Min dåvarande sambos svåger instruerar i BJJ och jag är ju gammal instruktör i thaiboxning. Vi besökte min klubb och tog några ronder av resp kampform. Det var kul.

Som barn firade jag i Finland. Idag är tex min morfar och mormors bröllopsdag. De gifte sig 1958. Min morfar dog 2009, men idag hade alltså varit deras 64e bröllopsdag. 

För tre år sen var senast jag var singel på midsommarafton. Vänner var bekymrade över situationen och många bjudningar kom. Men för mig var det första gången på nästan 20 år som jag kunde bestämma själv. Jag hade höns då bla. Så jag köpte några öl, ett paket John Silver (enda paketet jag rökt sedan jag slutade röka 2002) och satt på tomten och pratade med min tupp Elvis. En fantastisk midsommarafton 😊.

Idag har jag Lina i mitt liv. Hennes familjs traditioner är som min familjs. Det handlar alltså om att träffas, äta och dricka gott, ha spännande samtal. Och ingen djefla kubb. Det har varit roligt och avslappnat med jul och midsommar de tre senaste åren. 

Och det blir enkelt. Jag och Lina fixade maten igår, la fläsk och kyckling i marinad, förberedde potatisgratängen, tog varsin Smirnoff Ice. Jag har ställt några Staropramen på kylning och en flaska vodka finns till buds (Koskenkorva såklart, eftersom #finsk). Dricker vodka två ggr om året. Midsommar och jul. Full blir jag aldrig. Tycker inte om känslan. Men är rätt förtjust i vodka och det känns alltid högtidligt att få öppna flaskan innan grillen startas. Min bonusdotter är grillmästare så jag kan sitta still, känna hunden ligga vid mina fötter och njuta av lugnet.

28 grader ska det bli idag. Vilket försvårar klädvalet; jeans och skjorta. Jag har fått grönt ljus att bära shorts och piké, men jag får se. Jag har lite svårt för vardagsklädsel i såna här sammanhang. Även om vi bara är vi. Vi får se.

Men glad midsommar önskar jag samtliga. Vill man dela hur man själv firar får man naturligtvis göra det. Och hoppas att du får en fin, skandalbefriad midsommar 😊.

Megadeths nya singel, en överblick

Ja. Nu har jag lyssnat in mig på Megadeths nya singel "We'll be back (chapter 1)" från deras kommande skiva "The sick, the dying...and the dead". Så vad tyckte jag?

Låten inleder med ett infernaliskt riff i d/g. Det tuggas hejdlöst och gott om 0-0-0-0-0-0-0-0-0, följt av traditionella relativa femmor och sjuor till grundtonen. Påminner en hel del om Peace sells-plattan och litegrann från uppbyggnaden i "The threat is real" från Dystopia. 

De är nog glada att Protools existerar, massdödarna. De tre första lyriska stroferna består av direkt överlappande meningar som har klippts samman för att skapa en tongivande känsla av ångest. Definitivt ett stilgrepp som gamle Dave inte kommer att lösa live. 

Överlag framstår låten som en dissonant sörja. Notvalen är förutsägbara och där de inte följer skalorna anar man att det är tillrättalagt. Kiko, som i övrigt är en gudabenådad gitarrist, känns som han stressar genom sin solodel. Mustaine som enligt egen utsago börjat öva på gitarren igen som resultatet av Kikos skills... låter precis som vanligt vid solo-läget: dvs mollpentatonisk skala över tvåsträngssweeps. Men! Han ägnar sig åt lite fingertapping iaf och det är väl det han syftar på med att han övat.

Ljudproduktionen är hopplös. Megadeth stämmer ner till D sen ett gäng år tillbaka och då ökar risken för att det blir grötigt. Här har man löst det genom att öka på med mellanregistret för att skapa separation mellan tonerna. Dessvärre leder det i mitt fall till att ljudet blir enerverande vasst och basregistret försvinner. Vilket effektivt dödar James Lomenzos bas. Nu är ifs James en mördande tråkig basist då han tenderar att kopiera gitarren bara. Men det innebär ju inte att man vill ha basen utplånad. 

Så. Konsensus. 

Usch. 

Megadeth, ny singel

Megadeth, ny singel

This just in: om 100 min, så 14:00, ska Megadeths första singel från den kommande skivan släppas. Med tillhörande video.

Detta blir alltså första skivan på hela sex år. Dystopia släpptes sent 2016, så 5,5 år då. Den gav bandet sin första grammy och även det var en lustig historia: när vinnaren tillkännagavs gick bandet mot podiet och husbandet spelar.... Master of Puppets 😁. Magistern älskar galghumor.

Det ska bli spännande. Jag tycker att Dystopia är en fullgod platta. "Post-american world" är en favorit. Inte en av deras starkaste givar, men helt klart mer angenäm än stolpillret Supercollider. Pga Daves cancer, pandemin och det olyckliga avskedande av basplockande Dave Ellefson så har skivan skjutits upp ett antal ggr. Tonåringen i mig blir ju lite upphetsad av detta såklart. 

Jag tror däremot att videon (tyvärr) kommer följa samma grepp som metal-videor från de äldre banden gör allt oftare, dvs animerat. Vilket är lite tråkigt. Förståeligt när man animerade senaste duetten mellan Lemmy och Ozzy, eftersom att vara död och begraven är en försvårande artistposition. 

Vi får se. Hypenivå 3 av 5. Återkommer med recension av låten. "We'll be back" är titeln.