Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

LIVE
HQ
logo hd live | The Anacrusis
See in hd icon
Svenska

Att vilja ha prylar i Januari och genilösningar

Habegäret är så sjukt starkt hos mig när det gäller spelintresset, tyvärr är januariekonomin inte lika stark. En kontorsstol och ett TKL-tangentbord, givetvis helst det snordyra Apex Pro från SteelSeries, står högst på önskelistan. Efter jul och nyår kan man ju dock se sig i stjärnorna efter sånt. Knappat så man har råd att ladda ner spel från Gamepass fast det är gratis. Hur löser man då det? Enkelt, det finns tre alternativ:

3. Inser att man är en hårsmån från 30 år gammal och har lite is i magen. Det minst attraktiva alternativet.

2. Grinar och stampar i golve tills ens sambo tycker synd om en och köper presenter till sitt vuxna barn. Ett minus där är den relativt skitstora risken att man blir hemlös utan att pasera gå och att den eventuella respekt omgivningen har för en flyger ut genom dörren lika fort.

1. Skickar ut ungarna på jobbet att leta pant och kalla det ett projekt för miljön. Bra alternativ men jobbigt med kontanter. Det klart attraktivaste alternativet.

HQ

Nya klassen och 80-talets musikaliska pärla

Tillbaka på jobbet, hann morsa på nya klassen jag ska vara i innan jag fick hjälpa en klass med sjukningskris. Viruset sätter sina spår rejält i skolorna nu. Innan jag sprang ifrån min nya klass hann jag säga till en kollega att jag ska lösa en pilatesboll som stol för diskbråcket. En elev hör det, flyger ur stolen, rusar till ett skåp och sen till mig. Framme vid mig räcker eleven över en tennisboll. Satan vad jag älskar eleverna ibland, så empatiska men det kan bli lite fel.

 

Nu är det fredag. Då finns det bara en sak att göra, dra igång den mest förbisedda genren inom någon kulturyttring. Italo disco. 80-talets kulturella krona och musikens mest genuina och opretantiösa lyckopiller. Dra av de här tre låtarna och försök att inte le och slappna av.

 

Scotch - Delirio Mind 

https://www.youtube.com/watch?v=VxDt7eYOjG0

 

Silent Circle -  Touch in the Night

https://www.youtube.com/watch?v=XAvd5x0KpU8

 

Ken Laszlo - Hey Hey Guy

https://www.youtube.com/watch?v=Mz6EijdvyFw

Disco-bråck och tack!

Nu är man fri från lasarettet. Blev ett stycke diskbråck och nu står magnetröntgen och sjukgymnastik på schemat. Klart värt utfall då jag slipper bära bråkiga ungar på jobbet nu. Är det dags att skaffa en ordentlig konstorsstol kanske? Tronen har pekats ut som möjlig gärningsman av vissa men jag kan inte tänka mig att den skulle vilja min rygg något ont.

Disco-bråck och tack!

Nu vill jag tacka alla er som skrivit fina ord och lyckönskningar här, TACK! Betydde enormt när man var lite nervig. Nu ska jag lira Halo: Master Chief Collection så fort jag landar hemma.

Avslutar med top-5 bästa låtarna som spelades av tanten i rummet bredvid:

1. Carola - Säg Mig

2. Tommy Körberg - Judy Min Vän

3. The Dubliners - Gallaway Races

4. Tommy Körberg - Stad i Ljus

5. kommer inte på någon mer jag hörde

Fick inte åka hem, KOTOR i luren får ta Halos plats

Blev till att få sova över på sjukhuset. Blod, EKG, två Covid-test och hjärnröntgen har stått på menyn. Ska bli spännande att se vad de kommer fram till. Fick eget rum med TV och köttbullar med potatis, brunsås och lingonsylt stod på menyn så går ju ingen nöd på mig.

Lite ledsen över att inte få testa Halo:Master Chief Collection idag, hade ändå peppat sen igårkväll. Lyckligtvis fick jag tips om att Star Wars: Knights of the Old Republic finns till telefonen. Ettan och tvåan såldes som paket för 159 kr. Är lite skeptisk till mobilspel men nöden har inget lag och älskade KOTOR 2 när det kom. Har inte lirat ettan så spar den till remaken kommer. KOTOR-remaken är ett av de spel jag ser mest fram emot nu och hoppas den får samma fina behandling som Demon's Souls-remaken fick av Bluepoint Games.

I övrigt är allt bra, redaktionen har varit superfina! Mäki sa förvisso fula saker om landstingsfiltar som jag inte tänker upprepa och Petter försökte få mig att skriva en artikel på ämnet. Om bara min sambo ringer och sjunger gonattsång så ska nog allt gå prima.

 

Simmalugnt!

Fick inte åka hem, KOTOR i luren får ta Halos plats

Master Chief håller mig i handen på akuten.

Tårna har domnat bort till och från ett par veckor på ena foten och igårkväll vid läggdags kändes de plötsligt som att de små kräken brann. Helt klart störigt och mindre hjälpsamt när man ska sova. Idag när jag vandra runt lite sömnig på jobbet domna hela underbenet av och sen låret också på samma ben. Personligen tyckte jag det var en bra mycket trevligare upplevelse än brinnande tår men 1177 var inte lika nöjda så nu är det raka vägen till akuten. Laxpastan som vänta i skolmatsalen var inte ett starkt nog argument för att vänta lite med att dra tyckte sjuksköterskan i telefonen.

En oro som slog mig på bussen hit från jobbet var min eftermiddag. Halo Infinite var det första Halo jag spelat hemma och första den första Halo-kampanjen som jag körde hela. Min tid som Xbox-ägare blev bara ett par dagar. Den vid Jul inköpta Xbox 360 fick ”red ring of death” och utbyteskonsolen dog väl dagen efter men då var kvittot borta. Nu är jag dock helt förälskad i Halo efter att plöjt hela kampanjen, massa multiplayer och lite till i Halo Infinite. Idag skulle jag få njuta av Halo: The Master Chief Collection. Nu vet jag inte om vårdköer eller ond bråd död (kanske mindre troligt) kommer hindra den planen. Något som dock ger mig lite själaro är att om jag skulle få någon trött sjukskrivning och behöva hålla mig hemma och stilla så finns min gröne vän där.

Det är ändå ganska fint hur spelhjältar ofta blir hjältar även utan för skärmens förtrollande värld. Hur många kriser i livet har inte hjältar som Master Chief, Gordon Freeman och Solid Snake lagt sina heroiska armar runt våra axlar och skyddat oss mot sorg, stress och oro. Givetvis ska man inte hantera allt obehagligt i livet med bara eskapism men vid ett uppbrott, en bortgången nära och kär eller som nu (och åter igen väldigt otroligt), stundande död så behöver vi nog skingra våra tankar för att inte tappa det helt. Sen har vi ju Raz, vår underbara psychonaut-kandidat som säkert har hjälpt någon att förstå något om sig ajälv eller om någon i vår närhet när vi fått följa hans äventyr genom det mänskliga psyket.

Sen kanske det inte är helt sunt att jag är ungefär lika orolig för att inte få hänga med min kompis John-117 på grund av Stockholms absurda vårdköer, som att jag eventuellt är dödligt sjuk (tyst tönt). Att en liten del av mig kanske till och med skulle uppskatta en liten operation så jag måste vara hemma och spela ett par dagar hade nog Raz inte varit helt nöjd med. Det kanske ändå tyder på någon form av osund relation till spel. Jag måste dock säga personalen inte gör det lättare att glömma eftermiddagsplanerna som hänger i luften när den här britsen rullas fram.

Master Chief håller mig i handen på akuten.

Nu är första träffen med läkare klar. Det verkar ändå som att jag kommer överleva men att lite nerver kan vara i kläm här och där eller något. Fler tester ska de bli med EKG, blod och något mer men när det blir kan bara väntrumsgudarna svara på. Jag är hur som helst glad att jag kunnat stävja den oro som funnits genom att tänka på Master Chief och de andra hjältarna. Före lite ynklig och rädd på akuten är man nog om man skriver en sån här post.