Jag fastnade aldrig riktigt för Stranger Things. Visst är den sevärd, och nostalgieffekten slår till mot pannbenet med full effekt. Framförallt har den tolererbara barnskådespelare, vilket hör till ovanligheterna.
Förutom det tycker jag dock inte att den erbjuder speciellt mycket som man inte sett förut.
Dark däremot, den tyska Netflix-satsningen träffade rätt hos mig direkt. En mörkare tolkning med tyskar som halvskriker, namn som Egon och Ulrich.. Det hade ju egentligen räckt så.. But there's more!
Säsong ett började starkt och var strået vassare än Märkligare Ting, men säsong två har verkligen tagit fart och gått mot en riktning åtminstonde inte jag alls hade väntat mig. Inget safe-spelande här inte.. Vilket är klart välkommet, och inte minst oväntat.
Ett tips: Säsong två har av någon outgrundlig anledning dubbats om till engelska som standardval i Netflix.
Ändra om till det originalspråket tyska det första du gör. Så. Mycket. Bättre.